Blåbruna flaggskeppet Bulletin är som en trafikolycka i slow motion

KOMMENTAR. Det blåbruna flaggskeppet Bulletin var en snedseglare från start. Förväntningarna var stora. Kända skribenter värvades från olika högertidningar i en lyckad lansering inför projektets start.

Det sades finnas gott om pengar från finansiärer en bra bit ut på högerkanten. Chefredaktören uttalade sig högtravande om evidensbaserad journalistik och god kvalitet. 

Vi vet hur det gick, total antiklimax. Skribenter som upprepade sig själva i oändlighet om migration och kriminalitet. Få egna nyheter har funnits på sidan, men däremot uppenbara plagiat från andra skribenter.

De offentliga bråken när den ena efter den andra lämnade redaktionen har avlöst varandra. Bulletins redaktions- och styrelsemöten verkade vara mediabranschens verbala motsvarighet till mma.

Sedan de allt med bisarra värvningarna, allt ifrån Jan Emanuel och Hanif Bali som skulle recensera bilar till en svindyr chefredaktör som sitter och försöker leda tidningen med googletranslate från New York.

Jag vet inte vad vi som är på vänsterkanten hade förväntat oss, men inte riktigt det här. Många trodde nog att Bulletin ändå skulle försöka formulera en intellektuell överbyggnad till det blåbruna projektet.

Där skulle sammansmältningen mellan konservativa och rasister berättigas och utvecklas. Kanske skulle det bli en kvalificerad politisk motståndare där sverigedemokrater, moderater och kristdemokrater kunde hämta gemensamma argument inför valet 2022?

Istället fick vi journalistikens motsvarighet till en dokusåpa som går över styr.

Jag har en bättre idé, om nu Bulletin vill ha affärsråd från en vänsterpartist. Lägg ned själva nyhetssidan, den är det ändå ingen som bryr sig om längre

Det är nog inte så många som läser Bulletin längre. Det kanske är lika bra, här finns inget att finna utöver det som redan finns på de SD-nära alternativa ”nyhetssidorna”, de mest moderata ledarsidorna och en slumpvis blandning av kvällstidningsnyheter. 

På vänsterkanten har det funnits inslag av skadeglädje, en sorts fascination över hur dåligt ett projekt kan skötas. Hur mycket pengar kan man göra av med? Hur dålig kan man egentligen vara på arbetsledning, journalistisk och företagande? 

Jag måste medge att jag har varit en av dem som har sett fram emot den oundvikliga konkursen för projektet. Men nu håller jag på att ändra mig, på något märkligt sätt kommer jag att sakna Bulletin. Man vill ju veta vad som kommer att hända härnäst.

I går kväll kom Expressen med nyheten att Bulletin värvat en trippelmördare för att göra internutredningar av medarbetare på redaktionen.

Det verkar finnas en bandupptagning från den extrainsatta bolagsstämman där den dömde mördaren Ricard Nilsson som avtjänat ett långt fängelsestraff presenterade sig som ”affärsjurist och civilekonom”.

Nilsson mördade tre personer genom att skjuta dem i huvudet i ett grustag utanför Klippan och dömdes 1999. Nu är han enligt upptagningen ”med och håller på att utreda de olika förehavanden som finns” på Bulletin. En av deltagarna på mötet upplevde Nilsson mer som en indrivare än som en juridiskt kunnig person.

Jag vet inte vad vi som är på vänsterkanten hade förväntat oss, men inte riktigt det här. Många trodde nog att Bulletin ändå skulle försöka formulera en intellektuell överbyggnad till det blåbruna projektet

Det är inte riktigt enkelt att följa med i alla konflikter och nya förvecklingar, bisarra påståenden, hot och högt tonläge. Som vanligt ger olika deltagare på bolagsstämman helt olika bilder av vad som skett och sagts.

Men det börjar finnas något fantastiskt och storslaget över de ständigt nya vändningarna på Bulletin. Få manusförfattare skulle med trovärdighet kunna skapa ett liknande manus.

Jag förstår att det är ont om pengar i projektet nu, det ska ha också diskuterats på bolagsstämman. Tydligen ser man fram emot att kunna få presstöd för att få verksamheten att gå runt.

Jag har en bättre idé, om nu Bulletin vill ha affärsråd från en vänsterpartist. Lägg ned själva nyhetssidan, den är det ändå ingen som bryr sig om längre.

Sätt upp kameror på Bulletins styrelsemöten och redaktion och sänd det hela som en dokusåpa. Jag lovar att det kommer att gå bättre.

Det är som en trafikolycka i slow motion, få kommer att medge att de vill se den, men många kommer titta.