”Sitt inte på läktaren Löfven!”
Kan vi lita på EU? Eller riskerar svensk naivitet slå sönder hela vår arbetsmarknadsmodell? Frågan måste ställas eftersom det kommer väldigt oroväckande signaler från EU-kommissionen rörande förslaget om europeiska minimilöner, skriver Byggnads ordförande Johan Lindholm.
”Nu är det hög tid för svenska politiker som Stefan Löfven att höja tonläget och sätter ner foten en gång för alla”, skriver Johan Lindholm.
I egenskap av Byggnads ordförande sitter jag med i Arbetsmarknadens EU-råd, tillsammans med företrädare från fack och arbetsgivare har vi regelbundna avstämningar med politiken om den rådande situationen och aktuella frågor för arbetsmarknaden.
På vårt senaste möte var en högt uppsatt gäst inbjuden.
Den luxemburgska EU-kommissionären Nicolas Schmit, ansvarig för det stundande förslaget om europeiska minimilöner som under lång tid arbetats fram nere i Bryssel.
De besked Schmit gav oss vid mötet var allt annat än lugnande och har vi inte gjort det förr måste vi nu börja förbereda oss för värsta tänkbara scenario – att EU återigen sviker de löften om nationell suveränitet som gavs vid inträdet.
Vi minns att Sverige vid inträdet i EU blev lovade att den svenska modellen skulle lämnas orörd.
Den dåvarande kommissionären för arbetsmarknadsfrågor lovade detta muntligt, men det löftet har svikits förut.
Inte långt efter inträdet kom konflikten kring skolbygget i Vaxholm och lex Laval. Genom utslag i EG-domstolen fick Byggnads betala skadestånd trots att man följt svensk lagstiftning och det gjordes redan där stora ingrepp i vår arbetsmarknadsmodell.
När löntagare ur alla samhällsskikt upptäcker att EU-medlemskapet har sänkt även deras löner kommer kraven på ett Swexit komma som ett brev på posten, även från oväntade håll
Nu är det alltså på väg att hända igen, med betydligt mer långtgående konsekvenser. Kommissionen har tidigare gjort utfästelser om att det rättsliga initiativet inte ska påverka den svenska modellen.
Den ansvarige kommissionären Nicolas Schmit har utlovat ett ”vattentätt” undantag för Sverige. Det stämmer inte.
Schmits ord är lika mycket värda som hans föregångares.
Det blir allt tydligare att kommissionen har arbetat fram ett förslag till direktiv som innebär bindande regler om minimilön.
Förslaget är inget annat än frontalangrepp på hela den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Hela den kollektiva självregleringsmodellen, där parterna har ansvaret att förhandla fram löner och villkor står på spel.
Förslaget lägger också grunden till en EU-rättslig arbetsmarknadsmodell.
Grundläggande frågor om vad som är ett kollektivavtal, vilket avtal som ska tillämpas, eller för den sakens skull vad som egentligen utgör en fackförening riskerar att avgöras av EU-domstolen i Luxemburg.
Skulle förslaget bli verklighet riskerar hela den svenska kollektivavtalsmodellen att prövas i EU-domstolen.
För att tala klarspråk, allt står på spel och det påstådda skyddet för partsmodellen är rättsligt verkningslöst och kan enklast beskrivas som politiskt snömos.
Om EU-domstolen kommer att kunna pröva vad som utgör en ”skälig lön” enligt kollektivavtal finns stor risk att lägstalönerna sänks eller stagnerar.
Då är det värt att komma håg att det finns ett tydligt samband mellan nivåerna på lägstalönerna och genomsnittslönen. Sänks den första följer den andra med.
När löntagare ur alla samhällsskikt upptäcker att EU-medlemskapet har sänkt även deras löner kommer kraven på ett Swexit komma som ett brev på posten, även från oväntade håll.
Ingen kommer att kunna säga att den är förvånad, och ingen kan säga den inte förstår dem.
Nu är det hög tid för svenska politiker att höja tonläget och sätter ner foten en gång för alla.
Annars är risken att regeringen Löfven blir ihågkommen som de som satt på läktaren när EU:s byråkratiska maskineri malde ner den svenska modellen.
