Sigges coronapodd visar att ingen kan göra allt – men alla kan skapa content

RECENSION. Det var egentligen bara en tidsfråga innan Sveriges influencersegment skulle hitta till coronakrisen. Det är en tung period, och vi hanterar den olika. Ingen kan göra allt – men alla kan skapa content.

Tonen i det första och enda avsnittet av Läget – en podd om coronakrisen är ödesmättad. Podcastprofilen Sigge Eklund har alltid haft förmågan att låta som att han läser högt ur någon annans sommarprat – oavsett om det gäller vardagsbetraktelser eller att göra reklam för nätcasinon.

Här intervjuar streamingstjärnan ett antal mer eller mindre kompetenta personer på epidemiområdet – majoriteten i kategorin mindre.

Urvalsprocess? Lika random som namn dragna ur en hatt på Stureplanskrogen Riche.

Först ut är bestsellerförfattaren och juristen Malin Persson Giolito, boende i Bryssel, som inte kan speciellt mycket om corona men är orolig. Precis som de flesta av oss. 

Hon bekymrar sig över sin dotter, ett av Greta Thunbergs alla fans, och hennes glädje över att Atlantflygen stängts ned. Om några månader kommer ju folk fatta hur jobbigt det är att inte få flyga och då kommer ingen vilja sluta med det. Det kommer göra dottern, och klimatrörelsen antar jag, besviken.

Stämmer verkligen det? Jag har personligen inte flugit på snart två år, pandemi eller ej, och har tagit absolut noll emotionell skada av det.

Men i Persson Giolitos tillvaro tycks den uppoffringen vara så enorm att jag skulle behöva flyga privatjet och snaska nötkött som en texansk boskapsbaron resten av livet för att kompensera för mitt lidande. 

Men jag tyckte om stycket där Sigge Eklund pratar med sin far. Nationalekonomen Klas Eklund. Inte bara för att han faktiskt kan något relevant utan också för att det finns något fint och allmänmänskligt i att, när man får panik, ringa pappa för att söka trygghet

Och missförstå mig rätt här. Jag är ingen flygskammare. Jag blir bara irriterad när jag hör rika människor göra en världsfrånvänd omvärldsanalys.

Ögnar igenom Twitterflödet samtidigt som jag lyssnar. Näringslivets tankesmedja Timbro försöker lägga skulden för den bristande sjukvården på, big surprise, debatten om menskonst.

En debatt som enbart finns i den borgerliga ekvationen att hade vi sparat tusenlappar på en sak, då hade vi magiskt haft en miljard till en helt annan.

Så, in med ännu en gäst: Felix Herngren. Och varför är han med? Jo, för att han rest med DN-tåget – som med biljettpriser på upp till åttionio papp, inklusive en spännande föreläsning av kulturchef Björn Wiman, var chefredaktör Peter Wolodarskis försök att utmana både klimathot och jantelag – raka spåret in i corona-Italien. 

Åh Ikaros, du flög för nära solen.

Herngren är också orolig. För ekonomin. Tycker att statsminister Stefan Löfvens tal till nationen var bra, trots att han aldrig har röstat, och inte heller kommer rösta, på sossarna. 

Nä, i stället sysslade Solsidan-skaparen förra valrörelsen med att göra småputtriga kampanjfilmer för Moderaterna och Ulf Kristersson. 

Ja, alltså samma moderater som slagit sönder sjukvården i Stockholmsregionen för att Felix Herngren ska slippa betala höginkomstskatt.

Samma moderater som under ledning av chefsnosferatu Irene Svenonius låter ”hjältarna i sjukvården” vara fortsatt varslade på Nya Karolinska trots att de nu sliter livet ur sig för att hålla coronakrisen stången.

Samma moderater som just sålt Bromma sjukhus mitt i en pågående pandemi – till Filippa Reinfeldt.

Det kunde Felix och Sigge ha pratat lite om. För läget i Italien pratar de knappt om alls.

Självutnämnde filosofen Alexander Bard bjussar på fullständigt trivial coronainformation, uttalad med en så bestämd ton att det låter som den sägs första gången och är mycket intelligent. Där är allt som vanligt. 

Bard hyllar psykiatrikern David Eberhard som han benämner som en mycket intelligent patriark. Det är hans tid nu.

En podcast på nivå med Aftonbladets plusrubrik Stjärnorna som är bekräftat smittade. Stämning: en oerhört samhällsmedveten men ändå fullsatt afterski i Åre

Tydligen är hjälten vi inte behöver men hjälten vi förtjänar i kristider någon som inte kan något alls om vare sig coronaepidemier, jobb eller ekonomi, men hatar PK och älskar att höra sin egen röst. 

Samtidigt passar Ungern på att avskaffa demokratin. Journalister som sprider vad patriark Victor Orbáns regering anser vara ”falsk information” riskerar fem års fängelse.

Mest maxat blir det när prisade Chernobyl-regissören Johan Renck kliver in i podden för att berätta att det minsann är jobbigt i New York nu. Och att krisen faktiskt slår hårt mot alla.

Renck och hans fru till exempel. De jobbar nämligen väldigt mycket och det är helt omöjligt att få tag på en nanny i krisen. Så de har fått skippa filmkvällarna framför TV:n.

Renck har, på klassiskt thailandssvenskt manér, ett och annat att säga om Sveriges slappa hantering av epidemin. Han är mycket bekymrad över hemlandets agerande. Ja du, Stakka Marie Antoinette, vilken originell samhällsanalys!

Det finns såklart ljusglimtar i all sorg. Rencks polare som brukar gå på allt under galasäsongen i Hollywood och partaja sju dagar i veckan har tydligen botats från sin FOMO nu när inget längre händer.

Här måste till och med Eklund försiktigt fråga hur världstillvänt det egentligen låter.

Så rullar det på. En timme och fyrtiofem minuter, där rätt få medverkande tycks ha träffat en timanställd eller gigjobbare på många år utan att en ekonomisk transaktion skett.

Det var egentligen bara en tidsfråga innan Sveriges influencersegment skulle hitta till coronakrisen

Det är som att höra coronans svar på Do they know it’s christmas. Urvalet är begripligt och obegripligt samtidigt. Kända människor ger nedladdningar och klick men rätt lite faktisk kunskap.

En podcast på nivå med Aftonbladets plusrubrik Stjärnorna som är bekräftat smittade. Stämning: en oerhört samhällsmedveten men ändå knökfull afterski i Åre.

Men jag tyckte om stycket där Sigge Eklund pratar med sin far. Nationalekonomen Klas Eklund. Inte bara för att han faktiskt kan något relevant utan också för att det finns något fint och allmänmänskligt i att, när man får panik, ringa pappa för att söka trygghet.

Här hörs Eklunds begåvning att hitta en nerv i sin berättelse när han inte längre behöver låtsas vara smartare än alla andra. Samma nerv som gör att jag ständigt återkommer till hans och Alex Schulmans podcast.

För min del är det återkommande samtal hem till Värmland nästan varje dag just nu. Man tar vara på den tid vi får tillsammans på ett annat sätt när det blivit smärtsamt uppenbart att den inte är för evigt. 

Det blir extra påtagligt då vi slagits av den insikten i en tid där vi rent fysiskt inte får träffa våra föräldrar. Inte kan få den där kramen barnet inom oss längtar efter. 

Så jag ringer mamma och pappa och frågar hur läget är.