”Många yrkesgrupper utsätts i pandemin”
Det är många yrkesgrupper som utsätts för risker under pandemin och det finns inga skäl att lyfta fram barnskötarna eller lokalvårdarna specifikt, skriver sjuksköterskan och läraren Ulrica Widesdotter i ett svar till Malin Sjunneborn.
”Att nu mitt i en pandemi ge uttryck för att en yrkesgrupp är viktigare än någon annan är väl magstarkt, nu ska vi tillsammans bekämpa och minska spridningen av detta hemska virus.”, skriver debattören.
REPLIK. Vi står nu mitt i en pandemi som drabbat vårt samhälle hårt på många håll men framförallt inom äldreomsorgen och sjukvården.
Samtidigt som ansvariga för sjukvården i Stockholm går ut och vädjar till befolkningen att hålla sig till de restriktioner regeringen beslutat om, läser jag Malin Sjunneborns debattinlägg.
I sitt inlägg framför hon visserligen att vårdpersonalen är fantastisk och är värda att höjas till skyarna. Resten av inlägget handlar framförallt om barnskötare och lokalvårdare.
Det går att läsa följande om barnskötare ”Det är ett enormt stort ansvar! Kanske bland det viktigaste vi har i vårt samhälle”.
Det förvånar mig att Malin som är ordförande i Kommunal Väst S-förening gör ett sådant uttalande. Alla i samhället är viktiga, alla yrken är en viktig del i vårt samhälle.
Självklart måste de sjuksköterskor, undersköterskor och läkare som nu sliter hårt för att vårda och rädda liv på de sjuka som drabbats av covid-19, få den uppskattning de så väl förtjänar.
Dom som jobbade under förra senvintern och våren arbetade hårt och arbetspassen var långa, redan då tecknades specialavtal angående deras arbetstider.
Personligen tycker jag att debatten har handlat mycket om personal inom skola och – barnomsorg, samtidigt som smittan bland lärare är lägre än övrig befolkning
Allt för att kunna möta de krav som då ställdes för att klara vården av de som var svårast sjuka i covid-19. Nu är vi mitt i den andra vågen och just nu är sjukvården på många håll mer ansträngd än i våras. Det är kris.
Beläggningen på IVA var under en period 110 procent på ett sjukhus i Stockholm och all planerad sjukvård ställdes in.
Vi har sjukvårdpersonal som jobbar 12 timmars pass iförda skyddsmasker. Sjuksköterskor och läkare som får ringa hem till anhöriga och säga att patienten inte kommer att överleva sjukdomen.
Personal som känner sig otillräckliga och kunskaperna över hur sjukdomen ska behandlas har blivit bättre men det finns fortfarande mycket kvar att lära. Det har tyvärr även förekommit dödsfall där vårdpersonal har blivit smittade av patienter.
Vi har precis som Malin Sjunneborn skriver alla ett ansvar att inte föra smittan vidare.
Personligen tycker jag att debatten har handlat mycket om personal inom skola och – barnomsorg, samtidigt som smittan bland lärare är lägre än övrig befolkning.
De inom skolan som drabbats hårdast är rektorerna och det förmodas bero på att de har så mycket kontakt med andra vuxna.
Det har visat sig att det endast är ett fåtal barn som drabbas av sjukdomen och de sprider den inte vidare i någon större omfattning.
Jag satte kaffet i halsen när jag läste Malin Sjunneborns debattinlägg. Att nu mitt i en pandemi ge uttryck för att en yrkesgrupp är viktigare än någon annan är väl magstarkt, nu ska vi tillsammans bekämpa och minska spridningen av detta hemska virus.
När läget lugnat ner sig och vi kan lära av det som hände och se över de rutiner och de handlingsplaner som behöver uppdateras.
