RECENSION. Vargens ovana att smygsläppa material har blivit ett uppskattat tillskott i vardagen. Plötsligt ligger bara något på Spotify eller Rockhead Arts hemsida. Han börjar blogga, för att veckan efter ångra sig.

Det är en lurig jävel den där Lundell. Därför ska man kanske inte bli förvånad över att singeln Tomt rum dök upp i natt.

En ödestyngd fiol. Marschtrummor. Ett litet elgitarr-riff. Vag antydan av vad som kan vara New Model Army. 

Men vänta nu. Det här låter bekant.

Skivan En öppen vinter, soundtracket till diktsamlingen med samma namn släpptes 2010. Ett akustiskt kommatecken i Lundells karriär för att vara ärlig. ”Det handlar om åren före 60” skrev nationens andeväsen då. Nu har han passerat de sjuttio. 

Skivan som helhet var på sin höjd… mysig? Ja. Kanske, i brist på bättre ord, Lundells mest glögg, björnfäll och öppen eld-kompatibla platta. En gubbe med gura som pratsjunger sig igenom elva härligt rödvinsdoftande och nostalgiska låtar. 

Bitvis lät det som att han spelat in hela klabbet i sin garderob medans senhöststormarna piskar husväggarna i Kivik.

Men där fanns också i det akustiska en antydan av sena Johnny Cashs mörker och närhet jag faktiskt inte hört på någon av hans andra skivor.

Och då inte minst titellåten En öppen vinter, som i nysläppt och studioproducerad form alltså fått namnet Tomt rum. 

Storslaget och genomtänkt
ett självbedrägeri
Kärleken är en sjuka
Gudens stora svindleri
Det enda du kan göra nu
är att försöka hitta hem igen
genom en öppen vinter.

Det är en ensam man i övre medelåldern som vandrar in i vintermörkret. Som lämnats av kärleken och nu med ett djupt kraftandetag, inte en suck, skakar på de stela axlarna och går in i fasen där allt ska dö för att nästa år kunna leva igen.

Förbereder sig för att möta vinterdepressionens långa ensamma månader. Tranorna kom med våren och sommaren. Nu kliver vi in i en öppen vinters tomma rum. 

Och det är rätt trevligt där.

Jag har, sedan första lyssningen av En öppen vinter, alltid tyckt att den förtjänat ett bättre öde än det halvokända boxmaterial den blev.

Låtarna som aldrig riktigt fick chansen finns inte ens på Spotify. En del av Lundells slit och släng-relation till sin konst. 

Han gick vidare. 

Därför blev jag glad över singeln Ett tomt rum – en betydligt bättre vinterlåt för en klimatkrisdrabbad nation där ett kallt regn faller över lervällingen vi kallar Sverige än förra årets Stockholm i december

Johannes Klenell

Det tycks handla om ett väldigt cykliskt skapande. En sommarturné, ny bok, sen måla, som fan och sedan en ny platta innan det är dags för nästa turné igen. Och så rullar det på när svenskt kulturlivs meste nio till fem-are stämplar in och gör konst. 

Finns ingen plats för kreativ kris i det skapande industrikomplexet. Då blir det också spill. 

En öppen vinter får ses som en högproduktiv knegarkonstnärs collateral damage. Så kan det gå när man ska hinna med att skriva hundra böcker, släppa lika många skivor och måla miljoner tavlor på en livstid.

För det är Skapandet som står i fokus när Lundells karriär ska summeras. Det som inte rör sig, det sjunker och drunknar. Så producera.

Därför blev jag glad över singeln Ett tomt rum – en betydligt bättre vinterlåt för en klimatkrisdrabbad nation där ett kallt regn faller över lervällingen vi kallar Sverige än förra årets Stockholm i december – och att En öppen vinter hamnat på ompaketeringsdisken.

En utmärkt introlåt för konserter under en vintermörk Sverigeturné som aldrig blev av i Coronarestriktionernas 2020.

Öppningen till en avslutande nyårsafton på Göta Lejon för dom ensamma som riskgruppsrockaren slapp uppleva och förmodligen saknar som fan.