Jobbexperten: Politikerna måste agera om inte fler unga ska hamna i utanförskap
Hur man har det i skolan är en riskfaktor för om man senare hamnar i gruppen “unga som varken arbetar eller studerar”. En grupp som ofta glöms bort, menar professor Anders Forslund. Han förvånas över att politikerna inte gör mer.
Gruppen unga som varken arbetar eller studerar, uvas, riskerar att växa under pandemin.
När coronamånaderna går väntas många av dem också få det tuffare och hamna längre från arbetsmarknaden.
Varningen kommer från Anders Forslund, professor vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU.
– De som precis hade fått ett första jobb är de första att få lämna, för de har ofta någon form av tidsbegränsad anställning. Det är oftast unga och nyanlända, säger han.
Anders Forslund oroar sig inte för alla runt 150 000 mellan 16 och 29 år i uvas-gruppen. Många unga är utan sysselsättning en kort period och hamnar inte i långvarig arbetslöshet.
Men för andra är det inte lika lätt. Anders Forslund nämner unga som inte klarat skolan eller som har en funktionsnedsättning.
– Det ser väldigt svart ut för de som har funktionsnedsättningar. Tyvärr glöms den här gruppen bort trots att den inte är speciellt liten och trots att det går väldigt illa för dem, säger han.
De unga som Arbetet mött i spelvärlden i arbetet med artikelserien lever alla olika liv. Men gemensamt för många är just bristande skolstöd.
En undergrupp av uvas som brukar pekas ut är de som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som adhd och autism, eller psykisk ohälsa.
Det handlar alltså inte bara om åtgärder från Arbetsförmedlingen, utan om en rad insatser under hela uppväxten.
– Det finns mycket som tyder på att det är en riskfaktor om det inte går bra i skolan. Man bör nog vara så tidigt ute som möjligt. Det handlar också om att satsa mer resurser på familjer där utbildningsbakgrunden är svag, helst redan i förskolan, säger Anders Forslund.
Han pratar ofta med sina kollegor som sysslar med utbildningsfrågor. Deras slutsats är att högre lärartäthet gynnar svaga elever ”ganska mycket”.
Petter Berg, utvecklingsledare på myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, säger att de behöver ta reda på mer om pandemins effekter. Men signalerna om en ökning finns där.
– Ungdomsarbetslösheten ökar och samtidigt finns tecken på en ökad psykisk ohälsa, så mycket talar för att uvas-gruppen kommer öka. Vi behöver också följa hur distansundervisning påverkat de här personerna.
Petter Berg menar att samverkan är det som krävs för att hjälpa den här gruppen.
– Det är inte ovanligt för någon i uvas-gruppen att ha kontakt med flera aktörer samtidigt, exempelvis Försäkringskassan, socialtjänsten och psykiatrin.
MUCF arbetar nu med ett regeringsuppdrag om hur myndigheter ska bli bättre på att samverka. Hur MUCF arbetat tillsammans med kommuner med samverkan redovisas i ett separat uppdrag vid årsskiftet.
Anders Forslund konstaterar att Arbetsförmedlingen haft begränsade resurser att lägga på dem som står längst ifrån arbetsmarknaden.
Pandemin har gjort nya grupper arbetslösa samtidigt som myndigheten genomgår stora förändringar.
– Jag är lite förvånad över att man inte gett mer resurser till arbetsmarknadspolitiken än man gjort. Tittar man på Arbetsförmedlingens budget är det inte stora ökningar under pandemin jämfört med tidigare.
Att vara en pinne i statistiken nu kan sätta långvariga spår senare.
Det visar en rapport från MUCF som analyserat hur det gick för de som var uvas 2004. Bland annat blev var fjärde person som tidigare lämnat gruppen återigen del av den under finanskrisen.
Hur den slutsatsen går att överföra på coronakrisen är oklart – men signalerna från forskare och myndigheter är starka.
Effekterna för de mest utsatta kan få långvariga konsekvenser, både för individerna och samhället.