Även feminister behöver sexual­undervisning

ESSÄ. Det finns tre ord i det svenska språket ingen vill se skrivna i samma mening: barn, sex och våld. 

Det hugger liksom till i magen, greppar tag om tarmarna och vrider om. Inte så konstigt då att den senaste tidens debatt om porren och barnen fått även annars vettiga opinionsbildare och makthavare att skrika rakt ut. 

Synsättet min fiendes fiende är min vän har fått både sansade kriminologer och progressiva feminister att sätta sig i samma båt som kristna och moralistiska kvacksalvare.

Vilka argument man torgför verkar inte spela någon som helst roll, bara man vill göra sig kvitt porren. Resultatet har blivit en debatt som dryper av heterosexism och där organisationen RFSU målas upp som fiende nummer ett på basis av att de inte sväljer porrkritikernas sämsta och minst vetenskapliga argument. 

Ingen ung kille blir hjälpt av att få höra att det ligger genetiskt kodat i honom att vilja skada kvinnor om de genom porr utforskar sin sexualitet och att det är “normalare” än att fantisera om mammor eller tecknade tjejer med kattöron

Organisationen Porrfri barndoms argument mot porren – att unga porrskadas, blir beroende och att unga pojkars förmodade konsumtion av porr leder till en stegring av våldsinslag som senare drabbar deras partners – har avskrivits som ovetenskapligt nonsens mer än en gång. 

Trots det har argumenten blivit legio i debatten. När barnmorskan Katarina Svensson Flood vittnade om ökade skador hos unga kvinnor efter sex späddes debatten på. Svensson Flood bekräftade Porrfri barndoms teorier.

Det finns många problem med porr, var så säkra, men vi behöver varken alarmism eller anekdotisk bevisföring för att få fakta om porrkonsumtionen och ungas sexuella hälsa.

Nyligen gjordes den största undersökningen i mannaminne över svenskarnas sexvanor. 

Folkhälsomyndighetens rapport ger både säkrare och viktigare läsning än vad porrskadeivrarna kan erbjuda. Ändå har undersökningen flugit under radarn i debatten. Den säger också emot Svensson Floods upplevelser. 

Bland annat uppger kvinnor oftare än män att de kan säga nej till sex, föreslå för en partner hur de vill ha sex och säga ifrån om deras sexpartner vill utföra något i sängen man själv inte vill. Detta alltså efter något årtionde eller två där internetporren varit fritt tillgänglig i varje svenskt hem. 

Om eskalerande sexuellt våld är ett faktum och en konsekvens av porren borde det rimligen avspeglas i befolkningen. Så är det inte. En majoritet är nöjda med sina sexliv. 

Men låt oss säga att det är sant att porrkonsumtion radikaliserar den som tittar. Påståendet är att dopaminet som upphetsningen utlöser blir en drog man kan jämställa vid kokain och som hela tiden kräver tyngre kickar – utan eskalering blir konsekvensen impotens. 

Ingen vetenskap talar för att så är fallet (i sådana fall skulle vi se också en eskalering av allt som utlöser dopamin, säg kärlek eller att titta på gulliga djur), men även om vi underhåller den tanken så är hoppet därifrån långt till varför just sadistiska preferenser skulle bli resultatet.

Unga män som skadas av porren blir enligt debattörerna alltid sexualsadister som kräver smärtsamt analsex, strypknull och avsugningar tills tjejen nästan spyr.

Det är här debatten blir heterosexistisk. Porrdebatten kretsar nämligen kring bilder av vad som är manligt, kvinnlig och “normal sexualitet”. Det är bara männen som radikaliseras av sitt porrtittande, trots att 30 procent av svenska kvinnor tittat på porr. 

De kvinnliga porrtittarna förväntas inte bli sexualsadister, snarare blir kvinnorna enligt debattörer som feministiske föreläsaren Peter Rung hjärntvättade till att gilla eller vara nyfikna på till exempel analsex. Enligt Rung och andra debattörer är detta ett problem.

Att det finns kvinnor som gillar analsex eller sex med våldsinslag är “inte normalt”. Män som har sex med män kan uppenbarligen ha analsex bäst de vill, men att en kvinna skulle gilla det utan att samtidigt vara “porrskadad” verkar vara helt främmande. 

Ännu skevare blir det om man tittar på statistik som finns tillgänglig över vilken sorts porr män faktiskt konsumerar. 

PornHub är världens absolut största porrsajt. Att (med rätta) räkna upp sajtens och företagets alla brister, fel och reella skadeverkningar skulle bli en oändlig text i sig. 

Porrindustrin kan och bör självklart kritiseras, den här textens poäng är inte att hylla porren. Däremot är det relevant att Pornhub också släpper statistik.

Porrtittandet rakt från hästens mun, så att säga. Om det nu stämmer att porrkonsumtion gör sexualsadister av våra pojkar kan man anta att våldsamma söktermer borde dyka upp på PornHubs topplistor.

