21.00. Västerlånggatan – Michelangelo Trattoria

Trots att kvällen är ung ligger vanligtvis turisttäta Västerlånggatan, i Gamla stan i Stockholm, nästan öde. Genom italienaren Michelangelos fönster syns ett ensamt par avnjuta en middag. Inne på restaurangen förbereder kyparen Denis Sfeci för stängning. 

– Det är helg och i vanliga fall är köket öppet till 23, men du ser ju hur det ser ut, säger han.

– Från klockan 16 när jag började har vi haft åtta gäster. Den här tiden borde vi ha haft åtminstone åtta bord. Inte gäster, bord. I vanliga fall har vi minst 175 gäster på en dag.

Denis Sfeci plockar in gatuprataren som står utanför entrén. Den brukar användas för informera om menyn på engelska, nu vädjar den på svenska om att komma in och äta till nedsatt pris.

– Normalt kostar laxen 135 kronor på lunchen och 175 till middag. Nu säljer vi den för 100. Det är en förlustaffär, vi gör det bara för att försöka få hit folk så att vi ska ha en anledning att hålla öppet. Många människor älskar den här restaurangen, om den stänger skulle de förlora sitt favoritställe.

Michelangelo Trattoria märkte av den avtagande kundtillströmningen i början av mars.

– Sedan har det minskat för varje dag. Jag vet två restauranger i Gamla stan som redan har stängt på obestämd tid. Alla i branschen har panik nu, säger Denis Sfeci.

Resor och restaurangbesök hör till det som minskat mest i coronakrisens kölvatten och den sociala distanseringens tidevarv. Gamla stans turistberoende krogar blir dubbelt drabbade.

I vanliga fall kan Michelangelo räkna hem den skyhöga lokalhyran, över 200 000 kronor i månaden, på sitt strategiska läge. Nu staplas utgifterna på hög samtidigt som intäkterna nästan sinat helt.

I ett försök att balansera den omöjliga kostnadsekvationen har restaurangen börjat hålla stängt måndagar och tisdagar. Dess stora källare, med de medeltida valven som de utländska besökarna älskar, har inte varit öppen på två veckor. Personalstyrkan har minskats kraftigt.

– I vanliga fall är vi 15 som jobbar här, nu är vi tre kvar. Det är jag, en kock och en diskare, säger Denis Sfeci.

Han kom till Sverige från Grekland för drygt två år sedan för att jobba. Nu är framtidsutsikterna plötsligt osäkra.

Men systern som gjorde resan med honom har åtminstone en trygg anställningssituation, konstaterar Denis Sfeci och ler snett.

– Hon är sjuksköterska på Nya Karolinska i Solna och har mer att göra än någonsin, säger han och blåser ut de levande ljusen som under kvällen lyst upp lokalens tomma bord. 

22.00. Götgatan – Coctailbaren, Scandic Malmen; Gröne Jägaren

Coctailbaren på Scandic Malmen, vars ägare Scandic Hotels redan den 12 mars varslade tusentals, ser vid första anblick ut att vara relativt förskonad från nedgången. Men skenet bedrar, förklarar entrévärden samtidigt som han tidstypiskt sträcker fram armbågen för en hälsning.

– Vi har stängt Lilla hotellbaren där det normalt är helt fullt på helgerna så alla har trängt ihop sig här i stället.

Även Götgatans mer klassiska vattenhål hotas nu av torrläggning. På det vanligtvis livade Hammarbyhaket Gröne Jägaren är det glest mellan gästerna.

– Det är mycket mer folk i vanliga fall, bekräftar den bistre dörrvakten kort.

23.00. Götgatan – Broder Tuck

– Ni stör inte alls, jag har jättemycket tid. Ni ser ju själva, säger Rebecca Dahlgren och slår ut med armarna bakom Broder Tucks bardisk.

En vanlig helg skulle ölkranarna gå varma. Nu är de flesta borden tomma och de gäster som vill kan få en hel avdelning för sig själva.   

– Normalt är det fyra gånger så många gäster den här tiden. Vi har livespelningar också, det brukar vara helt fullt, säger Rebecca Dahlgren.

The show must go on. Även i tider av global pandemi. I Broder Tucks källare dånar musiken som vanligt. Men nedervåningen brukar vara ett svettigt hav av människokroppar – nu lyssnar bara ett femtontal personer på Love Pumps inlevelsefulla cover av AC/DC:s Back in Black. 

Broder Tuck är inne på andra krisveckan. En trogen skara stamgäster har bidragit till att minska smällen och ingen har varslats.

