Snålhet och valfrihet krossar hemtjänsten
Maffian tar över när kommunerna bestämmer att den egna hemtjänsten är för olönsam, skriver Arbetets politiska redaktör.
– Lägger de ner hemtjänsten kan jag lika gärna dö.
Så sa 93-åriga Inger Ryd i Huddinge till Aftonbladet när hon blev varse att hennes hemkommun ville lägga ner hemtjänsten. Den var inte tillräckligt lönsam så kommunens vård- och omsorgsnämnd bestämde i november 2020 helt sonika att hemtjänsten skulle bort. Privata företag skulle få sköta rubbet.
Men Huddinges kommunala hemtjänst finns kvar. I februari 2021 slog förvaltningsrätten fast att så stora beslut måste fattas i kommunfullmäktige, inte i nämnden.
Men vad är det som gör att en välmående stockholmskommun inte tycker att hemtjänsten är tillräckligt lönsam? Vad är det som fått minst 10 svenska kommuner att – med samma argument som Huddinge – lägga ner den kommunala hemtjänsten?
Svaret finns i Mira Klingberg Hjort och Karl Martinssons bok ”Hemtjänstemaffian”, som ledarsidan uppmärksammade redan i förra veckan.
Det är valfriheten, dumbom.
Fick arbeta gratis
I januari 2009 införde regeringen Reinfeldt lagen om valfrihetssystem, LOV, för att kommunerna skulle kunna erbjuda sina medborgare att, till exempel, fritt välja sin hemtjänst. Medborgaren ska betrakta sig som en kund och kundens preferenser – inte politikens prioriteringar – ska stå i centrum.
En granskning i Kommunalarbetaren två år senare visade att flera kommuner passade på att sänka ersättningen till hemtjänsten inför det att man införde valfrihetssystemen. Man såg att privata företag klarade uppdraget för mindre pengar. Och då samma summa gäller för både privat och kommunal hemtjänst så fick plötsligt den kommunala hemtjänsten både konkurrens och mindre resurser att röra sig med. Eftersom utförarna oftast får betalt för utförd tid är företagen ständigt på jakt efter att vinna nya marknadsandelar.
Kostnadspressen som följde i LOV:s spår gjorde att flera företag och organisationer som tidigare erbjöd hemtjänst i Stockholmsregionen drog sig ur eftersom man ansåg att kommunernas ersättningar var för låg. Andra hemtjänstföretag klarade sig genom att skära i personalens raster och restider. Personalen tvingades arbeta gratis eller vara kortare tid hos de gamla för att hinna med.
Valfrihet i praktiken
Så kom den kommunala hemtjänsten att bli ett sorgebarn. De privata aktörerna klarade sig ju mycket bättre i den nya slimmade organisationen. De har inte sällan mycket lägre personalkostnader, sämre personalpolitik och inga kollektivavtal.
Det är så den kommunala hemtjänsten blir olönsam. Lösningen? Man gör som Huddinge ville och Täby och Danderyd redan gjort. Man lägger ned den kommunala hemtjänsten. Valfriheten har segrat!
Kvar finns människor i behov av stöd som utelämnas till hemtjänstutförare vars affärsidé är underbemanning och otrygghet. Hemtjänstutförare som kan vara i maskopi med den organiserade kriminaliteten.
Så ser den borgerliga drömmen om mer marknad i välfärden ut i praktiken.
Det är dags att vakna nu.