Vad innebär det att vara lärare? Det är en fråga som fler borde ställa sig med anledning av den svåra lärarbristen. Det är också en fråga där det självklara svaret borde vara att det är världens bästa jobb.

Ett jobb som innebär att vi som valt det fått det stora förtroendet att föra vidare tidigare generationers kunskaper till nya generationer.

Det borde också gå att svara att det är ett jobb med så goda villkor som det anstår ett så viktigt yrke. Det vill säga en väl tilltagen lön, trivsamma arbetsförhållanden med arbetsplatser man satsar på – inte minst arbetsmiljömässigt – och ett stort mått av frihet i hur man lägger upp och planerar jobbet.

Tyvärr är detta oftast ganska långt ifrån verkligheten.

Almega undviker nämna problem  

Just nu är vi inne i en avtalsrörelse för de lärare som arbetar inom privat sektor och vars företag är anslutna till Almega tjänsteföretagen. Almega brukar beskriva sina anslutna friskoleföretag som mönsterarbetsgivare.

Det finns dock uppenbara problem, sannolikt sammanlänkade med varandra, som Almega nogsamt undviker att nämna. Det handlar om löneläget för lärare och andelen behöriga lärare.

Tyvärr är lärarnas löner i friskoleföretagen på en ännu lägre nivå än i kommunerna, även när vi rensat för faktorer som ålder och geografisk placering. Det är helt oacceptabelt.

Lägre löner i friskolor

Hyran, hemförsäkringen och hamburgaren kostar lika mycket oavsett om läraren har en privat eller offentlig anställning. Och de generellt sett lägre lönerna i friskolor uppvägs knappast av att man i friskolor i andra avseenden är mer nöjd med sin arbetsgivare.

De förhållandevis låga lärarlönerna har troligen ett samband med den låga graden av behöriga lärare som friskolorna uppvisar. Har man en lång och kostsam utbildning i bagaget så är det förstås högst rimligt att tiden man lagt ner och ansträngningar man gjort ska betala sig.

På längre sikt måste friskoleföretagen liksom de offentliga arbetsgivarna kraftigt höja ambitionerna och erbjuda lärare så pass goda villkor att nya generationer ungdomar lockas att utbilda sig till lärare

Åsa Fahlén

För lärare är detta långt ifrån en självklarhet. Visserligen är lönerna för de som saknar behörighet ännu lägre men eftersom skolpengen är densamma så bidrar det bara till att snygga till de ekonomiska resultaten och äventyrar den konkurrens som friskolornas företrädare vanligtvis brukar slå vakt om.

Almega tjänsteföretagen har själva i en artikel på DN Debatt hävdat att föräldrar vill ha behöriga lärare, men trots det har man alltså en lägre andel behöriga än i kommunala skolor.

Attraktiva villkor för lärare

I den avtalsrörelse som nu pågår måste arbetsgivarna alltså förmås att skapa attraktiva villkor för legitimerade och behöriga lärare. Det handlar bland annat om att alla arbetsuppgifter ska rymmas inom arbetstiden.

Före och efter varje undervisningstimme måste det vara tid avsatt så att undervisningen hela tiden står i fokus.

Det låter som ganska självklara krav men de behöver tydliggöras i en överenskommelse som sedan anpassas till förhållandena på varje skola och tillämpas parallellt med ett systematiskt och kontinuerligt arbetsmiljöarbete.

Kraven utgör också en förutsättning för att friskolorna inom Almega tjänsteföretagen verkligen ska klara av att rekrytera lärare i den allt hårdare konkurrensen och är därför av stort värde också för företagen.

Ambitionerna måste höjas

På längre sikt måste friskoleföretagen liksom de offentliga arbetsgivarna kraftigt höja ambitionerna och erbjuda lärare så pass goda villkor att nya generationer ungdomar lockas att utbilda sig till lärare.

Ett fantastiskt yrke som är så viktigt för vårt framtida samhälle.

Nu är det upp till bevis om arbetsgivarna klarar av att ta sitt ansvar för Sverige som kunskapsnation.