Den här artikeln är tidigare publicerad i Sekotidningen som tillsammans med Arbetet och fem andra titlar ingår i LO Mediehus.

– Jag hade använt min yttrandefrihet, men samtalet med chefen tystade mig. Jag stängde mitt konto på Facebook och minskade min närvaro på sociala medier, säger Nils Lundwall.

Han och andra som Sekotidningen talat med menar att det finns en tystnadskultur på Arbetsmiljöverket, som gör att anställda drar sig för att säga vad de tycker.

Eller som i Nils Lundwalls fall att de slutar skriva på sociala medier.

Nils Lundwall gömde länge händelsen inombords. Det är först på senare tid som han börjat berätta.

– Det känns skönt, det är en lättnad. Så här i efterhand tycker jag att jag var med om något helt galet.

Han berättar med egna ord:

”Det började med att jag, som privatperson, ställde ett par frågor till ett företag för egenanställda (företag som fakturerar åt egna företagare) som annonserade på Facebook. Företaget uppmanade privatpersoner att ställa frågor och det gjorde jag.

Jag frågade bland annat hur de, som arbetsgivare, undersöker och riskbedömer arbetsmiljön. Sedan frågade jag om dom själva valt att vara egenanställda eftersom dom tyckte att egenanställning var så bra.

Ingenstans i några sociala medier har jag angivit vad jag arbetar med eftersom jag är noga med att aldrig koppla ihop mitt privata jag med min yrkesroll.

En kort tid efteråt blev jag inkallad till min chef. Hon stormade in på mitt tjänsterum och sa i barsk ton, eller snarare fräste till mig: Nils, kom in på mitt rum genast!

Jag tänkte att vad kan nu ha hänt.

Hon langade upp ett brev på bordet framför mig och sa att företaget hade anlitat en advokat för att klaga på mig i min roll som anställd på Arbetsmiljöverket. Trots att jag inte någonstans angett vad jag jobbar med. Företaget måste ha googlat på mitt namn.

Det var helt sjukt. Där satt jag, ensam, och blev utskälld av min chef för något jag skrivit som privatperson på sociala medier.

Någon månad senare fick jag ett papper i handen av min chef som jag uppmanades skriva på. Det var ett dokument där det stod att vi haft ett ”korrigerande samtal”. Där stod bland annat att ”inläggen kan skada ovan arbetsgivares anseende vidare att inläggen kan skada Arbetsmiljöverkets trovärdighet ut mot våra intressenter”. Det framgår också att företaget visste att jag skrev som privatperson.

Jag behöll en kopia. Efteråt skrynklade jag ihop papperet i ren ilska.”

Det har nu gått tre år. Nils Lundwall hade aldrig tänkt berätta, men tanken väcktes till liv i samband att kollegan och fackliga ombudet Jenny Bengtsson blev omplacerad efter att hon kritiserat sin arbetsgivare internt och externt.

Nils Lundwall bestämde sig för att ta reda på vad som fanns skrivet om händelsen i personalakten och bad att få se den. Där borde allt finnas dokumenterat, trodde han.

– I akten fanns inga som helst spår av det som hänt. Varken av advokatbrevet eller det korrigerande samtalet.

Arbetsmiljöverkets HR-avdelning hade inga svar på varför.

– Det framkom att det saknas rutiner för den här typen av händelser. Chefen hade kallat mig till samtal utan att samråda med någon.

Strax efter att Nils begärt att få se sin akt fick han veta att chefen sagt upp sig. 

Arbetsmiljöverket säger i sin kommentar till händelsen att företaget uppfattat det som att Nils Lundwall uttalade sig som statstjänsteman.

– Som sagt så framgick det ingenstans var jag jobbar eller vad jag jobbar med. Det är också tydligt i dokumentationen av det korrigerande samtalet att företaget visste att jag skrivit som privatperson, säger han.

Nils Lundwall är medlem i Seko, som menar att det samtal som chefen höll med honom aldrig borde ha ägt rum.

– Han hade utnyttjat sin grundlagsskyddade yttrandefrihet och att det leder till repressalier är ett brott. Vi kan hoppas att det aldrig upprepas, säger en företrädare för Seko på Arbetsmiljöverket.

Företrädaren väljer att inte framträda med namn efter allt som hänt på myndigheten.

– Chefen i fråga skulle bara sagt till företaget att Nils har rätt att yttra sig och att myndigheten inte kan göra något åt det.

Seko anser att det finns ett stort problem med tystnadskultur på myndigheten och att den skapas av händelser liknande den Nils var med om. Andra har råkat illa ut för att de varit kritiska till verksamheten.

Facket menar också att det krävs ett omfattande reformarbete på Arbetsmiljöverket. Det behövs ”så mycket utbildning” av anställda och chefer.

– Det saknas kunskap om personalens rättigheter, såsom meddelarfrihet, åsiktsfrihet och yttrandefrihet. När det gällde Nils Lundwall kunde inte Seko agera arbetsrättsligt eftersom det gått mer än två år sedan händelsen.

Korrigerande samtal

Korrigerande samtal används inom staten för att göra en anställd medveten om att arbetsgivaren anser att personen gjort fel i förhållande till anställningsavtalet.

Det kan handla om att den anställda inte utför sina arbetsuppgifter på rätt sätt eller, enlig arbetsgivaren, har ett oönskat beteende. Det är inte en disciplinär åtgärd enligt lagen om offentlig anställning, LOA, såsom varning. men är ett sätt för arbetsgivaren att berätta att anställningen är i fara om beteendet fortsätter. I andra branscher kan samtalet kallas ”Las-varning”, det vill säga samtalet kan vara ett första steg mot uppsägning av personliga skäl.

Källa: Seko och Arbetsgivarverket

Arbetsmiljöverket svarar: Rätt att hålla samtalet

Nils Lundwall skrev på ett företags Facebook som privatperson och använde sig av sin grundlagsskyddade yttrandefrihet. Efteråt blev han kallad till ett korrigerande samtal med sin chef.

Hur blev det så?

– Generellt uttalar vi oss inte i ärenden kopplade till våra medarbetare. Meddelarfriheten gäller så klart.

– Något man också behöver ta hänsyn till är vad man kan säga och göra i statstjänstemannarollen. Det är väldigt komplext, säger Sonya Aho, på Arbetsmiljöverkets presstjänst.  

På vilket sätt är det komplext?

– Företaget i fråga hade uppfattat det som att han uttalat sig som inspektör i ett pågående ärende. Det ingår i rollen som statstjänsteman att man inte kommenterar pågående ärenden.

Fanns det ett pågående ärende mot företaget?

– Ja det gjorde det.

Var det Nils som hade ärendet?

– Nej han var inte handläggare för ärendet.

Han kommenterade inte i sin roll som statstjänsteman utan som privatperson.

– Jag vet inte vad han skrev, men företaget uppfattade det som att det var i hans roll som inspektör. Man måste vara tydlig i vilken roll man uttalar sig.

Anser ni att det var rätt att ha det korrigerande samtalet med medarbetaren?

– Ja den bedömningen gjordes ju och det här var 2018. Mer kan vi inte kommentera.

Det finns en oro bland medarbetarna att de ska tystas, en tystnadskultur, om de till exempel skriver på sociala medier. Hur säkerställer ni att medarbetarna kan använda sin yttrandefrihet?

– Vi har en god och regelbunden dialog med fack och skyddsombud och har tidigare inte fått signaler om att det är så. Nu när vi fångat upp signalerna arbetar vi tillsammans med för att ta fram en handlingsplan. Sedan tidigare utbildas alla nyanställda liksom våra chefer.