”Engelska Skolan är till för sådana som mig”

KULTURDEBATT. Jag skulle välja högstadium när Internationella Engelska Skolan slog upp dörrarna i Karlstad.

Trots att det florerade konstiga rykten, det sades att eleverna var tvungna att betala för varje skollunch, ha skoluniform och skriva ett antagningsprov som delade upp elevgrupperna efter förmåga, så sökte jag.

Friskolor är på dagordningen och det har fått mig att vilja sammanfatta mina erfarenheter som elev på en av de mest uppmärksammade skolkoncernerna.

Min positiva upplevelse av skolgången verkar nämligen kunna kopplas till alla problem som friskolor för med sig. 

Engelska skolan fick min värld att växa, jag blev en gladare person av att gå där. Det fanns lärare med bakgrund från både Sverige och hela världen som jobbade hårt för att inspirera och lära ut så mycket som möjligt.

Klasskompisarna kom från olika stadsdelar, länder och kranskommuner.

Den pedagogiska mångfalden får stå tillbaka för vinstmålet, skolmarknaden domineras av allt större koncerner och marginalerna är viktigare än lärarnas arbetsvillkor och alla elevers rätt att utvecklas

Rektorn kände igen och hälsade på både elever och föräldrar ute på stan och vi hade många spännande projekt på skolan. 

Jag blev vegetarian efter att ha fått en unik möjlighet att dissekera en griskulting. Fick ökat självförtroende, blev del av en stark gemenskap och gynnades av skolans värdegrund. 

Det är den delen av berättelsen som vinstförespråkarna mer än gärna lyfter upp i friskoledebatten. Men det fanns också en annan – i högsta grad närvarande – sida av skolgången.

Om det gick dåligt på ett prov hände det att jag och mina klasskamrater fick gå åt sidan och gissa de rätta svaren till en lärare som gav oss ledtrådar. När vi lyckats justerades betyget upp. 

Behändigt nog ökade skolans genomsnittliga betyg och “rätt” elever lockades att söka sig dit. För en nystartad friskola är det viktigt att få ett imponerande rykte om sig att kunna visa på resultat. 

När jag fick för lågt betyg i ett ämne som saknade nationella prov, hemkunskap, räckte det för mig att be läraren att höja från D till B så gjorde den det.  

Min bästa kompis som gick kommunalt kunde inte göra samma sak och tyckte det var väldigt orättvist, hon var duktig men fick ändå lägre betyg än mig.

Den mångfald som var värdefull och präglade min klass i årskurs 6 mattades över tiden ut. Klassen som lämnade skolan i nian var mer homogen.

Under terminernas gång slogs elevgrupper samman och blev större, många hoppade av. Jag hörde också talas om hur elever kallades in till kontor och fick förklarat för sig att de hade lämpat sig bättre på en annan skola. 

Berättelserna handlade om allt från att Engelska skolan inte hade möjligheten att specialanpassa utbildningen till särskilda behov eller att disciplininriktningen inte verkade passa eleven. 

Den unika skola jag gynnades av verkade arbeta aktivt med att exkludera andra. 

10 år senare går det inte att avgöra om berättelserna var sanna eller falska, men faktum var att många hoppade av på vägen och Engelska skolans mångfald snabbt avskaffades när de riktade in sig på mer lätthanterliga elever. 

I dag är det kö till skolan och sist jag bläddrade i mitt yngre syskons skolkatalog var bilderna kraftigt dominerade av blondiner med märkespikéer.

Engelska skolan var och är till för sådana som mig.

Jag anpassade mig noggrant till klädkoden och reglerna tills jag insåg att de inte var lika benhårda för alla.

När jag hade på mig för korta shorts och försiktigt frågade en lärare om det gick bra, tog den lätt på min fråga och sa att koden inte var riktad till mig. 

Andra kunde däremot få en tillsägelse vid minsta övertramp och tvingades skyla sig med Engelska skolans-hoodies när till exempel bh-bandet syntes.

Samma sak gällde skolans disciplinsystem med formella varningar och kvarsittningar. Flams i korridoren kunde ge en formell varning för vissa, medan andra mer direkta regelöverträdelser, som användandet av tuggummi eller mobiltelefon, var något vi mer nördigt lagda enkelt kom undan med.

Jag, som en del av skolans föreställda målgrupp, fick växa oerhört mycket. Gavs självförtroende att ifrågasätta regler och vara kritisk mot vad jag tyckte var orättvisor.

Men så upplevdes inte skolan av eleverna som hoppade av. 

Engelska skolan gick 2020 med över 200 miljoner vinst. Pengarna kommer från att attrahera rätt elever, minska lärartätheten och hålla tillbaka lärarlönerna.

Behändigt nog ökade skolans genomsnittliga betyg och “rätt” elever lockades att söka sig dit. För en nystartad friskola är det viktigt att få ett imponerande rykte om sig att kunna visa på resultat

De elever som hoppade av på vägen hade förstått affärsmodellen: med ett ointresse att satsa på rätt kompetens, med målet att göra vinst, var de inte skolans tilltänkta målgrupp. 

De är en del av ett system där man indirekt försöker sålla ut vilka som ska ta del eller inte av den pedagogik de presenterar. De lätthanterliga eleverna, nördarna, är de som bidrar till vinstmarginalen och sållandet sker genom indirekta försök att exkludera andra från gemenskapen. 

Jag tror ingen inom Internationella Engelska Skolan har som mål att skapa diskriminerande strukturer, men det blir en följd av skolans inriktning och jakt på vinst.

Det jag upplevde speglar en utveckling i hela skolmarknaden. 

Den pedagogiska mångfalden får stå tillbaka för vinstmålet, skolmarknaden domineras av allt större koncerner och marginalerna är viktigare än lärarnas arbetsvillkor och alla elevers rätt att utvecklas. 

Första gången jag fick höra talas om att det fanns de som var mot friskolor blev jag arg eftersom skolan gjort mig så gott. Men jag har för länge sedan ändrat åsikt. 

I dag går det inte att blunda för systemfelen marknadsskolan fört med sig. Det hoppas jag även friskoleförespråkarna kan lära sig att se.

Jag önskar att skolan hade kunnat vara till för alla.

• Alva Cedergren

  Före detta elev Engelska skolan