Klepke: ”Min släkts hjältedåd låg i att de så självklart stod upp för humanismen”
Arbetets kulturredaktör har läst Martin Klepkes Kanalerna i De Kooi och intervjuat författaren om nödvändigheten av att göra motstånd.
Martin Klepke, Arbetets politiska redaktör och författare till boken Kanalerna i De Kooi.
Boken Kanalerna i De Kooi tar sin början när Svenskarnas Parti demonstrerar i Stockholm för några år sedan. Författaren Martin Klepke är där och bevakar demonstrationen och reagerar med vrede mot en man som uppenbart är där för att fotografera motdemonstranter.
Klepke förs bort av polis. Händelsen väcker minnen från faderns släkts erfarenheter i arbetarstadsdelen De Kooi i Leiden, Nederländerna, och motståndsrörelsen under nazistockupationen.
Vad fick dig att skriva den här boken nu?
– Under nazistdemonstrationen kom det jag burit på under livet, de överförda minnena av undergången, så nära. Händelserna där och då fick mig att gå igenom och samla allt material om min släkt och jag började bygga en berättelse.
Klepkes far fick fly från Nederländerna i ett tidigt skede, efter en konfrontation med nazister, men hans familj stannade kvar och gjorde motstånd.
Hans farmors syster, som kallades tante Co, sattes i koncentrationsläger efter att ha avslöjats som medlem i motståndsrörelsen. Beskrivningarna av hennes erfarenheter av tortyren i Ravensbrück och Dachau kommer oerhört nära.
Farbrodern Bart sattes fyra år i ett tyskt arbetsläger. Både han och tante Co kom tillbaka svårt ärrade.
Martin Klepke har grävt i mängder av papper hos släktingar och officiella arkiv i Nederländerna för att sätta in händelserna i rätt sammanhang och tid.
Vissa delar, som scenen med lastbilen som smugglar sprängämnen, är väldigt dramatiskt berättade. Hur jobbade du med research kring händelserna?
– Mina släktingars hemska minnen var ständigt levande under min uppväxt. Så ramhändelserna – sabotagen, tågen till koncentrationslägren, döda medfångar, tidningsdistributionen, allt sådant – har jag alltså fått genom mina släktingars egna berättelser under uppväxten.
– När jag hittade den lilla lappen som min släkting Rie skrev till motståndsmannen Jan när hennes mamma, min farmors syster Co, just förts bort till koncentrationslägren, började jag faktiskt gråta. Jag höll i samma lilla villrådigt skrivna lapp som 16-åriga Rie skrev mitt i natten efter att tyska soldater hade brutit sig in, sökt igenom lägenheten, fört med sig hennes mamma och lämnat henne ensam kvar, säger Klepke.
Släkten i De Kooi är mycket engagerade i den nederländska arbetarrörelsen, vilket nästan sömlöst för dem in i motståndsrörelsen. Hela familjen deltar.
Inte minst Martin Klepkes då unga faster Annie, vars blivande make Bart bortförts, som levererar förbjudna tidningar. Hotet om att avslöjas vilar ständigt över släkten. Och straffet blir hårt för dem som grips.
Ändå fortsätter de.
Kanalerna i De Kooi (Verbal Förlag)
Upptäckte du något nytt om din släkthistoria under researchen till boken?
– Ja, en viktig upptäckt, som grep mig väldigt personligt. Det gäller inte ramberättelsen eller enskilda händelser. Där handlade det mest om att researchen bekräftade det som skett. Men det var att de känslomässiga minnena av kriget som min släkt gått och burit på och som jag själv burit på under ett helt liv, även bärs av mina nu levande släktingar. Främst mina kusiner, säger han.
– De utsattas efterkommande, som jag och mina kusiner, har fortsatt att bära känslan av en näraliggande undergång. Jag tror att många andragenerationsoffer för nazismens härjningar känner på samma sätt.
Kanske är det just i den märkliga balansen mellan en familjs stolthet över sin historia och den djupa sorgen över ett fruktansvärt familjetrauma som styrkan i Kanalerna i De Kooi ligger. Och kanske är det just på grund av den balansakten som Klepke först nu skriver sin släktberättelse.
Själv ser han det som att när samhället avhumaniseras, när nazister och extremhöger återigen växer och grupper ställs mot grupper, tystnar humanistiska strömningar.
Han önskar att människor kunde reagera på samma sätt som de boende i De Kooi: Att stå upp för mänsklig anständighet måste åter bli en självklarhet, nu när vi svämmas över av hat mot oliktänkande och utfall om etnicitet.
Vad lär berättelsen om nederländska motståndsmän oss om i dag?
– Min släkt tillhörde förvisso de kvinnor och män som byggde upp och agerade i motståndsorganisationen i De Kooi. Men det heroiska var inte aktionerna i sig utan att de så självklart stod upp för humanismen.
– Motivet för mina släktingars motstånd var ju inte de aktioner de genomförde. Handlingarna var i stället en nödvändighet för att upprätthålla mänsklig anständighet. Motståndet var nödvändigt.
