Den 15 december sade Sveriges riksdag nej till EU:s förslag om minimilöner. Beslutet var enhälligt.

Från höger till vänster är alltså partierna eniga om att löner i Sverige även i fortsättningen ska sättas efter förhandlingar mellan fack och arbetsgivare och inte genom politiska beslut.

Det är en enighet som också finns hos dem det gäller, fack och arbetsgivare.

Men varför denna tystnad från regeringen efter riksdagens beslut?

Visst lider vi just nu under pandemins härjningar som tar stora resurser i anspråk hos regeringen.

Men tiden är knapp. Ökar inte pressen på att EU-förslaget ska skrotas kan vi, vare sig vi har en pandemi eller inte, finna att det svenska systemet med kollektivavtal börjar monteras ned om förslaget går igenom.

För arbetstagarna blir då lagstadgade minimilöner över tid lätt ett tak och inte ett golv för de lägst avlönade. 

Men inte heller arbetsgivarna gynnas av lagstadgade minimilöner. Ingen arbetsgivare önskar sig en valkampanj där ett populistiskt parti kan gå fram med valbudskapet ”Rösta på oss så höjer vi din lön med 20 procent”.

Det svenska kollektivavtalssystemet säkrar att lönen hamnar på en nivå som ger reallöneökningar för arbetstagarna samtidigt som lönebildningen gör det möjligt att över huvud taget driva internationellt konkurrenskraftiga företag.

Majoriteten av EU-ländernas regeringar vill inte heller ha den lag om lagstadgade minimilöner som nu hotar att pådyvlas dem. De anser att lönebildningen är en fråga för varje land att suveränt besluta över.

Varför lagstadgade minimilöner trots det nu ligger som ett konkret förslag beror på att EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen lovade det i sin valkampanj för ett år sedan.

Inom 100 dagar efter att hon blivit vald lovade hon att ha ett förslag klart om lagstadgade minimilöner.

Naturligtvis kunde hon i stället ha lovat att inom 100 dagar ha ett förslag klart om hur kollektivavtalsmodellen skulle spridas bland EU:s länder.

En sådan utfästelse var dock aldrig aktuellt för den konservativa Ursula von der Leyen och skulle säkert inte heller ha givit henne segern.

Den populistiska linjen med politiskt beslutade minimilöner gjorde det däremot.

Därför står nu Sverige och övriga Norden inför det kanske största hotet någonsin mot modellen med kollektivavtal.

Tvärs emot EU-kommissionens rapportering finns inte heller några garantier för Sverige eller andra länder att kunna stå utanför de nya lagarna.

Här finns endast några formuleringar om att en viss anslutningsgrad eventuell kan ge tillfällig dispens från lagen – formuleringar som dessutom redan dömts ut som EU-rättsligt ohållbara av internationella jurister.

På lång sikt ska alla EU-länder införa politiskt styrda minimilöner är förslagets tydliga fokus.

Det är dags att agera nu för den svenska regeringen på samma sätt som till exempel den danska regeringen har gjort. För det vore tragiskt om eftermälet blir att Sverige var för flata i sitt motstånd.