”Las är redan satt ur spel”
Stefan Löfven har aviserat en ny utredning om arbetsrätten. Men dessförinnan behöver arbetsmarknadens parter förstå hur bristfälligt las tillämpas redan i dag, skriver Cecilia Leideman Bäck-Eyre, civilekonom och samhällsdebattör.
För den som tror att nuvarande las-regler ger ett starkt skydd åt välmeriterade medarbetare med många tjänsteår på samma arbetsplats kan det vara intressant att förstå hur las, genom en utstuderad metodik, satts ur spel.
Vid uppsägning på grund av arbetsbrist är det helt och hållet arbetsgivaren som bestämmer vilka som får stanna.
Anledningen är arbetsgivarens långtgående möjlighet att hävda att medarbetare saknar ”tillräckliga kvalifikationer”.
Nedanstående exempel visar hur det i somras gick till när en halvstatlig organisation med runt 140 anställda sade upp 25 procent av medarbetarna på grund av arbetsbrist.
Organisationen drabbas under våren 2020 av minskade uppdrag och vikande intäkter. Detta leder till varsel om uppsägning för all personal på grund av arbetsbrist.
Arbetsgivaren presenterar en ny organisation, där roller och arbetsbeskrivningar skräddarsytts efter utvalda medarbetare.
Inga tjänster anslås. Den som vill söka någon av de nya tjänsterna får be sin fackliga representant om rollbeskrivningen.
Dessa har utformats på ett sätt som i princip gör det omöjligt för någon annan att göra anspråk på de nya tjänsterna.
När arbetsgivaren bemannat organisationen är det dags för las-förhandlingarna. Dessa görs utifrån listan över de medarbetare som inte beretts plats i den nya organisationen.
Medarbetare med längre anställningstid ges möjlighet att hävda sin rätt till (och kompetens för) tjänster som tillsatts av medarbetare med kortare anställningstid.
Men detta är som sagt i praktiken svårt då rollbeskrivningarna skräddarsytts för just de medarbetare som arbetsgivaren vill behålla.
När förhandlingarna är avslutade uppmanas alla som blivit övertaliga att snabbt skriva på sina uppsägningsavtal, helst innan den nya organisationen med bemanning offentliggörs.
Därigenom försvårar man för medarbetare som ska sägas upp att jämföra sina kvalifikationer med de som erbjuds att vara kvar.
Det finns inga krav på att arbetsgivare och fackliga representanter ska komma överens.
Men klart är att dagens urholkade las-regler behöver stramas upp och spelreglerna förtydligas
Även om varje förhandlingsfas (som i fallet ovan) slutar i oenighet går man vidare till nästa.
Det är i praktiken helt och hållet arbetsgivaren som bestämmer.
Enligt ansvariga förhandlare från fackföreningarna Akavia och Unionen är detta inget udda fall utan representativt för hur det idag går till i både statliga och privata organisationer.
Metoden har satts i system för att kringgå las och helt krasst själv bestämma vilka medarbetare man som arbetsgivare vill behålla.
Eller för att hårdra det; för att kunna anställa personal med ”önskad” profil” för att därefter göra sig av med befintlig personal under täckmanteln ”arbetsbrist” och ”bristande kompetens”.
Så här går det alltså till redan idag när seniora och välmeriterade medarbetare som jobbat i 20-30 år eller mer sägs upp, mer eller mindre godtyckligt, när arbetsgivaren hävdar att de saknar tillräckliga kvalifikationer.
Utan någon ytterligare ersättning än den lagstadgade och med förödande konsekvenser på pensionen.
Någon hänsyn till rådande Corona-pandemin tas ej.
Kompetenskrav förändras inte över en natt. Att förutse dessa och fortbilda personalen för att kunna anta nya arbetsuppgifter torde vara en av arbetsgivarens viktigaste uppgifter.
De som tar ansvar för att utveckla sin personal ska inte heller behöva säga upp medarbetare, som jobbat stora delar av sitt yrkesverksamma liv för samma arbetsgivare.
Den skippade utredningen om moderniserad arbetsrätt (den så kallade Toijer-utredningen) innehåller rättsliga krav på kompetensutveckling för medarbetare som arbetat minst sex månader. Samt möjliga skadestånd för anställda vars arbetsgivare kringgår detta.
Här är utredningen inne på ett intressant spår.
Kanske en extra månadslön för varje arbetsår om man kringgår las? Idag utgår ingen lagstadgad kompensation för detta utan det är helt upp till arbetsgivarens godtycke.
Det är inte helt lätt att förstå hur den partsöverenskommelse som Svenskt Näringsliv och PTK sagt ja till skulle förändra den ordning som gäller vid uppsägning på grund av arbetsbrist.
Men klart är att dagens urholkade las-regler behöver stramas upp och spelreglerna förtydligas.
Stefan Löfven har aviserat att han önskar göra en ny utredning om arbetsrätten. Men dessförinnan vore det önskvärt att säkerställa att arbetsmarknadens parter förstår hur las tillämpas i dag.
Så man förändrar utifrån verkligen i stället för en eventuellt snedvriden uppfattning om den. Det är bråttom nu!