I Sverige råder stor enighet om att en lagstiftning om minimilöner vore till stor skada för den svenska lönebildningen.

Politiker, arbetsgivare och fackliga organisationer är rörande överens.

Lagstiftning hotar den svenska modellen och skulle inte heller leda till att minska de sociala klyftorna som syftet är.

För Sveriges del är frågan om minimilöner minst lika avgörande för framtiden för den svenska modellen som las. Dessvärre får den mycket liten uppmärksamhet i den inhemska debatten.

Eftersom det råder konsensus går det inte att ordna spetsiga debatter i radio och tv. Den politiska och mediala diskussionen pågår istället framförallt på EU-nivå, i en debatt de flesta svenskar kanske inte följer.

Som en konsekvens blir det politiska trycket på den svenska regeringen och riksdagen relativt osynligt.

Ett direktiv om minimilöner riskerar därmed att bli en obehaglig överraskning för Sveriges arbetstagare när det redan är för sent att påverka.

Det får inte ske. I Sverige är det parterna som sköter lönebildningen, utan politisk inblandning.

Den svenska modellen har varit en framgångsfaktor under lång tid och gett reallöneökningar i mer än 20 år.

Det är en viktig fråga för Saco, som genom förbunden representerar 700 000 akademiker. De flesta avtal saknar idag siffror eftersom Sacoförbunden har individuell lönesättning som ska utgå från vars och ens kompetens, ansvar och prestation.

För Sveriges del är frågan om minimilöner minst lika avgörande för framtiden för den svenska modellen som las. Dessvärre får den mycket liten uppmärksamhet i den inhemska debatten

Göran Arrius

Att tvingas sätta en siffra på en minimilön kan leda till en lönepress nedåt. Det riskerar att hämma löneutvecklingen på hela arbetsmarknaden, och kan påverka Sveriges tillväxt negativt på sikt.

Den pågående krisen ger än fler skäl att värna ett system som vi vet varit gynnsamt för ekonomin.

Nu måste regeringen kraftsamla och göra allt för att förhindra en EU-lagstiftning om minimilöner.

Kommissionen har aviserat ett förslag i höst. Det är därför bråttom, men inte avgjort ännu.

Nyligen framkom att en majoritet av EU- länderna är emot ett bindande direktiv. Det är därför inte rätt tid att börja diskutera innehållet i ett eventuellt förslag.

I stället bör allt fokus läggas på att förhindra att ett direktiv överhuvudtaget läggs fram. Det finns flera tunga skäl:

  • EU har inte rätt att lagstadga på området. Enligt de egna fördragen saknar EU kompetens att lägga förslag om bindande regler för lönebildningen i medlemsländerna.
  • Parterna ska sköta lönebildningen enligt den svenska modellen.
  • Inflytandet över den egna lönen minskar för akademiker och deras fackliga företrädare. 

Den här veckan träffar jag EU-nämnden och Arbetsmarknadsutskottet tillsammans med LO, TCO, Svenskt näringsliv och Sveriges kommuner och regioner.

Sacos budskap är detsamma som till regeringen: agera nu! 

  • Regeringen måste bygga allianser med länder som vi vet är tveksamma till förslaget. 
  • Riksdagspartiernas EU-parlamentariker behöver bygga allianser i EU-parlamentet för att förhindra bindande lagstiftning.
  • Riksdagens ledamöter behöver också knyta kontakter i andra länder. Om ett direktiv ändå läggs fram måste den svenska riksdagen vara beredd att gå samman och ge kommissionen gult kort och blockera ett direktiv.

Tillsammans med övriga parter på arbetsmarknaden tar vi alla tillfällen att påverka, till exempel möter Saco, LO och TCO arbetsmarknadskommissionär Nicolas Schmit på onsdag.

Men det är regeringen som för Sveriges talan gentemot EU-kommissionen och vi förväntar oss tydlighet kring det eniga svenska motståndet.