Enligt den statliga utredningen om arbetslöshetsförsäkringen som lades fram i somras ska inkomsterna det senaste året avgöra om man har rätt till a-kassa. I dag bygger kvalifikationen till a-kasseersättning i stället på arbetad tid.

Denna förändring välkomnas i många remissvar, bland annat för att det blir enklare att ansöka om ersättning. Inkomsterna kan styrkas via Skatteverket.

I nuläget ska de anställda samla arbetsgivarintyg från dem de jobbat för det senaste året, vilket kan vara tidskrävande framför allt för den som hoppat mellan olika jobb.

LO ser visserligen positivt på att uppgifter ska kunna hämtas från Skatteverket, men vill då att arbetsgivarna ska redovisa även arbetad tid dit.

Man vill alltså att rätten till ersättning ska fortsätta att bygga på arbetad tid, inte inkomst.

Argumentationen handlar om rättvisa.

Enligt utredningen ska ett av grundkraven vara att man tjänat minst 120 000 kronor på tolv månader.

LO pekar på att den som tjänar 30 000 kronor i månaden då behöver jobba i fyra månader för att få försäkringsskydd, medan den som tjänar 20 000 kvalificerar sig först efter ett halvår.

TCO välkomnar visserligen inkomstbaserad ersättning, men pekar även de på att den med högre lön lättare kvalificerar sig: ”Det leder till risk för att det omfördelande inslaget i arbetslöshetsförsäkringen försvagas och att existerande ojämlikhet i samhället förstärks”.

Utredningens förslag innehåller också en ny modell för att trappa ned ersättningen utifrån hur länge man varit arbetslös. En första sänkning, på tio procentenheter, föreslås ske efter hundra dagar och en andra, på fem procentenheter, efter två hundra dagar. 

Svenskt Näringsliv önskar en brantare minskning än så, för att stärka drivkrafterna för att arbetslösa aktivt ska söka arbete.

Även Arbetsgivarverket konstaterar att en tydlig nedtrappning skapar incitament för mer intensivt jobbsökande, men skriver också att det kan antas finnas en brytpunkt där den effekten avtar.

”Arbetslöshetsförsäkringen bör konstrueras så att gränserna för ersättning hamnar så nära denna brytpunkt som möjligt, så att både arbetslinjen och arbetstagares trygghet värnas” skriver Arbetsgivarverket.

En rad andra remissinstanser är kritiska till nedtrappningarna av ersättningsnivån. LO skriver bland annat att de leder till för lågt inkomstskydd och press nedåt på lönerna.

Kritik mot nivån på försäkringens inkomstskydd är återkommande. 

Utredaren Maria Hemström Hemmingsson betonade när förslagen presenterades att uppdraget var att lägga ett förslag som inte i sig skapar nya kostnader, men att modellen ska göra det lätt att ändra nivån på skyddet utifrån politisk vilja.

Men kravet på kostnadsneutrala förslag kritiseras i remissvar. ”Det är något vi i grunden menar är en felaktig utgångspunkt om vi ska få en arbetslöshetsförsäkring som fullt ut främjar positiv rörlighet på arbetsmarknaden” skriver Akademikerförbundet SSR. 

Förbundet menar att nedtrappningen av ersättningsnivån, i kombination med det tak som redan från start finns för ersättningen, kommer leda till ökad belastning på kommunernas försörjningsstöd: ”Redan idag har hälften av alla som uppbär kommunalt försörjningsstöd det för att de är arbetssökande.” 

Även Sveriges Kommuner och Landsting, SKR, samt flera kommuner, uttrycker oro för effekterna på ansökningar om ekonomiskt bistånd.