– Vi försöker ha öppet som vanligt men vi stänger någon timme tidigare ibland, säger Rebecca Dahlgren.

– Men folk som normalt jobbar heltid jobbar bara kväller och helger nu. I vanliga fall är vi tre som står i baren, nu är vi två och det är bara av säkerhetsskäl, det skulle räcka med en.

Tvärbromsningen är det stora samtalsämnet. Ingen i branschen lämnas oberörd.

– Man läser hela tiden om varsel och Scandic permitterar, säger Rebecca Dahlgren.

Nödläget är ett faktum. Men mer än det egna jobbet oroar sig Rebecca Dahlgren över vad som väntar efter att stålbadet är över.   

– Det är ett virus, det kommer att passera. Livet kommer att fortsätta efter det här också och då kommer det att bli tråkigare om hälften av krogarna har stängt. Vad får vi för samhälle om hela landets ekonomi stannar? Det är inte så hälsosamt om tusentals blir arbetslösa heller. 

00.00. Katarina Bangata – Babajan

På kultkrogen Babajans bardisk står en flaska handdesinfektion.

– Den är jättepoppis, det går åt mer av den än av spriten, säger ägaren Patrick Murray.

Han håller i vanliga fall helst till i köket, och jobbar mest luncher, men har under kvällen bemannat baren. Någon måste ju göra det.    
– Vi är inte så många kvar. I vanliga fall är vi fem heltidare och några extra timanställda på helgerna. Nu är vi två som är inne och jobbar. De timanställda har redan slutat.

Babajan har drabbats brutalt. Sedan sista helgen i februari har omsättningen gått ned runt 90 procent.

– Vi har gått från 55 luncher om dagen till åtta, säger Patrick Murray. Det är enorm skillnad. Enorm.

Alla anställda är varslade. Uppsägningar såg ut att stå för dörren med regeringens besked om anstånd med betalningen av moms och arbetsgivaravgifter blev en livlina. Babajan håller ut lite till. 

– Vi har inte direkt löst personalsituationen men vi har diskuterat i storråd och försöker finna lösningar gemensamt. Som att vi övergår till att börja jobba på timme och mer behovsanpassat. De är beredda att kämpa, säger Patrick Murray.

Och tillägger att han är beredd att kämpa för dem.

– Lejonparten av min personal har jag känt längre än de har funnits. Jag har känt deras föräldrar och de har lekt med mina barn när de varit små. Med regeringens köttben klarar vi oss en vecka till och jag vill inte bli av med dem om det vänder igen.

Kundflykten hade varit ett hårt slag för vilken bransch som helt. Men att minskad omsättning så snabbt lett till akut kris visar enligt Patrick Murray hur sårbar Stockholmskrogarnas ekonomi är. 

– Marginalerna minskar varje år i takt med hyreshöjningarna samtidigt som marknaden är övermättad.

När Babajan flyttade till sina nuvarande lokaler 2008 låg hyran på 27 000 kronor per månad. I dag är den 70 000, för en lokal med 70 platser.

Med sådana kostnader är konkursen sällan mer än några dåliga månader bort. Nu riskerar de svagaste att slås ut.

Viruset kommer att rita om Stockholms krogkarta, spår Patrick Murray. Och lämna efter sig en förändrad stad när smittspridningen är över.

– Marknaden dödar allt som är oberoende. Det som etablerar sig är kedjor som Espresso House som kan köpa fina adresser och ta förluster. Det är enbart sådant som kommer att överleva.

01.00. Götgatan – Indigo

Tillbaka på Götgatan har Indigo precis stängt. Några stamgäster hänger fortfarande kvar i baren och pratar med personalen medan Maja C Jeansson börjar torka av de färgglada borden.

– Det har varit betydligt lugnare än vanligt, säger hon. 

Tidigare under dagen hade ledningen kallat till ett möte för att informera om situationen.

– Vi har tappat kanske 40 procent men vi kommer inte att bli varslade. Jag känner mig ganska lugn.

Trots nästan halverad omsättning tillhör Indigo de krogar som klarat sig bäst. Lojala kunder kan vara en ovärderlig krockkudde.

– Vi har haft det här stället i 20 år. Många andra har det värre, säger Maja C Jeansson.

Indigo drar ner ståljalusierna som skyddar de stora fönsterna. De sista besökarna rör sig ut i Stockholmsnatten, högljutt stojande. Deras röster ekar mellan den folktomma Götgatans fasader.