RECENSION. Den nya nättidningen Bulletins lansering måste vara de mest uppblåsta i Sverige på mycket länge. Bakom tidningen finns stora pengar från rika finansiärer.

I en skicklig marknadsföringskampanj har namnen på skribent efter skribent släppts i medierna när kända konservativa tyckare värvats från diverse ledarsidor. 

Ska det bli Sveriges motsvarighet till Fox news där den konservativa högern skapar sitt eget universum med främlingsfientliga populister? Ska det bli skarpa analyser och nytänkande polemik där det blåbruna projektet får en intellektuell överbyggnad?

Eller blir det bara ännu en högerns ängsliga anpassning till rasisterna och Moderaternas och Kristdemokraternas insikt att de behöver Sverigedemokraternas mandat för att kunna ta makten efter valet 2022?

Paulina Neuding, Bulletins chefredaktör, gör inget för att skruva ned förväntningarna, tvärtom. Hon skriver högtidligt om Bulletin som en svensk kvalitetsdagstidning och något omvälvande.

Utöver ledartexterna finns artiklar om vetenskap, ekonomi och politik. En del är av intresse, men helheten lyckas bli spretig och utslätad samtidigt – trots namnkunniga skribenter

Jonas Sjöstedt

”Vi på Bulletin vet att vi inte är ensamma om vår dröm om en återgång till ett mer balanserat, mer nyfiket och mer evidensdrivet offentligt samtal.”

Vem har inte saknat en sådan publikation i samhällsdebatten?

Alla dessa förväntningar måste ha gått upp i rök när webbsidan sent omsider kom upp.

Var det inte mer än det här? Hur ofta kan man egentligen skriva samma text och hur mycket kan man få betalt för det?

Den stora nyheten handlar om förnedringsrånet i Solna. Det var ett sällsynt brutalt och vidrigt brott. Men det skedde i somras. Inget särskilt nytt tillkommer i beskrivningen av fallet. Är det en nyhet?

Men sedan förstår man bättre, förnedringsrånet passar Bulletins berättelse utmärkt, därför är det omskrivet, inte för att det är en nyhet. För här ska det pratas om migration och kriminalitet, sedan om kriminalitet och migration. 

Per Brinkemo skriver en krönika om klaner. Caroline Dahlman om att god moral skyddar mot gangstervåld. Thomas Gür säger sig skriva om myter om utanförskap i sin ledare.

Allt kokar ned till att det vi behöver är mindre invandring och ”tydlig och drakonisk brottsbekämpning”. Det känns väldigt platt, och mycket förutsägbart.

Var det inte mer än det här? Hur ofta kan man egentligen skriva samma text, och hur mycket kan man få betalt för det?

Jonas Sjöstedt

Bulletin har en podd också, den har Ivar Arpi hand om. I första avsnittet  intervjuar Arpi Bulletins egna Paulina Neuding och Thomas Gür.

Vad kan det handla om månntro? Grattis om du gissat rätt, förnedringsrån och migration ingår bland ämnena. Rundgången känns total. 

Utöver ledartexterna finns artiklar om vetenskap, ekonomi och politik. En del är av intresse, men helheten lyckas bli spretig och utslätad samtidigt – trots namnkunniga skribenter.

Att läsa lite på BBCs eller New York Times hemsida ger betydligt mer. 

Ju räddare och argare väljarna är, desto mer kommer de att rösta på oss. Så ser Sverigedemokraternas klassiska strategi ut.

Då behövs dåliga nyheter om migration och kriminalitet, helst sammanblandat. Då går det vår väg.

Om Bulletin ska vara det blåbruna projektets intellektuella överbyggnad så ser den likadan ut.