Hanif Bali gör riksdagen till en plats för drömmar
Moderate riksdagsledamoten Hanif Bali har fått kritik för att han inte gör speciellt mycket i riksdagen. Där andra ser en moderat lyfta 69 900 kronor för att hålla på med sin hobby ser Fredric Thunholm en vänster med tråkig ton.
Journalisten och projektledaren Johanna Linder skrev häromdagen en tweet om den moderate riksdagsmannen Hanif Bali.
Hon kallar honom för ”riksdagens egen lilla hemmasittare, eller evige praktikant” och konstaterar att han kom in i riksdagen 2010 men han har ingen ordinarie plats i något utskott, inte gjort gjort en interpellation eller något anförande i kammaren sedan 2019.
Han har inte heller lagt en egen motion sedan 2014 och inte ställt en skriftlig fråga sedan 2014.
Korrekt i sak, absolut. Bali får 69 900 kronor i arvode av staten men kan ägna all tid åt sin hobby, att twittra om att invandring är dåligt.
Men varför den tråkiga tonen?
Tweeten beskriver ju en man som lever sin dröm. Men Jantelagen sitter tamejfasen i ryggmärgen på Vänstern. Du ska inte tro att du är något, Hanif!
Räcker det då? Nej det är såklart aldrig nog.
Man kan undra vad en stackars riksdagsledamot ska behöva göra för att duga. Skriva motioner på korsen och tvärsen; interpellera och extrapolera och triangulera? Kanske även städa sitt eget kontor och några av kulvertarna under riksdagshuset? Är ni nöjda då, vänstern?
Ska politiker vara som Monty Python-gubbarna i den där sketchen där fyra rikingar tjabbar om vem som hade det sämst som barn? När riksdagen befolkas av människor som bor i hoprullade dagstidningar, på botten av en sjö, och får en skopa kallt, giftigt grus till middag. Räcker det då? Nej det är såklart aldrig nog.
Puh!
Otto von Bismarck menade att ”politik är det möjligas konst”. Jag vill i stället ha ett samhälle där politik är en möjlighet att ägna sig åt konst. Riksdagen blir till ett slags retreat där man kan slippa krav och ägna sig åt sin hobby.
Två saker är viktiga:
Ökad accessibility. En rejäl ökning i antalet platser. Förslagsvis till det tiodubbla. Från och med valet 2026 väljer vi 3490 riksdagsledamöter. Idag är den här klubben av frälse alldeles för liten för att vara en relevant dröm för vanliga människor. Men kommer vi upp i några tusen platser, då är alla med något slags följarskara på Instagram kandidater till en plats.
Ökad desirability. Ersättningen kan ligga kvar på nuvarande nivå, men det borde finnas fler förmåner. Gratis resor, visst. Men om man också adderar till exempel ta två betala för en på Jensens Bøfhus (gäller ej 11-14 och i mån av plats) och 15% rabatt på Adlibris (kan inte kombineras med andra erbjudanden) så kommer fler verkligen vilja slåss om platserna.
Låt 3 490 blommor blomma. Ett samhälle där drömmar kan nås, är det goda samhället.
Och det är väl exakt vad demokratin behöver för att leva fullt ut: Kamp om platserna. Graciösa dueller på den ljungbevuxna hed vi kallar valrörelse.
De här förbättringarna kommer att vitalisera det politiska landskapet. Låt 3 490 blommor blomma. Ett samhälle där drömmar kan nås, är det goda samhället.
En vill brygga mjöd, en annan sjunga strupsång. Någon tänker skriva en bygderoman, en kvinna från Härjedalen vill få tid för att sy igen luckorna i ett annars vattentätt system för roulettespel.
En kille från Haninge som haft det tufft vill lära sin jycke allehanda tricks. Nån kanske bara vill hitta sig själv. Jag skulle kunna få betalt för att samla på keramik. Hanif får såklart fortsätta twittra att invandring är dåligt.
Vad drömmer du själv om, Johanna? Eller har du inga drömmar? Finns det ingen från vänstern som vill någonting annat än att gnälla på dom som lever life?
