Att framgångsrikt hantera en kris, det är vad alla politiker drömmer om. Det är så man blir återvald. Det är så man skrivs in i historieböckerna.

Hur hanterar man då framgångsrikt en kris? Nu blir det svårare.

100 000 svenskar blev av med sina jobb under finanskrisen 2008-2009. Ändå kom Fredrik Reinfeldt och Anders Borg att framställas som männen som räddade Sverige. De var principfasta och höll igen med alla ekonomiska stimulanser som inte var skattesänkningar riktade mot dem som hade det allra bäst. Arbetslösa blev fattiga. Sjuka blev ännu fattigare. Lönsamt att jobba, sa man. Opinionsmässig succé, blev det.

Politik är inte så rättvist.

Titta bara på Stefan Löfven. Han leder en regering som under två mandatperioder haft händerna fulla med kris. Flyktingkriser, terrorkriser, misstroendekriser, budgetkriser, nyvalskriser och så en pandemi på det. Förtroendesiffrorna för statsministern och opinionssiffrorna för Socialdemokraterna har åkt bergochdalbana men trots allt så regerar de vidare.

Det skulle S med största sannolikhet göra om de partisympatisiffror som SCB lanserade i dag vore valresultat. Visst, man backar jämfört med de krisdopade siffrorna från i fjol men man ligger nästan exakt på valresultatet från 2018. Omsatt till mandat så ger dagens siffror 176 ledamöter till S, C och V (MP åker ur). Fortsatt oppositionsroll för Ulf Kristersson, alltså.

Krisveteranen Stefan Löfven står för en sorts robusthet och pålitlighet som väljarna tycks uppskatta och som oppositionen inte kan begripa. Lyftet för Vänsterpartiet har uteblivit, Liberalerna gör en historiskt låg notering. (2,5 procent!), Kristdemokraterna närmar sig riksdagsgränsen och Moderaterna stärks på dessa partiers bekostnad. Men Socialdemokraterna är klart största parti.

Socialdemokraterna hoppas förstås att det ljus som nu sprider sig över landet ska stråla ända in i september 2022.

Vaccinationerna mot covid-19 har kommit så långt att man på sina håll nu vaccinerar 18-åringar. Nöjesparker, biografer och teatrar öppnar igen och man törs krama dem man älskar.

Människor och jobb har räddats av regeringens krispaket, kommunernas förlorade skatteintäkter har kompenserats tre gånger om, tillvaro för arbetslösa och sjuka har gjorts drägligare, stimulanserna gör att ekonomin återhämtar sig rejält och att arbetslösheten faktiskt sjunker.
När vi går och röstar nästa år så hoppas de socialdemokratiska strategerna att vi allihop ska känna att det glada 20-talet står för dörren och att vi förstår att tacka Stefan Löfven för det.

Men politik är ju inte rättvist, som sagt.

För samtidigt som pandemin släpper greppet så händer något annat. Skjutningarna har minskat rejält i år, men under de första varma veckorna syns tecknen på att gängkrigen och skjutningarna kan vara på väg att ta ny fart. Här har vi en farsot som inte är lika lätt att nedkämpa som en pandemi. Till den allt mer auktoritära högeroppositionen glädje, får man väl säga. Det kan vara Shottaz, Dödspatrullen och Ali Khan-familjen som vinner valet åt Ulf Kristersson.

Regeringen har ett särskilt program mot gängkriminalitet, har skärpt mer än 50 straff och infört mer än 20 nya brottsrubriceringar. Det har aldrig funnits fler poliser i Sve­rige. Ändå talar rikspolischefen Anders Thornberg – som inser att brottsbekämpning inte bara är en fråga om skärpta straff – om att detta kommer ta närmare 15 år att lösa.

Efter 90-talskrisen slutade politikerna bry sig om socialpolitiken, integrationspolitiken och bostadspolitiken. Bostadsområden har tillåtits förfalla, arbetsmarknaden har förslummats, skolan har slutat kompensera för klasskillnader och familjer i behov av hjälp har övergetts. EU:s fria rörlighet gör att vapen flödar in i Sverige, inte minst från Balkan. I spåren av vår stora flyktinginvandring har ett sorts skuggsamhälle vuxit fram när många människor som får avslag på sin asylansökan går under jorden.

I fattigdomens och segregationens spår följer kriminaliteten och våldet, det är en gammal kriminologisk sanning. Att jämna ut klyftor är på så sätt absolut nödvändigt om vi vill att våra unga inte ska hamna i en ­kriminell livsstil. Några sådana ambitioner har varken Jimmie Åkesson, Ulf Kristersson eller de andra tuffingarna till höger.

Vaccinet eller vapnen avgör valet 2022 men ska vi göra något åt våldssjukan på riktigt krävs det en rejäl dos socialdemokrati också.