Mens – ett menskligare arbetsliv. Den frågan driver IF Metall i samband med årets kvinnodag den 8 mars.

Hur kommer det sig att ett mansdominerat fackförbund väljer att prata om mens? Är det verkligen rimligt?

Självklart. För mens är en viktig arbetsmiljöfråga. Vi behöver bryta tystnaden och öka kunskapen om mens i industrin. Så att industriarbetare som har mens får bättre förutsättningar att göra sitt viktiga jobb.

En ny undersökning bland IF Metalls medlemmar, utförd av Novus, visar att:

  • Mer än varannan menstruerande kvinna har någon gång de senaste två åren gått till jobbet trots att hon borde vara sjukskriven på grund av mens. 
  • Var tredje menstruerande kvinna uppger att hon, under de senaste två åren, har behövt sjukskriva sig på grund av mens. 
  • Var tredje yrkesverksam kvinna som menstruerar har upplevt en kränkande jargong om mens i sitt arbetsliv. 
  • Mer än var tionde menstruerande kvinna uppger att hon inte har möjlighet att gå ifrån sitt arbete för att byta mensskydd.

På alla dessa frågor svarar fler unga kvinnor, under 30 år, ja. Därför är mensfrågan en viktig framtidsfråga för industrin.

Om vi ska kunna attrahera den allra bästa kompetensen måste vi se till att alla, oavsett kön och ålder, kan känna sig hemma i industrin.

För det första handlar det om att bryta tystnaden och öka kunskapen om mens. 

Ingen ska behöva stanna hemma från jobbet i onödan, för att det inte finns möjlighet att byta mensskydd på arbetsplatsen.

När de som menstruerar är få på en arbetsplats, är risken extra stor att hänsyn inte tas till deras behov. Och arbetsmiljön blir som allra bäst när alla anställda välkomnas och respekteras

Och ingen som faktiskt behöver stanna hemma från jobbet, på grund av menssmärtor eller andra symptom, ska behöva känna dåligt samvete inför chefen eller arbetskamraterna.

För det andra handlar det om att göra upp med diskriminerande attityder och fördomsfull jargong. 

Kommentarer som ”Har du mens, eller!” är aldrig okej.

Inom industrin, särskilt efter #metoo, pågår ett arbete för att få slut på sexistiska kränkningar och attityder. Hit hör naturligtvis mensfrågan.

För det tredje handlar det om att inkludera mensperspektivet i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Till exempel vid skyddsronder med skyddsombud och arbetsgivarrepresentanter. 

Om menstruerande kvinnor inte har möjlighet att sköta sin mens på arbetet, kan det leda till att de tvingas sjukskriva sig i onödan. Då drabbas de ekonomiskt för att arbetsmiljön inte funkar.

Om vi ska kunna attrahera den allra bästa kompetensen måste vi se till att alla, oavsett kön och ålder, kan känna sig hemma i industrin

Marie Nilsson

På skyddsronder bör frågor som dessa vara självklara: Finns det möjlighet att gå på toaletten och att tvätta händerna, för att byta mensskydd?

Finns det vilorum om man behöver lägga sig ner en stund om man har ont? Kan vi erbjuda mensskydd på toaletterna, så att ingen behöver oroa sig för att ha glömt det?

Mens är även en kunskapsfråga. Det är få som vet att man kan ansöka om ett särskilt högriskskydd från Försäkringskassan, om man på grund av till exempel mens riskerar att vara sjuk mer än tio gånger på ett år.

Det innebär att den sjuka kan slippa karensavdrag. Samtidigt kan arbetsgivaren få ersättning för sjuklönen.

Att industrin är en mansdominerad bransch innebär inte att vi kan strunta i arbetsmiljön för industriarbetare som har mens. Tvärtom.

När de som menstruerar är få på en arbetsplats, är risken extra stor att hänsyn inte tas till deras behov. Och arbetsmiljön blir som allra bäst när alla anställda välkomnas och respekteras. 

Därför vinner hela industrin på att vi bryter tystnaden och ökar kunskapen om mens.

  • Marie Nilsson
    Förbundsordförande IF Metall