Hur kunde det bli så här? Och hur kan det bara få pågå?

Det är frågorna man lämnas kvar med när man läst ut Mira Klingberg Hjort och Karl Martinssons bok ”Hemtjänstmaffian”.

De två journalisterna har skrivit ett thrillerartat reportage om ett samhälle som trodde att man kunde utveckla välfärden genom valfrihet och småskalighet. I förbifarten öppnade man dörrarna för kriminella och lät dem ta över de system vi byggt upp för att ta hand om det käraste vi har.

Det som började genom att Nacka införde ett sorts checksystem för fotvården 1985 slutar i Södertälje drygt 30 år senare med en av de längsta och dyraste rättegångsprocesserna någonsin. 

Slutar, förresten. Klingberg Hjort och Martinsson visar effektivt – genom att titta närmare på just hemtjänsten – hur välfärden blivit tjuvarnas marknad. Välfärdsbrottsligheten är inte en så liten bieffekt av att Sverige gått från tillknäppt byråkratstat till nyliberalt tantraparty. Sedan 2013 har 66 hemtjänstföretag påkommits med fusk och mörkertalet är av allt att döma stort. 

Fusk med vård och tjänster

Fusket kan till exempel vara att företaget får pengar från kommunen för vård och tjänster som de inte ger. Andra bryter mot arbetstidslagen eller använder anhöriganställningar trots att det är förbjudet.

Det handlar ofta om företag som drivs av personer med utländsk bakgrund och som nischar sig mot specifika språkgrupper. 

Man utnyttjar människor med svag ställning på arbetsmarknaden – papperslösa eller arbetskraftsinvandrare – för att jobba under slavliknande villkor. De fuskande hemtjänsteföretagen hänger dessutom ofta ihop genom släktband och affärsrelationer. En del har kopplingar till organiserad kriminalitet.

Rop på hårdare straff

Den där sista detaljen kommer att leda till – i den händelse politiker läser boken – att ropen på hårdare straff och bättre kontroller kommer höras.

För all del, det behövs. Men det räcker inte med att hålla emot och att städa upp efteråt. Man måste ge sig på det som möjliggör kriminaliteten också. 

Hemtjänstfusket är ju en effekt av den politiska ivern att släppa in privatföretag i välfärdssektorn och ge arbetsgivare makt över politiken. Utan statliga regelverk som lagen om valfrihet, lagen om offentlig upphandling och världens mest liberala system för arbetskraftsmigration hade det inte sett ut så här. Dessutom är det uppenbart att det är alldeles för lätt att starta och driva företag i Sverige.

Effekt av politiska reformer

I en myndighetsgemensam rapport från bland andra Skatteverket, Tullen, Polisen och Arbetsförmedlingen konstaterar man att själva företagandet har blivit ett enkelt verktyg för den som vill ägna sig åt kriminalitet.  

Också det är en effekt av politiska reformer. Kravet på revisorer i små bolag är borta, det har blivit enklare att skaffa f-skattsedel och skjuta upp bokföringen.

Det är lätt att få samordningsnummer utan arbetstillstånd och arbetsgivaravgifter har inte behövt redovisas på individnivå. Förslag om att införa månadsrapporteringen av anställdas löneuppgifter har inte minst borgerligheten motarbetat. 

Så har man förvandlat Sverige till ett paradis för entreprenörer i kriminalitet.

Tvätta pengar

När ett företaget väl är bildat har man en till synes fläckfri fasad att visa upp. Bakom den kan man importera arbetskraft som tvingas betala sitt arbetsgivarintyg. Bakom den kan man fuska med anställningsbidrag och lönegarantier. Man kan tvätta pengar och pyssla med andra ljusskygga verksamheter.

Och precis det sker. Miljarderna rinner ut ur välfärden och in i den organiserade brottsligheten med staten som möjliggörare. Allt under politisk lovsång till ”valfriheten” och ”konkurrensen”.

I ett land där vi fått lära oss att man värnar välfärden genom att klämma åt människor som lever på bidrag och utmåla arbetslösa och sjuka som slappisar och simulanter är Klingberg Hjorts och Martinssons reportage välgörande.

Vill man försvara välfärdsstatens legitimitet så är det hemtjänstmaffian – och den politik som gör den möjlig – man måste knäcka.