Det är som en oskriven regel att gasen alltid tar slut på helgen. Inte sällan kommer det där väsande ljudet och lukten av gas som inte är tillräcklig för att fatta eld när man precis ska sätta in mat i ugnen eller tända varmvattenberedaren för att ta en varm dusch. De som säljer gas jobbar inte på helgen.

Den bränslekris som har lett till höjda elpriser och långa köer till bensinmackar runt om i världen märks förstås även i Mexiko.

Sist gasen tog slut skämtade vi om den osannolika turen att inte ens behöva vänta tills nästa dag innan någon kunde byta ut de tunga 20-litersbehållarna tre trappor upp på taket. Men de var ytterligare lite dyrare än sist, precis som elräkningen lär bli.

Att säkra den inhemska elförsörjningen och garantera ”bra priser” är enligt president Andrés Manuel López Obrador ett av motiven bakom den nya el-reform han nyligen presenterade.

Det har gått åtta år sedan tidigare president Enrique Peña Nietos omdebatterade energireform, som öppnade för privata och utländska investeringar. Då uttalande påhejarna ett unisont ”äntligen” efter 75 år av statligt monopol på energimarknaden.

I oktober skröt presidenten med att Mexiko i dag utvinner nästan hälften så mycket olja som 2004. Det lät förstås bra. Men han nämnde inte att han 2018 ville öka produktionen med 38 procent under mandatperioden.

Nu vill alltså López Obrador dra tillbaka delar av privatiseringsvågen och garantera det statliga elbolaget CFE en majoritet av marknaden. Samtidigt begränsas möjligheterna för privat elproduktion, med argumentet att systemet har utnyttjats för korruption.

Men kritiker hävdar att begränsningarna går stick i stäv med de mål som nu diskuteras av världsledare på klimatmötet COP26 i Glasgow.

López Obrador kallar de rika ländernas stora ord för hyckleri och har valt att stanna hemma. I stället har han skickat sin miljöminister María Luisa Albores för att driva frågan om mer pengar till grön omställning i utvecklingsländer. Men när andra pratar om höjda ambitioner kommer den mexikanska regeringen med samma mål för utsläppsminskningar som den presenterade vid toppmötet i Paris 2015.

I oktober skröt presidenten med att Mexiko i dag utvinner nästan hälften så mycket olja som 2004. Det lät förstås bra. Men han nämnde inte att han 2018 ville öka produktionen med 38 procent under mandatperioden.

Med den föreslagna reformen skulle den statliga elproduktionen – dominerad av olja och gas – gå före privata företag, som i högre grad producerar vind- och solenergi. Dessutom varnar kritiker för förlorade arbetstillfällen om villkoren för den privata sektorn försämras.

Om reformen alls går igenom återstår att se. Under tiden håller jag tummarna för att gasen inte heller nästa gång ska ta slut en fredagskväll.