Utnyttja riksdagsmajoriteten – stoppa svensk arbetskraftstrafficking
Efter Moderaternas omsvängning bör arbetsmarknadsminister Eva Nordmark snabbt föreslå höjd minimilön för arbetskraftsinvandrare, skriver Arbetets ledarskribent.
År 2008 överlät Sverige som enda västland besluten om Sveriges arbetskraftsinvandring till arbetsgivarna.
Arbetsgivarna har därefter kunnat skicka ”rekryterare” till länder på andra sidan jordklotet med så kallade ”jobberbjudanden”. Dessa ger alla arbetsgivare en laglig rätt att ljuga om vilka löner som importerad arbetskraft ska få i Sverige.
Den verkliga lönen blir ofta så låg att de hitforslade arbetarna har fullt sjå med att jobba ihop pengar till biljetten hem i stället för att kunna skicka hem något överskott till familjen.
Samtidigt har redan anställdas löner pressats ned i arbetaryrken i Sverige. Arbetsgivare har kunnat anställa lågt betalda arbetare från länder utanför EU i stället för att följa svenska avtal.
Bakom denna lag som öppnade för ohöljd jobbtrafficking stod den dåvarande Alliansen och Miljöpartiet.
Och så har det flutit på, år efter år, med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som de enda två partier som kritiserat systemet.
Centern nu mer extrema än M
I dag har Miljöpartiet efter 13 år börjat inse att jobbtrafficking med svältlöner inte är detsamma som solidaritet.
Och på sin partistämma i helgen bytte alltså även Moderaterna fot.
Här är orsaken främst att svenska företagare som hållit på regler och avtal ser att lagen om arbetskraftsinvandring skapar oschyst konkurrens.
Moderaterna föreslår därför att lägstalönen för arbetskraftsinvandrare ska höjas till 27 000 kronor i månaden.
I dag är den på låga 13 000 kronor.
För Socialdemokraterna bör Moderaternas besked leda till två insikter.
Den första är att det nu är Centerpartiet och inte Moderaterna som står för den mest extrema arbetsmarknadspolitiken i svensk politik.
Längtan efter ordning och regler
Moderaterna, åtminstone den äldre generationen, inser att avtal på arbetsmarknaden bildar en stabilitet som både arbetsgivare och arbetstagare har nytta av.
Visserligen har högern, både Moderaterna och Svenskt Näringsliv, alltsedan Saltsjöbadsavtalet på sent 1930-tal försökt förskjuta ramarna för dessa avtal för att försvaga arbetstagarsidan – men man har respekterat och följt de ramar och avtal som funnits.
Centerpartiets arbetsmarknadspolitik är en helt annan. Centern vill inte förskjuta några ramar. Centern vill skrota ramarna helt.
Efter valet 2018 fanns därför röster både till vänster och till höger som förespråkade en så kallad ”stor koalition” mellan Socialdemokraterna och Moderaterna.
Som bekant fick vi i stället ett januariavtal mellan regeringspartierna och mittenpartierna. Och frågan är om en koalition med Socialdemokraterna och Moderaterna som bas var så realistisk. Moderaternas vandring mot Sverigedemokraterna hade redan påbörjats och i dag är en sådan ”stor koalition” naturligtvis helt utesluten.
Men det nya beslutet från Moderaterna om ett lönekrav för att stoppa den värsta jobbtrafficking som pågår vittnar om traditionella konservativa tankar.
Så bör regeringen agera
Det visar att det bland Moderaterna, åtminstone av den gamla stammen, finns personer som längtar tillbaka till en ordning med klara avtal och regler, de avtal och regler som Centerns nyliberala avregleringar nu gör allt för att upplösa.
Den andra frågan som Socialdemokraterna snabbt bör ta itu med är hur man ska reagera på Moderaternas beslut.
Den självklara vägen bör vara att välkomna Moderaternas nya ståndpunkt och driva frågan i riksdagen för ett så snabb förändring som möjligt.
Visserligen saknas förslag om både kollektivavtal och arbetsmarknadsprövning i Moderaternas paket.
Men kraftigt höjd minimilön är en så stark och välbehövlig förändring att arbetsmarknadsminister Eva Nordmark genast bör driva det som egen fråga i riksdagen. I och med att både Moderaterna och Sverigedemokraterna nu ställer sig bakom en sådan förändring finns en politisk majoritet i riksdagen.
S kan inte avstå från S-politik
Under den senaste tiden har interna tankar lyfts om att Socialdemokraterna inte bör gå fram med socialdemokratisk politik i riksdagen om partiet riskerar att få stöd från Sverigedemokraterna. Det är inte bara en svårförståelig linje utan också ett hot mot både socialdemokratisk politik och väljarsympatier.
Socialdemokraterna har alltsedan 2008 drivit på för en förändring av lagen om arbetskraftsinvandring.
Att denna historiska och robusta socialdemokratiska politik efter 13 år skulle förändras eftersom Sverigedemokraterna numera kanske tycker samma sak är en invändning fjärran från all realpolitik.
I stället förväntar vi oss en snabb handläggning och ett konkret förslag om höjd minimilön i lagen om arbetskraftsinvandring.