Ulf Kristersson har, sent omsider, begripit att han inte kommer att bli statsminister på den här sidan september 2022. Men Kristersson vore förstås inte Kristersson om han ändå inte försökte hålla i taktpinnen. Man kan ju alltid försöka kidnappa den regeringsbildning som man inte förmår slutföra.

Så på tisdagsförmiddagen, strax efter att Magdalena Andersson bett talmannen om mer tid för att sy ihop ett regeringsunderlag, kunde Moderaterna berätta att man tillsammans med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna skrivit ett gemensamt budgetalternativ.

Eller ja, det de skrivit ihop och visat för världen är ett pressmeddelande där man berättar att ungefär 20 miljarder av regeringens budgetmiljarder ska flyttas om. Tillsammans vill man trycka in sänkta inkomstskatter och sänkt bensinskatt i regeringen.

”Det hade varit roligt”

Det där sista fick förresten Liberalerna att inte underteckna pressmeddelandet. Det konservativa block Nyamko Sabuni så hjärtans gärna velat inordna sig i har tydligen en för konservativ klimatpolitik. Se där, en illustration så god som någon av vad den nya borgerligheten kännetecknas av: de vill jättegärna samtala med SD men kan inte komma överens.

– Det hade varit roligt att vara alla fyra, var skuggfinansminister Elisabeth Svantessons kommentar till att hon inte lyckats ena sina moderater med SD, KD och L ens i opposition.
– Det här är enbart ett preludium för vad som komma skall, sa SD:s Oscar Sjöstedt.

Ja, jösses.

Sansa er nu, rödgröna

Men clownerierna i riksdagen bär ändå på ett allvar. När riksdagen den 24 november tänker rösta om budgeten så har högeroppositionens budgetpressmeddelande ändå stöd av 154 mandat. Och om inte C och V röstar för regeringens budget så kan Ulf Kristersson vinna.

Det skulle innebära att Sverige under minst ett år skulle fastna i den SD-uppbackade skattesänkarpolitik som Ulf Kristersson skulle ha fört om han fixade att bli statsminister. Men den regeringen – och den politiken – har ju riksdagen redan avvisat. Flera gånger.

Det är hög tid att regeringen, Centerpartiet och Vänsterpartiet inser vad som håller på att hända. Att hitta formerna för att slå tillbaka konservativ ekonomisk politik kan inte vara svårt för partier som säger sig värna välfärden, löntagarna och landsbygdens folk.