Att förbjuda porr är att gömma bögars historia

ESSÄ. På våra lektioner i sexualkunskap i högstadiet lärde jag mig att homosexualitet var ett avvikande beteende som ofta gick över med tiden. Allt som jag sedan lärde mig om sex kom från porren och äldre bögar. 

Det var äldre bögar som berättade för mig om hur man raggade, vad aktiv och passiv betydde, hur man tvättade sig innan analsex. Och det var porren som lärde mig hur män ser ut när de knullar, hur kroppen är gränslös, att sexuell njutning har tusen ansikten. 

Efter en lång pandemipaus har den Amerikanska arthouse-kedjan Landmarks biograf öppnat igen och jag och min man sjunker ner i de sköna blåa plysch-sätena. 

Ljuset släcks och snart befinner vi oss i Griffith Park i Los Angeles, där två vackra sjuttiotalsmän leker tafatt i parkens snår och vattendrag. Snart är de nakna, omslingrade, hårda. De ligger med varandra inför kamerans och våra lystna blickar.

LA Plays Itself från 1972, som här spelas tillsammans med Sextool från 1975, räknas som den Amerikanska bögporrens första mästerverk. En klassiker i en kanon med med filmer som Joe Gages Working Man-trilogi eller Wakefield Pooles Boys in the Sand och Bijou. 

Regissören Fred Halsted medverkar själv i filmen, tillsammans med Joey Yale som han hade ett destruktivt förhållande med. Den avslutas med en utdragen fistfucking-scen och sägs ha chockat självaste Salvador Dalí under premiären. 

Med moderna ögon är det annat som förvånar än själva knullandet. På sjuttiotalet visades porr på speciella biografer och det fanns utrymme för handling, visuella experiment och konstnärliga ambitioner. 

Allt det jag lärde mig av äldre bögar och porr i stället för av biologiboken var inte sant. Mycket av det har jag omprövat efter att jag blivit äldre

LA Plays Itself och Sextool visar en bögvärlds gryende. Männen i filmerna är på något sätt både oskuldsfulla och nihilistiska. 

Å ena sidan är de nykläckta kycklingar med stora ögon i en sadomasochistisk bögkultur, å andra sidan innebär deras medverkan en sorts brytning med det heterosexuella samhället, familj och med det gamla jaget. 

Det är sorgligt, spännande, tragiskt och vackert som livet självt.  

I filmcollaget Ask Any Buddy, en av förra årets stora filmupplevelser, fördjupas bilden av den världen. Filmhistorikern Evan Purchell har gjort ett fantastiskt jobb med att sammanfoga lösa scener ur bögporr från 60-, 70- och 80-talet. 

På ett helt nytt sätt skildras en bögkultur som aldrig skildrades så verkligt som i porren då, när det begav sig. Det är ett lapptäcke av kärlek och ömhet, av Levi’s-jeans och toalettklotter, av övergivna pirer och kroppar som inte kan få nog av varandra. 

Tidiga Pride-parader skymtar förbi, likaså svettiga dansgolv på sedan länge försvunna barer.

Dokumentation av sexuella minoriteters historia är långt ifrån självklar. Vi kan inte ta för givet att de som var som oss, fast förr, finns dokumenterade på raspiga journalifilmer, gulnade fotografier, tavlor och arkiverade texter. 

För inte inte så värst många decennier sedan var vi brottslingar, fula gubbar, problem som skulle lösas, i den mån vi existerade alls. Jag lärde mig om Stockholms böghistoria från samma äldre äldre bögar som lärde mig att tvätta röven. Om Sveriges hbt-historia blev jag varse när jag genom RFSL som utbildade mig till skolinformatör.  

Inte förrän 1999 kom vad som kan kallas ett standardverk om svensk hbtq-historia i form av Sympatiens hemlighetsfulla makt. Att veta vilka vi var, hur vi hamnade här, vad som kom innan är något relativt nytt och ännu inte färdigutforskat. 

Ask Any Buddy’s Evan Purchell och hennes partner Tyler Thomas är spjutspetsen av det arbetet, men nyligen har deras forskning stött på patrull. 

Filmerna de restaurerar, arkiverar och analyserar hittar de ofta på Ebay, och sedan i somras förbjuder auktionssajten försäljning av erotiskt material. 

