REPLIK. Matilda Ekeblad och Oskar Brusell, MUF, skriver i Arbetet att Hotell- och restaurangfacket, HRF, måste ta ansvar.

Det är precis det som HRF gjort – för sin bransch och för den svenska modellen.

HRF har i den här avtalsrörelsen kämpat stenhårt för att de med tuffast situation på arbetsmarknaden ska få bättre villkor.

Anställda som idag jobbar deltid mot sin vilja och som inte får möjlighet att planera sina liv samtidigt som de går på avtalens lägsta löner. Som inte kan få ett hyreskontrakt eller ett bostadslån.

Många av dessa är kvinnor.

HRF ville att det faktiskt ska löna sig att arbeta. Även inom hotell- och restaurangbranschen. Det är viktigt för jämställdheten och jämlikheten.

Parterna inom besöksnäringen brukar följa det så kallade märket men denna gång var Visitas motstånd starkt.

Årets märke består av löneökningar på 5,4 procent plus en låglönesatsning. Låglönesatsningen innebär att de som har löner under 26 100 kr får lite mer i löneökning än andra. 

Grunden till strejkvarslet var Visitas ovilja att finansiera låglönesatsningen för de med lägst löner, en satsning som parterna kommit överens om i andra sektorer.

En helt nödvändig satsning för att man ska kunna överleva ekonomiskt på ett heltidsjobb inom branschen.

Glöm inte att medlemmarna i HRF har befunnit sig mitt i riskzonen för smittan. Med risk för sin egen hälsa har de burit besöksnäringen under pandemin

SSU

Arbetsgivarna visade sig ha råd när HRF väl hotade med strejk.

Ett mirakel måste MUF tro.

MUF bevisar med sin debattartikel sin totala avsaknad av förståelse för svenska modellen och att Moderaterna talar falskt om att det ska löna sig att arbeta.

Det kommer för arbetsgivarna alltid finnas skäl till att en strejk är opassande.

Det är poängen med strejk, det ska vara obekvämt. Strejk vore annars inte ett påtryckningsmedel.

Detta vet de svenska fackförbunden som är bland de minst strejkbenägna i Europa.

Samtidigt har de levererat reallöneökningar år efter år. Svenska fack okynnesstrejkar inte.

Det är anmärkningsvärt att MUF anser att de som utför jobbet ska ta kostnaden för att företagen ska överleva krisen. Samtidigt som staten öser pengar över näringslivet för att rädda de företag som i grunden är livskraftiga.

Den dag vi ser MUF gå till attack mot bonusregn och löneökningar till direktörer trots att företagen krisar, eller kritiserar vinstregn till ägare när staten tvingas rädda företagen kan vi överväga att respektera MUF:s argument.

Glöm inte att medlemmarna i HRF har befunnit sig mitt i riskzonen för smittan. Med risk för sin egen hälsa har de burit besöksnäringen under pandemin.

SSU gläds åt att parterna kunde komma överens och har backat HRF med stolthet. Det är helt rätt att hotell- och restauranganställda nu får samma löneökningar som andra på arbetsmarknaden.

Till skillnad från MUF, anser SSU att jämställda löner och schysta villkor alltid ska gälla.

SSU kommer fortsatt stå vid löntagarnas sida!