Det är förstås svårt att inte betrakta onsdagens besked från LO i ljuset av det som senare under dagen skedde i riksdagen.

Annie Lööf meddelade att Centerpartiet tolererar Magdalena Andersson som ny regeringsbildare, Miljöpartiet lät förstå att de vunnit stort i förhandlingarna om strandskyddet och Stefan Löfven gick till talmannen och bad om att få sluta vara statsminister.

Och så startade dagen alltså med att ett oenigt LO – fyra av de 14 medlemsförbunden röstade nej – ansluter till det avtal om anställningstrygghet och omställning som Svenskt Näringsliv, PTK, IF Metall och Kommunal träffade i vintras. Att folk frågar sig hur det påverkar regeringsbildningen, särskilt som V-ledaren föreslagit att hela processen skjuts upp till efter valet, är förstås naturligt.

6 av 10 ledamöter struntar i facket

Den politiska faktor LO måste förhålla sig till i detta är inte Vänsterpartiet, utan snarare till riksdagsmajoriteten. Sex av tio riksdagsledamöter skulle utan tvekan kunna tänka sig att gå mycket längre i nedmonteringen av las och helt strunta i löntagarorganisationernas synpunkter.

Men att LO nu ställer sig bakom det nya huvudavtalet – avtalet som reglerar de övergripande relationerna mellan fack och arbetsgivare – är faktiskt en mycket större än vem som ska bli ny statsminister eller intrigerna i riksdagen. Det handlar om vardagen för miljontals löntagare.

Det kan vara värt att påminna om att det var LO som 2017 begärde förhandlingar om kompetensutveckling och bättre villkor vid omställning, inte minst för sjuka och arbetslösa. Samtal med Svenskt Näringsliv har sedan dess pågått för att få i gång sådana förhandlingar.
Redan då framgick det tydligt att arbetsgivarna bland annat vill förändra saklig grund som skäl till uppsägning.

Löfven sa ifrån

Arbetet stannade av i höjd med valet 2018 och sedan kom januariavtalet som gav ett auktoritativt uppdrag till fackföreningsrörelsen att acceptera en urholkning av anställningsskyddet. Men man skrev också att anställda skulle skyddas mot godtycke. Resultatet blev statlig utredning som återkom med förslag som i praktiken hade gjort svenska löntagare rättslösa.

– Balansen mellan parterna har man inte lyckats upprätthålla, sa Stefan Löfven.
Utredningens förslag ska bli lagstiftning ändå, krävde både Annie Lööf och Nyamko Sabuni.

När privattjänstemännen i PTK och Svenskt Näringsliv berättade att de träffat ett avtal – som Kommunal och IF Metall senare anslöt sig till – kunde parterna äntligen ta över processen.

Men LO sa nej då.
Nu säger LO ja.
Vad är det då som har förändrats?

Bättre omställning

Visst är det fortfarande så att undantagen från turordningsregeln ­– en utökning från två till tre personer – är en förskjutning till arbetsgivarens fördel.

Men när Kommunal och IF Metall anslöt sig till överenskommelsen så fick man förbättringar gällande visstidsanställningar och hyvling. Nu har man också förhandlat fram bättre villkor så att även visstidsanställda och sjuka kommer omfattas av omställningsförsäkringar som ska ge utbildning, coaching eller pengar i form av avgångsbidrag.

Det kommer öka tryggheten för många som är dåligt skyddade på arbetsmarknaden. LO har också fått igenom att förbund som väljer att stå utanför huvudavtalet ändå får ett betydligt bättre omställningspaket än tidigare. Att enhetliga regler införs är mycket välkommet.

Viktigt besked

Dessutom pågår en politisk process med att genomföra den nya lagen, och den tar ingen hänsyn till om LO är med eller står utanför. Vill man ha en chans att påverka lagstiftningen måste man ansluta sig till huvudavtalet, enligt LO-ordföranden Susanna Gideonsson.

Även om man får ha respekt för de LO-förbund som valde att säga nej och även om mycket återstår innan parterna kan anta det nya huvudavtalet och innan lagstiftningen kring trygghet och omställning är på plats så var dagens besked från LO och Svenskt Näringsliv viktigt.

Det är parterna på arbetsmarknaden som ska ha ansvaret för utvecklingen på arbetsmarknaden. Och landets alla center- och vänsterpartister måste bara acceptera det.