Att växa i en värld utan normer är på gott och ont. Om sex och etik i bögvärlden finns det många kapitel kvar att skriva. För att vi ska kunna göra det krävs att vi har tillgång till vår egen historia

Förbudet är heterosexuellt kodat, med pinuppor och tidningar som Penthouse och Playboy undantagna. Det brukar vara så när porr ska förbjudas – det icke-heterosexuella ses som grövre, mer perverst.

Bögars historia är sammanflätad med sexarbetares, många ord som nu står för män som har sex med män betydde en gång i tiden sexsäljare eller sexköpare. 

Som utstötta och olagliggjorda byggde vi vår kultur i skuggorna. Bögbarer drevs i regel i samförstånd med olika typer av organiserad brottslighet. Till detta var vi tvungna på grund av ett oförstående heterosamhälle. 

Nu gör samma heterosamhälle det alltså svårare att forska runt vår historia.

Förbjudet gäller inte endast ren porr utan även tidningar som Advocate och Gay Times, alltså oumbärliga resurser för historisk forskning om hbtq-kultur. Dessa kombinerade erotiskt material med nyheter om politik och kultur, precis som flera av de svenska gaytidningarna gjorde under samma tid.

Ebay gör såklart inte detta för att de funnit gud eller blivit radikalfeminister utan av ekonomiska skäl. Deras kontrakt med Paypal har gått ut och auktionsjättens nya partner för betalningslösningar, Adyen, har givit Ebay aktieinnehav och förmånliga villkor. 

Men Adyen tillåter inte snusk. Barnen ska skyddas och då blir bögars rätt till vår historia och kultur i vanlig ordning sekundär, en bieffekt ingen orkar tänka på allt för länge. 

Det är så det brukar bli även när idéer om porrfilter står på agendan. Går inte att hjälpas att hbtq-material spärras av bara farten. Och spelar det så stor roll, egentligen?

På sjuttiotalet visades porr på speciella biografer och det fanns utrymme för handling, visuella experiment och konstnärliga ambitioner

Fred Halsteds filmer ingår sedan 1974 i Moma:s samlingar. Samtidigt som fistfucking ibland räknas som våldspornografi och därmed är reglerat enligt lag i många Amerikanska stater och Europeiska länder. 

Att förbjuda porr är nära nog omöjligt såväl legalt som praktiskt (vad är porr, till att börja med?), så de som hatar porren har valt att rikta in sig på annonsörer, betalningslösningar och så vidare.

I podden som Ask Any Buddy-paret producerar frågar de sig var detta slutar och hur länge de kan fortsätta med sitt arbete. Deras podd är redan märkt som “explicit”, alltså lämpad för personer över 18 år. 

I Halsted-filmerna vi ser på bio är sexet grovt och ibland brutalt. Läder- och s/m-scenen är här ännu ung. Säker sex, samtycke och personlig gränsdragning ämnen som knappt börjat diskuteras. 

Så borde LA Plays Itself och Sextool förbjudas, begränsas, filtreras bort? Eller skulle de istället kunna bli utgångspunkt för diskussioner om hur sexuella normer har förändrats? 

Så länge det har funnits erotik har det funnits försök att förbjuda den. Om det är så att porren är ovanligt grov och apart nu, så har det skett trots, eller kanske på grund av dessa försök.

Några veckor senare ser vi Powell och Pressburgers klassiska långfilm Svart Narcissus på en annan biograf. Den är utsökt storslagen, en filmisk bragd med magiska detaljer och makalös scenografi.

Det är också en djupt rasistisk film med en kvinnosyn som lämnar mycket kvar att önska. Kultur, även bra sådan, är färskvaror. Normer förändras, medan filmer, böcker och målningar är frusna i ögonblicket när de skapades. 

Allt det jag lärde mig av äldre bögar och porr i stället för av biologiboken var inte sant. Mycket av det har jag omprövat efter att jag blivit äldre. 

En gränslös kropp måste ta hänsyn till de kroppar som den stöts och blöts mot, och om detta lär man sig inte i porren.

Att växa i en värld utan normer är på gott och ont. Om sex och etik i bögvärlden finns det många kapitel kvar att skriva. För att vi ska kunna göra det krävs att vi har tillgång till vår egen historia. 

Ibland är den historien är skitig, komplicerad och destruktiv, men den är vår, inte er.