Reklambåten som skulle vara bra för miljön
Eric Ericson ser en reklambåt på Stockholms vatten. Han får information på företagets hemsida om att båten är klimatvänlig och frågar sig hur. Det slutar i ett gytter av företag, influencers och PR där ingen egentligen tycks ha några svar.
Eric Ericson skriver och poddar om Billboat.
Lyssna på Eric Ericsons podd om reklambåten
Läs essän under poddspelaren
Innehåll från SoundCloud
Genom att klicka på knappen godkänner du SoundClouds dataskydsspolicy.
ESSÄ. Längs Reimersholme stävar en pråmliknande båt förbi efter en stilla färd via Stadshuset och längs Riddarfjärden. Den fortsätter sin idylliska resa genom Årstaviken och vidare ut i världen.
På båten sitter två 50 kvadratmeter stora bildskärmar monterade. Bildskärmarna påminner om gigantiska mobiltelefoner och visar reklam. Vad är nu detta? Jag får en stark undergångskänsla. Att det här är det sista mänskligheten behöver.
Men – det är dumt och ohederligt att döma ut saker på förhand. På företaget Billboats hemsida står följande att läsa: ”Eldrivna motorer, kreativitet och klimatkompenserat stål är en självklarhet för oss.”
Enorma LED-skärmar, skrovets friktion mot vattnet och batteritid: jag får omöjligt ekvationen att gå ihop. I somras lånade jag en hybridbil och batteriet räckte inte särskilt länge.
Hur fungerar denna reklambåt? Hur länge kan skutan gå på sina batterier? Hemsidans kortfattade information gör mig ännu mer intresserad. Detta måste vara innovation i framkant.
Klimatkompenserat stål beskrivs av verksamheten som ”en självklarhet”, men jag hittar inga som helst uppgifter om Billboats stål, vare sig på företagets hemsida eller någon annanstans. Däremot får jag under mina efterforskningar reda på annat.
Ägarna till verksamheten är Max Bjurström och Daniel Redgert. Den förra verkar arbeta på Sjöfartsverket, den senare är PR-konsult och influencer.
Jag läser att en av reklambåtens första annonsörer var Eldorado. Lågprisvarumärket har tydligen lanserat en klädkollektion. I år står frysta bär i centrum. Frysta bär låter trevligt, även om det inte framgår vad de har med kläder att göra.
”Vi vill alltid vara först på bollen när det kommer till nya och spännande marknadsföringskoncept, så när möjligheten med Billboat kom upp var vi inte sena med att hoppa på”, säger Eldorados marknadschef. Samma marknadschef framhåller att kollektionen har fått ett mycket fint mottagande bland influencers.
Daniel Redgert ligger bakom initiativet med kläderna. Kanske ingår han bland de positiva rösterna.
Några andra som gärna förknippas med reklambåten är köpcentret Gallerian i centrala Stockholm. Verksamheten ägs av AMF fastigheter. Jag kan inte låta bli att tänka att det verkar självdestruktivt att som fastighetsägare bidra till stadens förfulning.
Vad tycker deras hyresgäster längs Årstaviken om båten eller, för den delen, de som pensionssparar genom moderbolaget AMF?
En kort sammanfattning av vad jag hittills lärt mig om reklambåten: det rör sig om en visuell förorening som slukar stora mängder energi, som delvis drivs av diesel och som är ytterst ineffektiv vad gäller skräpinsamling. Det är svårt att tillfoga begreppet samhällsnyttig i min beskrivning
Jag undrar vad folk i allmänhet, inte bara AMF:s kunder, tycker om båten? Någon på Twitter skriver att hen vill sänka båten. Någon annan har lagt upp en bild på en somalisk pirat med ett raketgevär över axeln.
Det kan konstateras att ytterst få personer verkar vara positivt inställda till den. De enda positiva röster som jag kan hitta i sociala medier tillhör Max Bjurström, Daniel Redgert och en Emil Larsson. Den sistnämnda arbetar som Billboats säljare.
Jag återvänder till Billboats hemsida. Information om elen och stålet måste såklart finnas där, någonstans. En av delägarna är ju ändå PR-konsult och borde känna till att det ställs höga krav på tydlighet vad gäller miljöpåståenden – det är en sådan sak som företag brukar trilla dit på. Jag letar, men utan framgång.
En eftermiddag springer jag längs Långholmens smala stigar. Då ser jag den: båten. Motvilligt dras mina blickar dit. Jag vill inte titta men det är svårt, omöjligt, att låta bli. De gigantiska skärmarna är hypnotiska i sin färgprakt.
Förtrollad eller ej: jag blir inte särskilt köpsugen, tvärtom. Där på stigen lovar jag mig själv att aldrig köpa något från företag som annonserat på båten. Bestens näringsintag måste stoppas innan den fortplantar sig.
Reaktioner på Billboat på Twitter
Hur är detta möjligt? Får det offentliga rummet utnyttjas till vad som helst? Tydligen har liknande båtar stoppats i New York.
