”Jag får fortfarande adrenalinpåslag”
För brandförmannen Jens Ahlstedt innebär sommaren fler larm om drunkning. Olyckor och krishantering är en del av jobbet.
”Jag kan vara vara spänd, men sällan rädd”
”Jag har 30 års erfarenhet men får fortfarande adrenalinpåslag när larmet går. Är det ett stort larm lyser röd lampa, är det litet lyser grön, och vitt betyder hjärtstopp.
Vi klär på oss medan larmoperatören fortfarande talar med de nödställda. 90 sekunder från det att larmet har gått kör vi ut från stationen. Jag kan vara spänd, men sällan rädd.
Fast när det finns ett direkt hot mot oss, galningar som vill göra blåljuspersonal illa, är det inte kul.
Är det brand blir jag mest taggad. Hur ska vi lösa uppgiften? På plats är det brandmästaren, eller jag som brandförman, som väljer taktik.
Men vi åker mindre på bränder nuförtiden, och mer på folk som mår dåligt. Suicid framför tåg, folk som vill hoppa från tak och broar, hänga sig …
”Hanterar människor i sorg och kris”
Vi har fått extra utbildning i hur man hanterar människor i sorg och kris. De som vill ta sitt liv söker ofta hjälp. Lever de när vi kommer fram, så har de fortfarande hopp.
Vi lubbar inte fram och hugger tag i den som tänker hoppa. Utan går fram lugnt, försöker få kontakt. Samtidigt blåser någon upp hoppkudden.
Är det drunkningslarm klär två av oss på sig ytbärgardräkt. Tiden är viktig, man klär sig färdigt och stänger dräkten i bilen.
”Svårt att komma fram till badolyckor”
När folk är badsugna händer det att de parkerar bilar på båda sidor av vägen, så att vi inte kan köra fram till badplatsen. Och att springa i dräkten är väldigt krävande.
På plats börjar en av ytbärgarna direkt att simma ut med sele och lina. Det är psykologiskt viktigt: En nödställd som vet att hjälp är på väg orkar lite till.
Efter ungefär fem minuter utan luft får man hjärnskador. Är vattnet kallt klarar man sig längre, och unga klarar mer än gamla.
Ofta vet vi att det är kört. Men vi behandlar alltid kroppen som en levande, för de anhörigas skull.
”Alkohol ökar risken”
Drunkningar sker ofta därför att någon överskattar sin simförmåga.
Grupptrycket kan få ungdomar att simma ut längre än de klarar. Alkohol ökar risken.
Det läskiga med drunkningar är att de sker så tyst.
Det är inte som på TV där den som håller på att drunkna sprattlar och skriker. Föräldrar kan snegla på mobilen, och plötsligt är barnet försvunnet.”
Jens Ahlstedt
Yrke: Brandförman på Katarina brandstation på Södermalm i Stockholm.
Ålder: 51 år.
Lön: En brandman har strax under 30 000 kronor i månaden i grundlön. Som brandförman har jag strax under 32 000.
Bäst med yrket: Kamratskapet. Tillfredsställelsen i att göra en insats för samhället.
Sämst med yrket: Arbetstiderna – vi jobbar skift och är sällan lediga en storhelg. Förhöjd risk för cancer, eftersom vi utsätts för cancerframkallande ämnen i brandrök och kemikalier.