Läppstiftet – en symbol för makt och systerskap

ESSÄ. Min resa börjar i en taxfree-butik på Ålandsfärja 2005. Jag har precis fått min första ”riktiga” lön som journalist på Ålands radio och tänker att nu ska jag unna mig något.

Men inte bara det: den nu förvärvsarbetande Nana gör vuxna saker, som att investera i kvalitetsprodukter. Valet faller på ett Clinique – hallå, finns det något mer präktigt märke! – och nyansen Flamenco. Jag bär det med mig som en skatt, men använder det sällan. Det är som om jag måste förtjäna att bära det. 

Övergången till att bli ständig bärare av rött sker stegvis. Det som börjar med finklädda fredagar på jobbet blir ett totalt uppblommande året då jag inte bara passerar trettioårsstrecket, utan går från att bli utlasad från P3 till att bli frilansande jazzkritiker.

Från ungdomlig P3-brud till kulturkvinna. Jag köper mig en svart dräkt, byter ut mitt Chanel i färgen Rebeller till nyansen Pirate, ett läppstift jag alltid kommer att återvända till. Numera har jag läppstift på mig dygnet runt.  

– Jag tänker att det röda läppstiftet för kulturkvinnan är som kostymmannens slips, säger Cecilia Suhaid Gustafsson, ena halvan av podden Kulturens ABC. 

Ett läppstift är sällan bara ett stift, det är en box av bagage och förväntan

Liksom jag vittnar hon om läppstiftets pondus. 

– Jag kommer ihåg när jag valde att lämna läppglansen för det röda läppstiftet. Jag var närmare trettio. Det kräver sitt självförtroende. 

Vilket läppstift var det?
– Det är ett läppstift som jag ofta använder, Ruby Woo. En ganska kall röd färg. En färg man inte skojar bort. 

Jag tänker att läppstiftet är en del av systerskapet. Jag har naturligtvis också Ruby Woo och andra Mac-läppstift i min samling. Om jag ser någon med samma läppstift som jag i ett rum så vet jag att vi spelar i samma lag.

– Jag har säkert tjugo olika nyanser rött beroende på tillfälle och möte. Ska jag sitta i förhandlingar blir det mörkare. Är jag på premiär blir det lättare med mer glans. 

– För mig signalerar det röda läppstiftet en person med starkt självförtroende, en person man inte sätter sig på, men också en person som inte skäms för sin sexualitet. Jag är otroligt förtjust i den dubbelheten.

I författaren och journalisten Cecilia Hanssons senaste bok Au pair (2019) är läppstiftet en återkommande detalj hon använder för att fånga essensen av bokens olika karaktärer, au pairer med siktet inne på tyskläraren Walter. 

”Har på sig en silkig blus med urringning och tjocka lager brunrosa läppstift, utan att alls se vulgär ut.” 

Eller:

”Att vara tillbaka i Walters säng: svettig och oförmögen att koppla ihop viljan med kroppen. Armarna: en seg massa som inte samarbetar. Mitt läppstift som lämnar korallröda spår på kudden.”

Naturligtvis är det bokens huvudperson, Cecilia med det röda läppstiftet, som får följa med Walter hem.

– Ett läppstift är sällan bara ett stift, det är en box av bagage och förväntan, förklarar Cecilia Hansson. 

– Och ett bra läppstift kan få oväntade konsekvenser! Jag minns till exempel lyckan över upptäckten att jag och konstnären Marina Abramović hade exakt samma märke och nyans på våra stift, säger Cecilia Hansson som numera använder märket Laura Mercier – ”på grund av känslig hy”. Alltid i brunt eller rosa. 

Monika Fagerholm har inte bara skrivit en av fjolårets bästa böcker, Vem dödade Bambi?, hon är också min mentor och förebild när det gäller såväl skrivande som kulturkvinneskap.

Med Revlons Fire & Ice på läpparna är hon en modern läppstiftshistoriker och kan till och med känna igen folk på vilka läppstift de har.

– Förr i tiden var klarrött läppstift lite syndigt, men Revlon gjorde just den synden salongsfähig och medelklassig redan 1953 med sitt första läppstift Cherries in the Snow. Dorian Leigh, plakatflickan för det, var väl den första supermodellen och också förebilden för Holly Golightly i Truman Capotes Break-fast at Tiffanys. Cherries in the Snow har sen massor med kulturella konnotationer, det var Sylvia Plaths läppstift till exempel – vilket Sanna Tahvanainen har korn på i sin Plath-roman från ifjol, döpt efter färgen, Körsbär i snön (2019).

Det låter ytligt. Men det är samtidigt inte för intet som det röda läppstiftet genom tiderna varit en symbol för alltifrån suffragetter och den fria sexualiteten till haute couture och tredje vågens feminism.  

Jag låter Emma Veronica, skönhetsskribent och en av författarna till Sista skriket: en bok om mode, död och erotik, sammanfatta.  

– Charmen med ett rött läppstift är att det just är så ready-to-wear, hela grejen med det är att har man det i väskan så har man en look! Dutta lite på kinderna och dra på läpparna. Minimal ansträngning och maximal utdelning.