Förra veckan avslöjades den största finansläckan i modern tid, de så kallade Pandora-pappren. Tolv miljoner hemliga dokument visar hur stats- och regeringschefer, kungligheter, kändisar och kriminella gömmer sina tillgångar i skatteparadis för att undvika att betala sin beskärda del till det gemensamma.

Uteblivna skattemedel som skulle kunna finansiera vår välfärd, den gröna omställningen och jämna ut de ekonomiska klyftorna i samhället. 

Sverige, EU och omvärlden är i skriande behov av investeringar i såväl utbildning och sjukvård som åtgärder för ekonomisk återhämtning. Samtidigt förlorar världens utvecklingsländer årligen cirka 1 700 miljarder kronor till följd av skatteflykt – mer än världens sammanlagda bistånd – och bara i Sverige går staten miste om 23 miljarder svenska kronor varje år.

Skatteflykten är dyr

Det är viktigare än någonsin att komma till bukt med skatteflykten, inte minst för de allra  mest utsattas skull. 

Alla måste bidra med sin beskärda del till vårt gemensamma samhällsbygge. Varken multimiljonärer eller multinationella företag ska kunna slippa undan sitt ansvar genom skatteflykt eller aggressiv skatteplanering. Men det kräver gemensam politik och gemensamma åtaganden – i Sverige, inom EU och i resten av världen.

Först och främst måste EU se till att förslaget om land-för-land-rapportering, som under lång tid varit blockerat av medlemsländerna, som utlovat kommer på plats. Förslaget innebär att multinationella företag måste redovisa i vilka länder de verkar, vilka vinster de gör och hur mycket skatt de betalar i respektive land.

För det andra måste EU:s så kallade svarta lista över länder som inte är samarbetsvilliga i skattefrågor reformeras i grunden.

EU:s svarta lista växer

I veckan avfördes bland andra Seychellerna från listan och skatteparadis som Caymanöarna omfattas inte. Dessutom omfattas inte EU-länder, vilket gör att Cypern, Irland, Luxemburg och Malta kan fortsätta sin skadliga lågskattepolitik – en politik som underminerar EU:s gemensamma ambitioner om att internationella företag ska betala sin beskärda del av skatten.

Att se genom fingrarna när det kommer till våra skatteparadis på hemmaplan gör att orden om globala insatser mot skatteflykt ekar tomt.

Land-för-land-rapportering och den svarta listan  är dock inte tillräckliga – det är uppenbart att vi måste se över vår egen beskattning i unionen.

När Miljöpartiet till helgen samlas till kongress presenterar därför vår partistyrelse ny politik för en mer rättvis internationell beskattning av kapital, genom en gemensam lägsta bolagsskatt på EU-nivå.

I förra veckan, kort efter Pandoraläckan, enades 136 länder om att införa en miniminivå på bolagsskatt. Det är bra och välkommet, men skattesatsen på 15 procent är alldeles för låg. 

En EU-bolagsskatt

Med en gemensam europeisk bolagsskatt på minst 21 procent kan EU motverka ett “race to the bottom” där medlemsländer tävlar om att locka till sig investeringar och företag med en minimal bolagsskatt – något som i längden urholkar medlemsländernas statsfinanser och försvårar en rättvis finansiering av våra gemensamma åtaganden. 

Det vore inte bara ett sätt att komma åt skatteparadisen i vår egen union, utan ett viktigt steg på vägen mot att ytterligare höja den globala miniminivån på bolagsskatt. Därför bör EU gå före och införa en gemensam miniminivå på 21 procent, något USA:s president Joe Biden redan uttryckt sitt stöd för.

Men för att EU ska vara en trovärdig partner till USA i kampen mot skatteflykt måste vi också sopa framför egen dörr. Att se genom fingrarna när det kommer till våra skatteparadis på hemmaplan gör att orden om globala insatser mot skatteflykt ekar tomt.

EU måste därför slutföra arbetet med land-för-land-rapporteringen, reformera den svarta listan till att även omfatta våra egna medlemsländer och sätta stopp för gynnsamma skatteupplägg.

Inget annat vore trovärdig politik i arbetet mot den skadliga skatteflykten.