För den som är obekant med porrlingot följer här några exempel: “Gagging”, “Brutal”, “Rough”, “Hardcore” (vissa söktermer som rör explicita övergrepp är blockade och osökbara på PornHub, ovanstående är det inte).

2019 kan man i stället se att svenska porrtittare framförallt sökte efter termen “Swedish”. Det är granntjejen man generellt vill runka till. 

Det är vid den näst mest sökta termen det börjar bli intressant. “MILF”, porrlingo för “Mother I’d like to fuck”.

Femte mest populära kategorin i Sverige är “Mature”, alltså “mogna” kvinnor. Tredje populäraste är “Lesbian”. 

Så: låt oss nu fortfarande säga att porrtittare kräver allt grövre kickar för att få upp den. Varför skulle det omsättas till att pojkarna kräver strypsex och grov bdsm, men inte till allt äldre kvinnor, allt mammigare mammor, bara lesbisk voyerism eller för den delen bara tecknade kvinnor (Hentai är en mycket populär sökterm)? 

Det skulle nämligen ligga närmare den porrkonsumtion som faktiskt sker. 

Men att engagera sig i en porrkritisk debatt hand-i-hand med de som vill förstärka samhällets redan patriarkala syn på samliv och heterosexualitet är att göra både unga kvinnor och män en björntjänst

Men de tongivande porrkritikerna är inte ute efter att forma fakta och argument efter verkligheten.

Vissa, exempelvis de kristna debattörer som häromveckan krävde att RFSU kastas ut när regeringen vill utöka sexualundervisningen i skolan, driver en moralistisk agenda. 

Andra menar väl, men springer blint efter den där tarmvridande känslan när barn, sex och våld står i samma mening. 

Det är synd. För allt är verkligen inte frid och fröjd när det kommer till män, kvinnor, sex och våld. Folkhälsomyndighetens rapport är tydlig även i det.

Många kvinnor, särskilt unga, har utsatts för övergrepp och sexuellt våld. Fler kvinnor än män ställer upp på sex fastän de inte har lust. 

Det går heller inte att helt avskriva Katarina Svensson Floods vittnesmål om kvinnor och samlagssmärtor. Men den frågan är större än porren – att kvinnor lever med smärta, särskilt kopplad till intimitet, genomsyrar hela vår kultur. 

Det tar fortfarande åratal för kvinnor att få läkarhjälp mot sjukdomen endometrios. Sjukvården tar kvinnors smärtor på långt mindre allvar än mäns.

Även när PMS leder till förlamande smärtor och en veckas sängliggande kan drabbade kvinnor höra att det “är normalt” och rekommenderas Ipren. 

Det finns många problem med porr, var så säkra, men vi behöver vare sig alarmism eller anekdotisk bevisföring för att få fakta om porrkonsumtionen och ungas sexuella hälsa

Forskningen som finns – ämnet är inte särskilt undersökt – pekar också på att kvinnor ser smärta vid sex som något man ibland bara får leva med. Ser man smärta som ett normaltillstånd säger det sig själv att saken är svår att forska på. 

Folkhälsomyndighetens rapport lär därför inte heller spegla kvinnors faktiska samlagssmärtor.

I en amerikansk studie rapporterar 30 procent kvinnor smärta vid vaginal penetration. En hög siffra. Särskilt som samlagssmärtor hos män inte ligger i närheten. 

“Dåligt sex” för män handlar i stället om att komma för tidigt eller att inte få upp den, mycket sällan om smärta.

En av ämnets få forskare, professorn Sara McClelland, citerad i tidskriften The Week har gjort studier som visar att män över huvud taget inte föreställer sig smärta som en del av otillfredsställande sex. 

Dåligt sex för män är alltså att inte bli så tillfredsställd som man skulle kunna bli. För kvinnor innebär dåligt sex “extremt negativa känslor och smärta”, något som inte ens nämns när män får definiera en dålig sexuell upplevelse. 

Det finns starka sexuella normer i samhället som skadar kvinnor och som försvårar kommunikationen mellan samtyckande människor – vilket i sig är en bra grogrund för uselt sex, negativa känslor och i värsta fall övergrepp. 

Men att engagera sig i en porrkritisk debatt hand-i-hand med de som vill förstärka samhällets redan patriarkala syn på samliv och heterosexualitet är att göra både unga kvinnor och män en björntjänst. 

Ingen ung kille blir hjälpt av att få höra att det ligger genetiskt kodat i honom att vilja skada kvinnor om de genom porr utforskar sin sexualitet och att det är “normalare” än att fantisera om mammor eller tecknade tjejer med kattöron. 

Och ingen ung kvinna får det lättare att prata om sex, lust och samtycke om de som påstår sig vilja hjälpa henne stämplar analsexintresse bland heterosexuella kvinnor som onormalt och ett resultat av hjärntvätt från RFSU.