När socialdemokratiska kommunpolitiker får välja vem Stefan Löfven ska regera med så faller valet på Annie Lööf.

90 procent av de socialdemokratiska lokalpolitiker som svarat på en ny enkät från SVT vill fortsätta budgetsamarbetet med C även efter valet. C är dessutom det parti flest S-kommunpolitiker vill se som koalitionspartner i regeringen.

På ett plan kanske det inte är så konstigt. Socialdemokraterna styr ihop med Centerpartiet ibland annat Sävsjö, Borlänge, Ockelbo och Åstorp och det går nog bra.

Det är ju inte i Ockelbo eller Sävsjö man sluter januariavtal för att privatisera Arbetsförmedlingen, sänka skatter för höginkomsttagare eller hota fackföreningsrörelsen med kraftiga urholkningar av anställningsskyddet.

Men vad beror det ökande intresset för att samarbeta med C på?

– Jag tror att väldigt många socialdemokratiska politiker känner att Centerpartiet är en seriös kraft när det blåser. Värderingsmässigt står vi starka i att vi inte vill se några högerextremister i Regeringskansliet, säger partiets jämställdhetspolitiska talesperson Annika Strandhäll.
Förvisso, men en regering sysslar ju inte bara med värderingsfrågor och hållfasthet i blåst.

Så när en majoritet av S-politikerna i samma SVT–enkät vill ha progressiv kapitalskatt, en ny fastighetsskatt, en ny värnskatt och förbud mot vinstuttag i välfärden är det svårt att hänga med.

Allt det där är ju saker Annie Lööf aldrig någonsin skulle acceptera.

Knepigare blir det att begripa när hälften av de som svarat tycker att januariavtalet – alltså det nuvarande budgetsamarbetet med C – varit skadligt för Socialdemokraterna.

Att samarbeta med Centerpartiet är kanske en idé som känns härlig, men i verkligheten är det inte lika mysigt.

Kanske säger det något om hur socialdemokratin ser på sig själv.

Efter valet 2018 stod den socialdemokratiska entusiasmen för ett blocköverskridande samarbete i zenit. Lyssnade man på ledande socialdemokrater där och då var vägen till regeringsmakten enkel.

Visst hade man bråkat på Annie Lööf och kallat henne nyliberal, men skulle man bara få in henne i ett rum med Stefan Löfven skulle hon inse hur vilseledd hon var.

I mötet med Partiet – ja själva Rörelsen – skulle förtrollningen brytas och Centerpartiet skulle inse hur fel det var med tokliberalism och klockartro till marknaden.

I stället mötte Socialdemokraterna ett parti som inget hellre ville än att behandla Sverige som vore det en latinamerikansk krisekonomi på 1980-talet.

Avreglera! Privatisera! Konkurrensutsätt! Sänk skatten! Ge det privata fördelar!
Aj då.

Hur det gick vet vi. Landets längsta regeringsbildning och till slut 73 punkter för samarbete. Enligt C-källor som TT talade med i julas så anser man att partiet fått igenom politik man inte ens hade kunnat föreställa sig. Andra anser att C har fått större genomslag för sin politik än under regeringen Reinfeldt.

Om några månader börjar valrörelsen på allvar och det är med största sannolikhet Annie Lööf som avgör vem som blir statsminister efter nästa val.

Hon har dessutom sagt att hon kan tänka sig att bli minister i en S-ledd regering.

Det börjar alltså bli dags för Socialdemokraterna att fundera på vad Centerpartiet tar med sig till förhandlingsbordet om man hamnar i regeringsbildningssamtal.

Centerpartiet har ju en massa politik och idéer som inte finns med i 73-punktsprogrammet och inte genomförts än.

Blir det inskränkningar av strejkrätten? Politiska diktat för att Försäkringskassan ska tvinga ännu fler sjuka tillbaka i arbete? Ineffektiva subventioner i miljardklassen riktade till småföretag? Nedskärningar i socialförsäkringarna?

Frågorna är måhända både för teoretiska och för tidigt väckta. Men om man, som de socialdemokratiska lokalpolitikerna, ogillar januariavtalet men gillar Centerpartiet så är det strax upp till bevis.

Snart kommer S att få visa för de egna väljarna om man är – för att tala med Annika Strandhäll – en seriös kraft när det blåser.