”Pengarna finns redan för att höja pensionerna”
Vi vill att riksdagspartierna samlas i en bred skattereform där socialförsäkringsavgifterna betalar pensioner, medan övriga statliga utgifter betalas med skatter, skriver företrädare för svenska pensionärsorganisationer och Forena.
Drygt 4 500 kronor mer i allmän pension per månad skulle den som idag blir pensionär få ifall löftet från riksdagspartierna bakom 1994 års pensionsreform hade infriats.
Löftet som gavs var att den allmänna pensionen skulle motsvara omkring 60 procent av tidigare lön efter ett helt arbetsliv. Ett löfte som blir allt mer avlägset visar färska siffror.
Det ökade pensionsgapet
Den allmänna pensionen har rasat från 61 till 45 procent av tidigare lön sedan år 2003. Tillsammans med tjänstepensionen och privat pension får nyblivna pensionärer drygt 13 900 kronor efter skatt.
Pensionsgapet mellan kvinnor och män är också stort.
I 229 av landets 290 kommuner ligger den genomsnittliga totala pensionen för kvinnor under fattigdomsgränsen på 13 090 kronor per månad. Och allt pekar mot att pensionerna fortsätter att minska. Detta är obestridliga fakta.
Pensionsraset har orsakats av handlingsförlamning hos riksdagspartierna bakom pensionsreformen som samlas i den så kallade pensionsgruppen. Bristerna i pensionssystemet har varit kända sedan de sjösattes för två decennier sedan.
Värdiga reträttvägar
För att infria pensionsreformens löften om en allmän pension som ger minst 60 procent av tidigare lön för de flesta löntagarna måste pensionsåldern höjas i takt med att vår livslängd stiger.
Men för att undvika en orimligt hög pensionsålder måste även pensionsavgiften höjas. Ett längre arbetsliv är rimligt när vi lever allt längre och ofta med bibehållen hälsa och arbetskapacitet.
Det kommer emellertid fortfarande vara många av oss som av hälsoskäl och slitsamma arbeten inte når fram till den nya högre pensionsåldern. Sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna är inte riggade för att möta denna utmaning, vilket dagligen konstateras när äldre blir utförsäkrade på grund av att de anses för friska för sjukpenning eller har förbrukat sina a-kassedagar.
Den lön som vi skjuter upp för att som pensionärer kunna avnjuta en god lunch har delvis gått upp i rök.
Det behövs värdiga reträttvägar för de som har betalt sin pensionsavgift under ett helt arbetsliv, men där kroppen sviker några år innan uppnådd pensionsålder.
Pensionsgruppen har endast haft kraft att få riksdagen att klubba igenom ett principbeslut om höjd pensionsålder. Däremot saknas förslag om höjd pensionsavgift och värdiga reträttvägar, vilket beror på att majoriteten i pensionsgruppen hittills motsätter sig detta.
Pension står inte emot äldreomsorg
I debatten hävdas att en höjning av pensionsavgiften skulle leda till minskade resurser till äldreomsorgen, vården och skolan och i värsta fall bli ett slukhål i statskassan.
En till synes oroväckande, men många stycken oriktig bild, som dessvärre också förstärks av Pensionsmyndigheten som i en av sina senaste rapporter skriver: ”Hur vi än vrider på det handlar valet om antingen pension (fritid) imorgon eller konsumtion (arbete) idag. Det finns ingen ”gratis lunch” där vi kan öka vår fritid och samtidigt konsumera på samma nivå som tidigare.”
Problemet är snarare att den lön som vi skjuter upp för att som pensionärer kunna avnjuta en god lunch delvis har gått upp i rök och används av staten till annat än pensioner. Detta gäller inte enbart pensionerna utan merparten av de avgifter som löntagarna betalar för socialförsäkringarna som ingår i de så kallade arbetsgivaravgifterna.
De senaste fem åren har pensionsavgiften givit ett överskott på mellan 18–20 miljarder kronor årligen. Det årliga överskottet från övriga arbetsgivaravgifter under samma tid har uppgått till mellan 210 till 244 miljarder kronor.
Detta är inget annat än en dold beskattning av löntagare och egenföretagare som dessutom bryter mot lagstiftningen om hur merparten av avgifterna ska användas.
En samlad skattereform
Med nuvarande arbetsgivaravgifter går det alltså alldeles utmärkt att finansiera en höjning av pensionsavgiften, vars bruttokostnad beräknas till 21 miljarder kronor av Pensionsmyndigheten. Nettokostnaden blir däremot lägre tack vare lägre kostnader för grundskyddet till pensionärer och ökade skatteintäkter i kommunerna.
Utmaningen för staten är att hitta finansiering för förlusten i statskassan när avgiftsöverskottet inte längre kan användas. Det finns givetvis en mängd tillfälliga och permanenta finansieringslösningar.
Vi ser helst att riksdagspartierna samlas i en bred skattereform som resulterar i en strikt budgetdisciplin där socialförsäkringsavgifter endast används för att betala pensioner och övriga förmåner, medan övriga statliga utgifter betalas med skatter.
Det skulle sänka arbetsgivaravgifterna vilket leder till höjda löner och fler i arbete samt större skatteintäkter. Och inte minst höjda och mer jämställda pensioner.
