”Använd lagen för att bekämpa smittan – inte kulturarbetare”

KULTURDEBATT. Med rådande nedstängning av kulturlivet med max 50 personer vid offentlig sammankomst ligger det nära till hands att tolka regeringens ovilja att lösa problemet som att det är kulturen som är viruset.

Ingen – vare sig kulturminister, inrikesminister eller socialminister – har gett en förklaring till varför man kan vara 250 personer på en restaurang som följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer, men så fort en musiker ställer sig på en scen så måste 200 lämna lokalen.

Förmodligen kan ingen ge en rimlig förklaring eftersom det inte finns någon. 

När det gäller restauranger och krogar har Folkhälsomyndigheten tagit fram riktlinjer (HSLF-FS 2020:37) som anger hur man bör driva sina verksamheter på ett säkert sätt med tillfälliga smittskyddsåtgärder.

Under senvåren stängde Stockholms Smittskydd ner ett antal restauranger som inte levde upp till riktlinjerna. Så snart de genomfört åtgärder kunde de öppna igen. 

Genom att, som regeringen gjort, använda ordningslagen för att bromsa smittspridningen har ingen kulturarrangör möjlighet att få de förlorade kostnaderna täckta med försäkringspengar.

Flera kulturaktörer har utan gehör pekat på att det vore mycket rimligare att regeringen skulle tillämpat smittskyddslagen för att bromsa smittspridningen.

Jonas Gardells träffsäkra debattinlägg, med undantag för kravet på kulturministerns avgång (Expressen 3 augusti), pumpade upp debatten som puttrat under försommaren och sommaren upp till en helt ny nivå.

Nu pekar miljöpartister finger åt sossarna och säger att det ”är ert fel” (Arbetet och SvD 12 augusti) medan Socialdemokraternas kulturpolitiske talesperson Lawen Redar försöker svara varför S behövs för kulturpolitiken.

…när restauranger och krogar bedöms bedriva coronasäkrad verksamhet enligt de riktlinjer som finns, måste kulturbranschen också kunna göra det. Om inte, blir regeringen skyldig oss ett svar

Om det inte vore för de enorma skador som vi i kulturbranschen drabbats av på grund av pandemin och det regelverk som ställts upp skulle det vara lätt för en som länge följt kulturpolitiken att förledas och tro att ljuskäglan flyttats på riktigt.

Vi som arbetar i kulturbranschen – frilansande skådespelare, musiker, författare, scentekniker, råddare, arrangörer, bokare, producenter och så vidare – går på knäna.

Våren och sommaren har drabbat oss ödesdigert och även om pandemin avtar tar det flera år innan vi kommer tillbaka till hur det såg ut innan. Många saker kommer aldrig att bli som de var.

Kulturlivets enorma påfrestningar och katastrofala ekonomiska läge är en fråga att lösa för regeringen som helhet.

Covid-19 är ett globalt problem och vare sig kulturministern eller övriga statsråd kan belastas för att viruset inträffat.

Men regeringen måste se kulturen och dess grundläggande betydelse för ett fungerande demokratiskt samhälle, varför vi behöver bildning och konst, och göra reell politik av det.

Inte bara när de stora orden passar, utan i den praktiska vardagen. Hela kulturbranschen skakar på ett sätt som vi inte varit med om tidigare och det krävs politisk vilja!

Det råder ingen tvekan om att vi som arrangörer är beredda att ta fullt ansvar för att bromsa smittspridningen. Men när restauranger och krogar bedöms bedriva coronasäkrad verksamhet enligt de riktlinjer som finns, måste kulturbranschen också kunna göra det. Om inte, blir regeringen skyldig oss ett svar.

Vi vill väldigt snart se följande åtgärder från regeringens sida:

1. Häv 50-gränsen vid offentliga sammankomster. Se till att Folkhälsomyndigheten tar fram tydliga riktlinjer för hur en coronasäkrad kulturverksamhet ska bedrivas. Ansvariga myndigheter får sedan följa upp. Den aktör som inte lever upp till riktlinjerna riskerar att stängas ner med hänvisning till smittskyddslagen.
2. Ett nytt krispaket för kulturen. De 500 mkr som tillfördes under våren motsvarar bara en bråkdel av de förlorade intäkterna inom kulturbranschen. Omställningsstödet är undermåligt och inte tillämpligt för många av oss mindre kulturarrangörer. Ett krisstöd måste komma snabbt!
3. Tillsätt en kulturkommission. Kulturområdet står inför stora utmaningar och underfinansieringen från stat, regioner och kommuner har pågått länge. Pandemin har skadat kulturbranschen kraftfullt. Det offentliga behöver se över sina åtgärder och tänka i helt nya banor.