Enligt vitrysk lag ska riskerna som arbete under jord medför kompenseras genom bättre anställningsvillkor. 

– Arbete under jord är alltid farligt, du kan inte göra det helt säkert. I gengäld har gruvarbetarna kortare arbetsdagar och längre semester, säger Lizaveta Merliak, internationell sekreterare på den oberoende fackföreningen BNP.

För omkring ett år sedan kontaktades fackföreningen av bekymrade arbetare på tysk-kanadensiska Redpath, som anlägger en kaliumkarbonatgruva på uppdrag av ett lokalt företag.

När Redpath hade nekat att erbjuda de lagstadgade villkoren hade gruvarbetarna svarat med att kontakta myndigheterna. 

– Ett tjugotal anställda skrev till en lokal åklagarmyndighet. Myndigheten vidtog inga åtgärder men skickade en lista på deras namn till arbetsgivaren som började hitta på skäl att göra sig av med dem, säger Lizaveta Merliak.

Med BNP:s hjälp organiserade gruvarbetarna i februari en fackklubb på företaget. Till ordförande valdes Mikalaj Valadzko. Kort därefter var han arbetslös.

Redpath förlängde inte den korttidsanställning som är standard på den vitryska arbetsmarknaden. En direkt vedergällning för Valadzkos fackliga engagemang, menar BNP. 

– Han dolde aldrig att han var medlem i facket, säger Lizaveta Merliak.

– Nu har vi en situation där en högspecialiserad gruvarbetare inte kan jobba, och det finns inga andra anställningar att få på grund av coronaviruset. Han är familjefar med två barn och kan inte försörja sig. 

Valadzko var inte den enda som fick gå, men han har blivit ansiktet utåt i den kampanj som BNP nu driver mot Redpath.

Det globala facket IndustriAll har engagerat sig i fallet. 

”Det finns övertygande bevis för att beslutet att inte förnya kontraktet är en hämnd för hans fackliga arbete”, skriver generalsekreteraren Valter Sanches i ett öppet brev till Redpath.

BNP försöker dessutom driva ärendet rättsligt, både i lokala domstolar samt internationellt.

Men internationella sekreteraren medger att hon inte är särskilt hoppfull om att nå framgång via den juridiska vägen.

Senast den 26 maj avslog distriktsdomstolen i Ljuban, i centrala Vitryssland, fackets krav om att Valadzko skulle erbjudas ny anställning. 

– Det är väldigt svårt att vinna mot en företagsjurist, suckar Lizaveta Merliak.

– Vi har också vänt oss till OECD som har en klagomålsmekanism, men det kan ta tio år att få ett utslag. Vi har inte den tiden. Företaget kommer att överlämna gruvan 2022 och sen lämna landet.

President Aleksandr Lukasjenko har styrt Vitryssland sedan 1994 och koncentrerat makten kring sin person.

Vitryssland kallas ofta ”Europas sista diktatur”.

I världsfacket Ituc:s årliga index över fackliga rättigheter placerades landet i kategori 5 – den sämsta – tillsammans med stater som Filippinerna, Irak och Nordkorea. 

Ana Furtuna, chef för Eurasienavdelningen på människorättsorganisationen Civil Rights Defenders (CRD), säger att vitryska fackföreningar motarbetas på flera sätt. 

– Organisationer och fackföreningar behöver vara registrerade för att verka, men många gånger stöter de på svårigheter från myndigheternas håll när de ska registreras. Dessutom är rätten att strejka begränsad.

CRD har tidigare engagerat sig för två vitryska fackledare som åtalades för skattebrott sedan de kampanjat mot hårdare villkor för arbetslösa. Enligt Ana Furtuna finns ett mönster i repressionen. 

– Precis som för människorättsorganisationer eller oppositionella så kan även fackligt aktiva som är kritiska riskera att arresteras och straffas med administrativa påföljder som ofta används för att tysta oliktänkande, säger hon.

På fackförbundet BNP säger Lizaveta Merliak att även om deras krav riktas mot gruvföretaget, så är det verkliga problemet landets styre.

– De vitryska myndigheterna låter dem komma undan med det. Regeringen vill attrahera utländska investeringar och därför finns det luckor i lagen som gynnar utländska företag.

De luckorna ger,enligt facket, företag som Redpath möjlighet att kränka fackliga rättigheter, diskriminera och utöva social dumpning. 

– Vi måste skydda Mikalaj, men vi måste också se till att utländska företag inte kommer hit och dumpar villkoren. Redpath har tagit hit både tyska och ryska arbetare, men de vitryska får lägst lön. När vi påpekade det för företaget fick vi svaret att alla vitryska anställda är alkoholister. De är väldigt rasistiska, säger Lizaveta Merliak.

Vitryssland

• Vitryssland blev en självständig stat i samband med Sovjetunionens upplösning 1991. 

• Den Rysslandsvänlige tidigare kommunistledaren Aleksandr Lukasjenko blev president 1994 och har sedan dess vunnit samtliga val – vilka av såväl inhemsk opposition som utländska observatörer dömts ut som odemokratiska. 

• Vitryssland kallas ofta Europas sista diktatur. Dekret från presidenten har starkare ställning än landets lagar och hans makt över förvaltning och domstolar liknar envälde. 

• Regeringskritiska röster motarbetas och det är uttryckligen förbjudet att framställa landet i dålig dager. Regimen anklagas för omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna och har utestängts från Europarådet.

• Staten är den dominerande arbetsgivaren. Enligt FN:s utvecklingsfond UNDP är mer än hälften av vitryssarna anställda i företag som helt eller delvis ägs av staten.

• På papperet är vitryska medborgare garanterade full sysselsättning, rätt till skola, vård, omsorg och pension. Men flera år av ekonomiska svårigheter har ökat arbetslösheten, som 2019 låg på 5,8 procent, och försämrat det sociala skyddet.

Källa: UI/Landguiden