Inget blir bättre av att sjuka blir fattiga
Det är både ovärdigt och orättvist att sjuka tvingas gå på ekonomiskt bistånd. Vad som är än värre är att sjuka gång på gång hamnar i strykklass, skriver Arbetets chefredaktör.
48-åriga Annika Bäckström tvingas låna pengar av sin mamma och sina vuxna barn för att klara sig.
I över tjugo år jobbade hon för klädkedjan Lindex. Sedan gick hon rakt in i den berömda väggen. Upprepade gånger. Depressioner och värk följde, liksom en lång resa i svensk sjukförsäkringsbyråkrati.
Nu är hon en av 18 000 svenskar som, trots att de har läkarintyg på att de faktiskt är sjuka, tvingas söka försörjningsstöd.
Var åttonde som får försörjningsstöd, i folkmun kallat socialbidrag, är sjuka som har läkarintyg. Det framkommer i Arbetets granskning.
Sedan 2010 har gruppen vuxit med omkring 40 procent.
”Det säger någonting om vidden av den fattigdom som har följt av att socialsystemet inte täcker alla”, som forskaren Niklas Altermark säger till Arbetet.
Försörjningsstöd har aldrig varit till för något mer än en kortsiktig ekonomisk kris. Det täcker heller inte mer än det absolut basala.
Annika Bäckström ska, liksom andra med ekonomiskt bistånd, varje månad redovisa för varenda händelse på kontot. När en vän swishar pengar så att hon ska ha råd att handla mat dras det nästa månad från vad hon får från socialtjänsten.
…den utredning som kom tidigare i år och som skulle kunna förbättra villkoren för de långvarigt sjuka ligger till synes kvar och samlar damm på ministerns bord
Är elräkningen högre en månad kommer detta att ifrågasättas. Den som går på försörjningsstöd förväntas också göra sig av med allt av värde, samt stå till arbetsmarknadens förfogande.
En ekvation som föga förvånande blir svår att få ihop om man samtidigt är sjuk.
Varje månad blir en osäkerhet om pengar ska komma in. Med den ovissheten blir även den psykiska pressen mycket stor.
Som Niklas Altermark visat i sin forskning upplever de sjuka som måste söka ekonomiskt bistånd att processen gör dem sjukare. Det är inte ovanligt att utförsäkrade har självmordstankar, i sig fasansfullt.
Det är både ovärdigt och orättvist att sjuka tvingas gå på ekonomiskt bistånd. Vad som är än värre är att sjuka gång på gång hamnar i strykklass. Politiska åtgärder lyser med sin frånvaro.
”Vi ser de här bristerna. Det går inte att förneka de här bristerna”, säger ansvarig minister Ardalan Shekarabi till Arbetet.
Men den utredning som kom tidigare i år och som skulle kunna förbättra villkoren för de långvarigt sjuka ligger till synes kvar och samlar damm på ministerns bord.
Det duger inte. Inget – absolut inget – blir bättre av att sjuka blir fattiga.
