Fackförbunden och LO/TCO/SACO måste tillsammans ta mycket mer ansvar för pensionerna och hävda den helt centrala livsinkomstprincipen.

Den ger också trygghet för de som har  medelinkomster och däröver. Visions ordförande Veronica Magnusson kritiserar i en tweet uppgörelsen mellan (S) och (V) om pensioner i november.

Uppgörelsen var förutsättningen för stöd från (V) i omröstningen om statsminister. Överenskommelsen sker utan att steg tas mot högre avgifter:

”Uppgörelsen verkar vara en quick fix för dagens pensionär. Men för kommande generationer borde fokus vara på hur man ska kunna tjäna ihop till sin pension snarare än lappande och lagande som fixar pensionerna. Höj pensionsavgifterna.” Pensionsutredaren Håkan Svärdman, FORA, försäkringsfacket, pekar på att det redan finns 9 tillägg eller ”fix” till inkomstpensionen.

För lite pengar att fördela

Det finns inte för mycket inkomster i pensionssystemet som kan fördelas utan tvärtom. I och med att högeroppositionens budgetmotion fick majoritet i riksdagen förra veckan läggs dels en skattesänkning, dels ett än högre bostadstillägg utöver regeringens förslag för pensionärer med låga inkomster (Ekot).

Ska den statliga pensionen spegla löneinkomster över livet eller endast trygga en måttlig baspension? Målet för inkomstpensionen 1994 var att den skulle ge minst 60 procent av slutlönen för den arbetat i minst 40 år. I dag ger den bara 54 procent.

Kvinnor svarar att de vill ha en pension på 70 procent och män 69 procent av lönen, allt enligt Pensionsmyndigheten. Efterfrågan finns inte främst på en baspension utan på en pension som följer löneinkomsterna. 

Inkomstpensionen förutsätter två respektavstånd. 1. Mellan de som på grund av låga löneinkomster får garantipension och övriga med lång livsarbetstid och vanliga löneinkomster. 2. Mellan den med kort bosättningstid i Sverige och övriga.

Reglerna reducerar redan pensionen i förhållande bosättningstid i Sverige. Ett krympande respektavstånd beror inte på att garantipensionen är fet utan på att inkomstpensionen är tunn, sjunkande och svagt finansierad.

Lönar det sig att arbeta?

För att, ”få ett långsiktigt hållbart pensionssystem måste det löna sig att arbeta” skriver  Susanna Gideonsson DN-debatt 29/11. Hon kräver att pensionsavgifterna måste höjas och visar varför. En byggnadsarbetare som arbetat i hela sitt liv får 14 000 kr i månaden i inkomstpension.

Det är 20 000 kronor lägre än lönen. Slutsatsen är att partierna i Sverige inte verkar intresserade av att företräda löntagare eller egenföretagare som har inkomster kring eller över genomsnittet. 

Vilka krav på omfördelning relativt andra ska ställas på löntagare med medelinkomster som förväntas fortsätta att förlänga sin livsarbetstid? EU har med svenskt stöd beslutat om en omfattande lånemekanism i syfte att omstarta ekonomier efter pandemins effekter.

Unionens ordförande, Martin Linder tar som exempel att löntagare i Sverige som har en förväntad livsarbetstid på 42 år samtidigt, förväntas finansiera medborgare i andra länder med väsentligt kortare tid. Förväntad tid före pension är i Sydeuropa 32–33  år och i de nya EU-länderna kring 33 år.

Skillnaden mot övriga EU visar att socialförsäkringar, som i Sverige har byggt på livsinkomstprincipen, ger ett högt arbetsutbud. Höjda pensionsavgifter ger fortsatt hög livsarbetstid. 

Felsyn i tjänstepensionerna

Partier och myndigheter som är nöjda med dagens pensionsnivåer hänvisar till att det finns kollektivavtalade tjänstepensioner.

Det är av tre skäl en allvarlig felsyn.

1. Alla har inte en tjänstepension. Det finns företag utanför partssystemet.

2. Det är vanligt med tjänstepensioner som inte betalas ut livsvarigt utan under en tidsperiod på fem till tio år. (Pensionsnivå utifrån längd på arbetslivet och inkomstnivån. Pensionsmyndigheten, 2021.)

3. Arbetslöshet och sjukdom tvingar till tidigt uttag av tjänstepensionen som därmed blir låg. Sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna är orimligt snåla.

Först vid cirka 45 000 kronor i lön är tjänstepensionen viktigare än den statliga pensionen. Slutsatsen att partierna ser för mycket på Pensionsmyndighetens typexempel som är vilseledande om den faktiska nivån för många blivande pensionärer. Den statliga inkomstpensionen är livsvarig.

Och den är för låg och sjunkande relativt löneinkomsterna.

Partierna konkurrerar om hur många väljare som kan nås per miljoner kronor genom att höja eller sänka skatten eller ändra bostadstillägget.

Inkomstpensionen är på tok för låg

Att som partierna gjorde perioden 2006–2021 och använda skatterna för att sänka eller höjda pensionen efter skatt utan höjda avgifter skapar otrygghet inför framtiden. Pensionssystemet är numera politiskt instabilt därför att den ger för lite för löntagare med löner i ”mitten.”

Medianlönen 2019 var drygt 32 000 kronor i månaden (Den lön där lika många har mer som har mindre, mitten). Politiken kan inte centreras kring en månadslön kring 23 000 kronor. 89 av 100 har högre lön än så.

Inkomstpensionen ger på tok för låg nivå för de som har 24 – 55 000 kronor i månaden. När inkomstpensionen ger god trygghet också för de som har medelhöga inkomster bildas ett starkt stöd för en generell pension.

Det behövs mycket mer motstånd från fackföreningarna när nu alla partier verkar lämna principen om en pension som speglar löneinkomsten och som är en uppskjuten lön. 

  • Dan Andersson
    tidigare chefsekonom, LO