”Den som inte får låna är inte fri”
Finansministern har fel. Valet står inte mellan statsbankrutt eller att vara Europas mest dumsnåla land. Verkligheten är mer komplicerad och Sverige borde låna mer till investeringar, skriver den socialdemokratiska föreningen Reformisterna.
”Vårt partis ledande företrädare borde ge utrymme för en saklig debatt och överväga att ta del av sakpolitiska förslag som läggs fram av Socialdemokraternas största partidistrikt samt partiets största och snabbast växande förening”, skriver två företrädare för Reformisterna.
Finansminister Magdalena Andersson har drygt två år efter lanseringen av S-föreningen Reformisterna uttalat sig offentligt om vår förening och förslag.
Det välkomnar vi såklart, eftersom partier som bygger på demokratiska principer mår bra av öppen idédebatt.
Vi menar dock att finansministerns uttalanden är djupt problematiska. Osanna, till och med.
I Sveriges Radio anförde hon att Reformisterna har “en syn av att vi ska bygga upp en väldigt stor statsskuld i Sverige, och kanske bli lite mer som Italien och Grekland”.
Detta kan snarast liknas vid skrämselpropaganda, men kan möjligen ha sin grund i att finansministern helt enkelt inte tagit del av våra förslag.
Reformisterna vill stabilisera statsskulden på en nivå runt 45-55 procent av BNP (beroende på hur lågkonjunkturen i coronapandemins spår spelar ut).
Det skulle innebära att Sverige fick en av de lägsta skuldnivåerna i Europa; långt under exempelvis Frankrikes och Tysklands nivåer (119 procent och 73 procent år 2020).
Med tydlig åtskillnad mellan konsumtion och investeringar, såsom sker i såväl kommuner som regioner, kan ökad statlig upplåning finansiera investeringar i exempelvis den eftersatta järnvägen, klimatteknologi och allmännyttigt bostadsbyggande.
Bakgrunden till våra förslag är att brist på offentliga investeringar utgör ett hinder för såväl ekonomisk tillväxt som klimatomställning.
Bostadsbristen försvårar rekryteringar, bristande infrastruktur hindrar företag att växa och framtidens industrier hålls tillbaka av för klena offentliga satsningar.
Dagens politik leder till förlorade ekonomiska värden både nu och i framtiden, snarare än en ökad förmåga att möta framtidens utmaningar.
Finansminister Magdalena Andersson har drygt två år efter lanseringen av S-föreningen Reformisterna uttalat sig offentligt om vår förening och förslag
Magdalena Anderssons retorik knyter an till myten om att “den som är satt i skuld är inte fri”, som Göran Persson myntade under 90-talskrisen svallvågor.
Ett sådant påstående gäller definitivt inte för alla situationer och i synnerhet inte för Sverige. Offentlig sektor hade 2020 en finansiell nettoförmögenhet på 21,4 procent av BNP och beräknas av regeringen uppgå till 19 procent år 2023.
Detta är statsfinansiella muskler som väcker avund ute i Europa. Det, i kombination med andra styrkor, såsom väl fungerande skatteuppbörd, gör att staten kan låna till synnerligen förmånliga villkor.
Under 1995 var räntan på 10-åriga statsobligationer över 10 procent medan statsskulden låg på runt 70 procent av BNP. I dag är den reala statslåneräntan negativ.
Ökade lånefinansierade offentliga investeringar har stort stöd bland Sveriges nationalekonomer.
Dagens politik leder till förlorade ekonomiska värden både nu och i framtiden, snarare än en ökad förmåga att möta framtidens utmaningar
Redan 2011 menade Robert Bergqvist, SEB:s chefsekonom, att Sveriges statsskuld höll på att bli för låg.
Sedan dess har han fått medhåll från samtliga storbankers chefsekonomer, som vill se mer offentliga investeringar.
SvD rapporterade 2013 att större delen av Sveriges nationalekonomiska elit vill slopa överskottsmålet.
Liknande appeller hörs regelbundet från exempelvis IMF och vårt parti har mot den bakgrunden kongressbeslut om att överge överskottsmålet till förmån för ett balansmål – ett steg i rätt riktning.
Vi menar att den som inte tillåter sig att låna inte är fri. Verkligheten är långt mindre svartvit än att Sverige antingen måste vara Europas mest dumsnåla land eller stå på gränsen till statsbankrutt.
Vårt partis ledande företrädare borde ge utrymme för en saklig debatt och överväga att ta del av sakpolitiska förslag som läggs fram av Socialdemokraternas största partidistrikt samt partiets största och snabbast växande förening.
