För några år sedan skulle det varit omöjligt att skriva en artikel som den här.

Högsta förvaltningsdomstolen hade då i flera domar underkänt ett antal av de traditionella skälen för att bevilja assistans för människor med svår funktionsnedsättning.
Lagen som reglerar rätten till assistans, LSS, ”Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade”, hade plötsligt blivit betydligt hårdare.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen gjorde knappast saken bättre när de i ett regleringsbrev uppmanade Försäkringskassan att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansnedsättningen – fler besparingar, alltså.
Och en ytterligare nedmontering initierades när regeringen dessutom tillsatte en utredning vars huvudsyfte var att föreslå ”hur insatsen kan begränsas när det gäller antal användare och/eller antal timmar”.
Funkissverige häpnade och efter massiv kritik ändrades en del av direktiven till utredningen, men huvudinriktningen kvarstod.

I januari 2017 var LSS så kraftigt nedmonterad att hela 88 procent av alla ansökningar avslogs.
Det kanske mest obehagliga i nedskärningskraven var att angreppen utgick från att LSS var en välfärdsfråga, inte den rättighetslagstiftning som den faktiskt är.
Och detta handlar om människosyn.

LSS är ingen välfärdsfråga

Om LSS ses som en välfärdsfråga kan LSS-satsningar vägas mot andra insatser, som en ny leverantör av skolmat eller ökade öppettider i ishallen.
Eller skattesänkningar för de ”normala”, de som kan gå och tänka ungefär som de flesta andra.
Men LSS är en rättighetslag. Den stipulerar att en person med funktionsnedsättning har rättighet att leva ett liv som andra.

Ändå genomfördes den beställda utredningen om nedskärningar. Och den kom, kritiserades och slängdes.
Och där ungefär började omvändningen.
Ett mycket starkt arbete från engagerade socialdemokrater gjorde att partiet kunde återfå sin grundinställning i synen på människor med funktionsnedsättningar – eller funktionsvariationer som många säger i dag.
Insikten har åter vaknat om att det inte går att applicera en kameral syn på LSS.
Det var också det som var syftet med lagen. Lagen initierades av dåvarande biträdande socialministern, socialdemokraten Bengt Lindqvist, och utvecklades och genomfördes efter valet 1991 av socialministern Bengt Westerberg från Folkpartiet.

I september 2020 tillsatte regeringen så en ny utredning med en helt ny inriktning än tidigare.
Regeringen hade lyssnat på kritiken och utredningen ”Stärkt rätt till personlig assistans” föreslog nu det motsatta jämfört med tidigare utredning.

Socialdemokraterna hittar hem

Utredningens förslag finns med i regeringens höstbudget som ska klubbas om några veckor. Dessa förslag kommer att innebära en kraftig ökning av den beviljade assistansen, speciellt för barn.
Det följer lagens andemening. Och det följer också de utredningar som visar på de stora samhällsvinster som sker när föräldrar med funkisbarn kan vara kvar i arbetslivet.

Den totala omläggningen av hela funkispolitiken – eller återgången till den funkispolitik Socialdemokraterna tidigare har haft – som nu skett inom Socialdemokratin är mycket positiv och väldigt välkommen.
Hur ser det då ut för andra partier?

Skarpt läge ser vi först vid ett regeringsskifte, men i den M-KD-budget som Liberalerna släppte fram efter valet 2018 fanns inte tillstymmelse till nya LSS-satsningar.
KD, som gärna framhäver sig som LSS-positiva, är i dag djupt inne i ett konservativt samarbete.
Där ska de försöka komma överens med extremhögerns parti Sverigedemokraterna.

Ska KD eller SD vinna?

Det skulle naturligtvis bära för långt att påminna om SD:s rötter i den tyska nazismen, som genom ”Aktion T4” från 1939 och framåt avlivade 200 000 människor med fysiska och psykiska funktionsnedsättningar. De som stämplades som ”icke livsvärdiga”. Men det räcker med att se SD:s nutida förslag om specialskolor, likt uppfostringsanstalter, som i stort liknar gångna tiders institutioner för ”dårar”.

Det är mycket svårt att se KD och övriga traditionellt borgerliga partier i det konservativa blocket prioritera LSS i en sådan politisk miljö.

Endast en socialdemokratiskt ledd regering kan säkra den återgång till en värdig LSS-lagstiftning som vi behöver.