”SVT:s serie om sexköp kan göra ren skada bland utsatta”

DEBATTREPLIK. I går gav SVT ut första delen av fyra i dokumentärserien En kropp till salu. Greppet känns igen från fjolårets serie En våldsam kärlek.

Skådespelare som gestaltar ett offer för prostitution ”intervjuas” och återberättar på så sätt ett verkligt offers erfarenheter. Detta blandas med olika bakgrundsscener och experter som uttalar sig om ämnet generellt men också om de specifika fallen.

I sin recension av det första avsnittet skriver Vesna Prekopic att serien är klockren utifrån SVTs uppdrag som public service.

Här kommer ett annat perspektiv:

Prekopic lyfter ut polisen Simon Häggströms påstående att det skett en explosionsartad ökning av sexköp de senaste åren.

Någon sådan ökning finns det inte stöd för i statistiken. Lika många män uppgav 2020 att de köpt sex som de gjorde 2015. Siffran är 1 av 10. Hög nog, men den har inte ökat.

Serien hade potential att bli så klockren och viktig som Vesna Prekopic vill påstå att den är, men i realiteten utelämnar den viktiga pusselbitar, överdriver andra delar och handskas med ämnet på sätt som kan göra reell skada

Vilket den borde om det fortsatta påståendet från Häggström stämmer, nämligen att allt fler (och yngre) killar/män tycker att sexköp är något okej, ja till och med bra. Inspirerade av porren påstås allt fler män se prostitution som oproblematiskt. Ändå är det inte fler som står för att de köpt sex? Det går inte ihop.

Vidare lyfter Prekopic att Häggström berättar att de som befinner sig i prostitution kan delas in i två grupper som har den gemensamma nämnaren psykisk ohälsa och tidigare övergrepp.

Den ena gruppen är utländska medborgare som är i Sverige enbart i syftet att sälja sex. Den andra gruppen är unga som är födda och uppvuxna i Sverige och som groomas in i sexhandeln. I detta tvärsäkra uttalande glöms dock flera grupper som är extra sårbara och dessutom överrepresenterade i prostitution. Den första är ensamkommande flyktingbarn.

Mellan 2014 och 2017 försvann över 1 700 ensamkommande barn i Sverige. Bara knappt 300 återfanns. Enligt UNHCR är det vanligaste framförallt för flickor att dessa försvinner för att de kidnappas till trafficking för sexuella ändamål. Svenska HVB-hem har i flera år slagit larm om flickor på boenden som hämtas upp av män och kommer tillbaka med kontanter och dyra presenter.

Till den dag de plötsligt inte kommer tillbaka igen. Var finns dessa flickor i Häggströms uppdelning? Två andra mindre, men tydligt överrepresenterade grupper är hbtq-unga (speciellt unga transpersoner och homo/bisexuella tjejer och killar) och adopterade. Som både börjar sälja sex i lägre ålder och under längre tid än andra grupper.

Om detta nämns inte ett ord. Deras utsatthet lämnas därhän och riskerar att göra att dessa grupper faller mellan stolarna vad gäller stöd och hjälp. Det går helt enkelt inte att ignorera hur SVT i marknadskonkurrensens namn har valt sensation framför faktisk folkbildning. Fokus hamnar på misär och grova övergrepp samt fysiskt våld.

Inspirerade av porren påstås allt fler män se prostitution som oproblematiskt. Ändå är det inte fler som står för att de köpt sex? Det går inte ihop

Något som riskerar att få många utsatta att förminska sina erfarenheter eftersom de inte blivit slagna gula och blå, brutalt våldtagna av tio män samtidigt eller bundna och filmade med både blod och tårar rinnande. För faktum är att många som sålt sex mår otroligt dåligt utan att ha blivit slagna eller utsatta för något som gett fysiska skador.

Varför räknas inte de berättelserna lika mycket som de som chockerar med hemska detaljer? Bägaren rinner över helt när SVT väljer att bildsätta offret ”Veras” ord om självskador med bilder av rinnande blod, knivar och rakblad för att avsluta med en riktig bild av hennes sönderskurna arm.

Detta går helt emot riktlinjerna för hur detta svåra ämne skall behandlas. Riktlinjer framtagna med vetskapen att fel hantering ökar risken att tittare triggas att själva gå till handling och skada sig själva eller försöka begå suicid.

Serien hade potential att bli så klockren och viktig som Vesna Prekopic vill påstå att den är, men i realiteten utelämnar den viktiga pusselbitar, överdriver andra delar och handskas med ämnet på sätt som kan göra reell skada.

SVT borde veta bättre. Som programmet nu läggs upp är risken stor att många offer inte kommer erkännas i sin utsatthet för att deras berättelser inte är hemska nog.

Samtidigt som vi riskerar en förskjutning av debattklimatet med resultatet att resurser läggs på helt fel saker. Vi kan redan se det ske i debatten om porr, invandring och kriminalitet. Låt oss inte göra om samma misstag igen i jakten på misär.

• Paula Dahlberg

  prostitutionsöverlevare