I förra veckan gick LO ut med en kravlista på 35 punkter till regeringen. Punkterna var uppdelade i olika faser, alla med syfte att avvärja de värsta konsekvenserna av coronakrisen för vanligt folk.

På måndagen svarade regeringen med ett åtgärdspaket som bör ses som ett direkt svar till LO. 

Regeringen gick LO till mötes på flera punkter, vilket är positivt, men mycket återstår fortfarande.  

Att LO:s kravlista inte köptes rakt av utan snarare blev en kompromiss var kanske väntat. Denna respons skulle kunna tolkas som ett nederlag men bör snarare tas som en invit till LO för fortsatt samarbete. 

Mycket talar nämligen för att regeringen behöver LO:s kompetens och gedigna förankring hos löntagarna för att säkerställa att jämlikheten inte blir lidande i coronakrisens spår.

Att a-kassans regler nu lättas upp som resultat av regeringens förslag är ett viktigt steg i rätt riktning. Med de tidigare reglerna hade en massiv fattigdom varit att vänta.

LO hade dock velat se ännu mer långtgående förslag, både att inkludera fler i a-kassan och i höjd ersättningsnivå.

Kravet från LO var att de som jobbat minst 40 timmar i månaden under sex månaders tid skulle bli behöriga till a-kassa. Regeringens svar blev i stället en justering från 80 till 60 timmar i månaden.

Samma mer restriktiva hållning har regeringen haft i frågan om a-kassans ersättningsnivå. 

Medan regeringens förslag innebär en höjning i högsta beloppet i grundförsäkringen från 365 kronor per dag till 510 kronor, ville LO se en höjning till 680 kronor. 

Skillnaden kan tyckas liten, men en månadsinkomst med LO:s förslag skulle motsvara 14 960 kronor istället för regeringens förslag på 11 220 kronor. 

LO:s kravlista innehöll också ytterligare viktiga punkter för regeringen att ta ställning till som ännu inte besvarats.

Arbetsförmedlingen ska enligt regeringen få ett tillskott på 330 miljoner för att öka insatserna på arbetsmarknaden.

Detta ser LO som positivt men inte tillräckligt. Samma sak gäller i frågan om kompetenshöjning och utbildning där LO vill se ett särskilt studiestipendium till dem som står utan jobb och inte har rätt till a-kassa.

De vill även se ökade möjligheter till studier på längre sikt, höjt CSN-stöd för arbetare samt en stor satsning på digitala studier för arbetsmarknadsomställning. 

Att regeringen ännu inte fullt ut svarat LO när det gäller dessa långsiktiga förslag är kanske inte konstigt. Det är mycket som ska lösas snabbt just nu och det är rimligt att det finns en prioriteringsordning där kortidspermitteringar, borttagen karenstid och förbättrad a-kassa kommer först.

Men flera av de enligt LO akuta förslagen borde ändå regeringen se över snarast.

Några av dessa är att säkra att företag som mottar stöd för korttidspermitteringar inte tar ut vinster, att neddragningar i offentlig sektor stoppas, att vårdpersonalen tillhandahålls tillräcklig skyddsutrustning samt att landets vårdapparater stärks med mer resurser som permanentas för framtiden. 

Det var längesedan facket hade en så viktig roll som nu. Både för att organisera löntagare som riskerar att bli av med jobbet och för att förbättra livet för vanligt folk här och nu. 

Men också för att säkerställa ett jämlikhetsfokus i regeringens fortsatta arbete för att minimera skadeverkningarna av corona.

Och här är det fruktsamma samarbetet mellan LO och Socialdemokraterna helt avgörande.

För det spelar roll vilket politiskt styre som leder ett land genom en kris.

Att skapa trygghet när kaos råder är en överordnad uppgift för vilket politiskt styre som helst. Men en socialdemokratiskt ledd regering har ytterligare fler ledstjärnor att följa.

För S kan ledstjärnorna om jämlikhet och utjämning av klassklyftor aldrig tummas på.

Jämför bara med finanskrisen 2008 när Alliansenregeringens arbetarfientliga ”jobblinje” slog ut människor i arbetande fattigdom och utanförskap på löpande band.

Mellan åren 2008 och 2014 utförsäkrades 86000 individer, med en tidsbegränsad inkomst på 223 kronor om dagen att leva på.

Med den socialdemokratiskt ledda regeringen möjliggörs helt andra förutsättningar att komma igenom den här krisen utan att samhället slås i spillror.

Genom tillräckliga skatteintäkter finns nu en ordentlig buffert som möjliggör utrymme för de krispaket som nu sjösätts. Och genom Socialdemokraternas grundläggande hållning att alla ska med lämnas ingen i sticket, trots kris.

När LO genom sina påtryckningar på S blir garanten för jämlikhet som överordnad och vägledande princip – då kan vi vara särskilt glada att vår statsminister varken heter Kristersson eller Åkesson.