Jag ringer Skönhetsrådet som inleder med att säga att de alls inte är emot reklam i Stockholm. Däremot ställer de sig kritiska till den så kallade reklambåten som beskrivs i termer av ”en visuell förorening”. De har ställt sig frågan varför reklamköparna överhuvudtaget vill förknippas med båten. Men i nuläget verkar det vara svårt att med juridiska medel få bort båten.
Det är svårt att glömma den hypnotiska skärmen. På internet tar jag del av alla texter och bilder jag kan hitta och gör en intressant iakttagelse: där, på båtens akterdäck, står en dieselgenerator. Jag ringer det nummer som står på Billboats hemsida. Numret går till säljaren Emil Larsson, vars kunskaper om dieselgeneratorer och stål är ytterst begränsade.
Han hänvisar mig till företagets delägare och styrelseledamot Max Bjurström. Jag får tag i Bjurström som förklarar att en dieselgenerator ”kickar igång” när båtens batterier når en låg nivå. Det verkar som om det inte är det minsta märkligt att den eldrivna reklambåten delvis drivs med fossila bränslen. Vad gäller det klimatkompenserade stålet har Bjurström ingenting att berätta. Han vet helt enkelt inte.
Jag vill veta varför det inte framgår på företagets hemsida att dieselgeneratorer ibland ”kickar igång” för att ladda batterierna. Framförallt undrar jag om Billboats annonsörer informerats och vad de i så fall har för syn på dieseldriven marknadsföring.
Vi vill alltid vara först på bollen när det kommer till nya och spännande marknadsföringskoncept, så när möjligheten med Billboat kom upp var vi inte sena med att hoppa på
Jag försöker nå Daniel Redgert, företagets andra delägare. Tyvärr befinner han sig på konferens på Mallorca, men ber om att få mina frågor skriftligt. Jag föreslår istället att vi kan prata när han är tillbaka i Sverige. Av någon anledning vill han inte det.
Kanske är det bäst att jag vänder mig direkt till Billboats kunder, tänker jag.
Jag börjar med att ringa Coca-Cola och får veta att företaget bedrivs som en så kallad matrisorganisation. I praktiken verkar det betyda att ingen är ansvarig över något. Eller, snarare: alla och ingen är ansvarig. Vem som har fattat beslut om annonsering på reklambåten lyckas jag inte reda ut. I ett försök att visualisera en matrisorganisation ser jag framför mig ett okontrollerat väsen som bara gör saker.
Läskedryckskoncernen säger att de skall återkoppla men de återkommer aldrig.
I Billboats kölvatten har jag blivit persona non grata. Ingen av båtens reklamkunder vill längre tala med mig och jag går motvilligt med på att mejla mina frågor. Svaren har följande gemensamt: ett luddigt tonläge och svar i form av goddag yxskaft. I några av svaren från annonsörerna lyfts båtens ”samhällsnytta” fram, syftande på en håv som placerats på båten för att samla in skräp. I ett mejl förklarar en kund att på tre dagar har bestens håv fiskat upp skräp motsvarande en fylld svart sopsäck.
Budbee är en annan annonsör som annonserat på reklambåten. På ”den gröna budfirmans” hemsida står att för företaget ”är hållbarhet inget PR-trick; det är en investering för framtida generationer.”
I branschtidningen Resumé läser jag att Budbee anlitat Redgert Comms för kommunikationsrådgivning, ”PR-aktiveringar” och ”influencer marketing”. De svarar inte när jag ringer men erbjuder sig att svara skriftligt.
Klimatavtryck, kemikalier, stålframställning, energiförbrukning och det i sammanhanget minsta problemet, nämligen förfulningen av det offentliga rummet. Billboats annonsörer väljer att inte se helheten utan fokuserar på en håv.
Jag kommer på att jag glömt att följa upp frågan varifrån Billboat får sin elektricitet. Kolkraft, kärnkraft, vattenkraft, vindkraft eller solkraft? Frågan är alls inte oviktig och för företaget är ju ”eldrivna motorer […] en självklarhet”.
Det kan konstateras att ytterst få personer verkar vara positivt inställda till båten. De enda positiva röster som jag kan hitta i sociala medier tillhör Max Bjurström, Daniel Redgert och en Emil Larsson. Den sistnämnda arbetar som Billboats säljare
Men jag orkar faktiskt inte ringa och fråga. Min magkänsla säger att ingen kommer att veta och Redgert vill fortfarande inte prata med mig. Jag väljer att skicka ett sms till Bjurström. Han svarar att elen kommer från deras båtplats. Det är någonting i hans svar som berör mig. Han verkar trots allt välvillig, till och med ärlig.
Jag tar en sista titt på hemsidan för att se om någon ny information tillkommit efter alla mina samtal. Det har det inte, men uppgiften om det klimatkompenserade stålet är borttagen.
Självklarheten var kanske inte så självklar, trots allt.
En kort sammanfattning av vad jag hittills lärt mig om reklambåten: det rör sig om en visuell förorening som slukar stora mängder energi, som delvis drivs av diesel och som är ytterst ineffektiv vad gäller skräpinsamling. Det är svårt att tillfoga begreppet samhällsnyttig i min beskrivning.
Innan jag släpper Billboat för denna gång ställer jag mig en sista fråga. Hur mycket skräp måste Billboat samla in för att kompensera för sin existens?
