Vem finansierar Rebecca Weidmo Uvell?

KOMMENTAR. Rebecca Weidmo Uvell, borgerlig debattör, tidigare bärare av den papperskrona som är Skattebetalarnas förenings titel slöseriombudsman och författare till pamfletten Nätsmart: en guide till påverkan på sociala medier har slagit till igen. 

I dagarna gjorde hon ett gräv på Tankesmedjan Balans, en tvåmansverksamhet som främst ägnar sig åt att granska skolkoncernernas vinstuttag.

Weidmo Uvell ifrågasatte hur de båda medarbetarna i tankesmedjan kunde få lön trots att det är en ideell förening. Och inte minst: vem som betalar för kalaset.

Svaret på frågan? Jag vill inte springa händelserna i förväg, men inte så många som borde.

Födda ur det nätverk som kallas Skoltwitter – ett kluster av lärare och rektorer utbrända av vinstuttag och nedskärningar – har Tankesmedjan Balans alltid haft en härligt folkölsefterfestgrinig attityd. 

Via sociala medier har jag följt dem från starten men har aldrig träffat någon av grundarna i verkligheten. Det har varit svårt att missa dem ändå.

Tacka vet jag detta svenska högerns trolltassemarker där ingen konspirationsteori är för liten. Inget case är för litet för en slapp googling på allabolag.se

Både Marcus Larsson och Åsa Plesner jobbar på i en närmast manisk takt. De skriver debattartiklar och rapporter. Diskuterar på sociala medier.

Förklarar pedagogiskt för alla som orkar höra på med noggrann research hur skolkoncernerna suger upp elevunderlag från de andra skolorna. 

Hur vinsterna de gör inte beror på att marknaden på något magiskt vis skapat en bättre och billigare skola utan på att de helt enkelt utnyttjar systemet på bekostnad av andra.

I mångt och mycket gör de ett jobb som vi journalister borde göra.

Verksamheten är, om man nu orkar titta efter, mestadels finansierad av månadsgivare och Swishdonationer.

På många vis är det en gräsrotsrörelse i dess sannaste bemärkelse.

Någon påpekade för Weidmo Uvell att även Svenskt Näringsliv är en ideell förening och att det är skillnad mellan en sådan och ideell verksamhet. Men Weidmo Uvell är inte den som låter tidigare felslut stoppa henne när hon väl tagit ut sin riktning. 

Det måste finnas en hemlig finansiär här. Bevis: Tankesmedjan Balans skriver debattartiklar och har gett ut två böcker.

”Jag som skrivit fyra böcker vet hur mycket tid det tar och ger man dessutom ut dem själv, vilket de gjort, kostar det med tryck, korrektur, distribution, formgivning etc. Ca 50 000 kronor per bok om man räknar in alla kostnader, minimum.”, skriver näringslivets nätsmarta Sherlock Holmes.

Kraftig undertro på marknadskrafterna där om ni frågar mig.

Någon borde eventuellt tipsa Weidmo Uvell om att företagsverksamheten ”förlag” existerar och att det här med att ge ut en bok inte nödvändigtvis bara är en utgift utan också en potentiell inkomstkälla. 

Boken De effektiva, som redogjorde för hur kommunala nedskärningar maskerades som satsningar i budgeten, spreds av inte minst lärare men också andra som arbetar inom offentlig sektor. 

Återigen. Gräsrotsrörelse. Oerhört föredömligt. Det finaste vi har.

Samtidigt, i de borgerliga finrummen, rekryteras en hel drös av det senaste decenniets usual suspects av invandringskritiker till en helt ny men lika fantasilös mediesatsning som vanligt.

Tydligen ska den heta Bulletinen. Paulina Neuding, Thomas Gür, Tino Sanandaji. Tillåt mig gäspa. 

Det talas om miljonbelopp från hemliga finansiärer. Någon frågar på Twitter om man vet vad de ska göra. Det är fortfarande lite hemligt. Men vågar vi gissa att de kommer skriva en hel del om invandring?

Det kommer med namnet, jag vet, men konservatismen tycks ha slut på idéer. 

Någon påpekade för Weidmo Uvell att även Svenskt Näringsliv är en ideell förening och att det är skillnad mellan en sådan och ideell verksamhet. Men Weidmo Uvell är inte den som låter tidigare felslut stoppa henne när hon väl tagit ut sin riktning

Då är man ändå lite glad över att internets borgerliga drottning av kreativ röd tråd finns där ute. Och att hennes granskning av Balans bara är en bland många.

Har rapparen Timbuktu både aktiebolag och revisor trots att han är vänster? Och han har mage att ta ut vinst också.

Hyckleri!

Somaliska entreprenörer får bidrag för att driva ett företagscentrum i Järva och är därför bidragsentreprenörer? Var är min guldspade? 

Research som knappt är en googling resulterar i att verkligheten överträffar den vildaste fantasi. Som när Weidmo Uvell ska visa hur hemskt det är med en vänsterpartistisk talman genom en bild från sovjetiska arbetslägret Gulag – och råkar blanda in Mupparna. 

Och smaka på den här solida meningsutbytesmackan efter att Weidmo Uvell anklagat miljöpartiets tidigare kulturminister Alice Bah Kuhnke för kulturell appropriering då hon lagt ut en bild på en kvinna i samisk dräkt på Instagram.

Att det inte var Bah Kuhnke på bilden vet man om man, well, vet hur vår tidigare kulturminister ser ut. 

Prisa gudarna att sociala medier-expert inte är en skyddad titel.

Weidmo Uvell är the gift that keeps on giving.

Knappt sammanhängande meningar bjuder på syntaxfest-spaningar som ”Att göra en rapport är något man inte sitter med på kvällar och helger för att vara snäll, det är något som någon skriver som fått betalat.”

Eller smaka på bevisföringen i ” Jag har därför väldigt svårt att tro att det inte finns någon slags finansiering i grunden här för så här jobbar LO alltid.” Lägg ned journalisthögskolorna. Bara för juryn att packa ihop och gå hem till sitt antar jag.

Och ovanpå det? Skärmdumpar, massor av skärmdumpar. Det spelar ingen som helst roll om de säger något relevant eller ej. De finns och man kan peka på dem. Så fungerar internet.

Nä. Tacka vet jag detta svenska högerns trolltassemarker där ingen konspirationsteori är för liten för en slapp googling på allabolag.se. 

Eller för att citera Weidmo Uvells granskning av Tankesmedjan Balans: ”Så här mycket tid kan man nämligen inte lägga på en hobby.”

Vem finansierar i så fall Rebecca Weidmo Uvell? Förhoppningsvis ingen alls.