Tusentals flyktingar drivs nu mellan Turkiet och Grekland efter att Turkiet valt att öppna gränsen mot Grekland för att därigenom sätta press på Europa.

På bilder och filmer från gränsen kan vi se hur flyktingar motas bort med våld av grekisk kustbevakning sedan Grekland valt att strunta i asylrätten, och ”tillfälligt pausat” möjligheten att söka asyl. 

I detta läge reser SD-ledaren Jimmie Åkesson dit och ställer sig, iklädd jacka med partiets logga, för att dela ut flygblad till flyktingar vid den grekisk-turkiska gränsen.

Budskapet han förmedlar är att ”Sverige är fullt” och flygbladet är undertecknat ”Sverigedemokraterna och svenska folket”.

SD är förmodligen mycket nöjda med det mediala genomslag som Åkessons flygbladsutdelning skapar.

Så varför ska vi då över huvud taget bry oss om denna välorkestrerade PR-kupp?

Gör vi inte till och med Åkesson och hans parti en tjänst genom att uppmärksamma incidenten? Visst kan det vara lockande att bara strunta i Åkessons PR-tricks.

Men vi behöver också prata om vad som är på väg att hända. Vi behöver prata om att SD:s inhumana människosyn håller på att vinna. 

Erdogan och Turkiet utnyttjar de tusentals flyktingar som befinner sig i limbo i sitt maktspel mot EU. Men även här i Sverige utnyttjas det mänskliga lidandet i den nationella politiska debatten. 

Samtidigt som Åkesson delade ut flygblad, delade moderatledaren Ulf Kristersson ett inlägg på sig själv iklädd jaktkläder med budskapet ”Stärk gränsen!”.

Precis som Åkesson gör alltså Kristersson sitt bästa för att utnyttja det läge som Turkiet serverat för att plocka politiska poäng hemmavid. Båda partiledarna har mötts av massiva protester.

Genom Facebook-grupper och namninsamlingar har redan tiotusentals svenskar tagit ställning mot budskapet och den hårda tonen.

Trots det går det inte att komma ifrån att fönstret för vad som är okej att säga och göra har förflyttats de senaste åren. 

När flyktingvågen nådde Sverige 2015 syftade man med begreppet ”flyktingkrisen” på en humanitär katastrof, att kvinnor och män, barn och gamla, drevs ut på flykt sedan kriget tagit deras hem.

Det är nu fem år sedan. När Ulf Kristersson i dag skriver att flyktingkrisen aldrig får upprepas, syftar han på att människorna som är på flykt inte ska få komma hit till Sverige. 

Vi får aldrig glömma Sverigedemokraternas bakomliggande människofientliga och anti-demokratiska agenda – inte ens när partiet samlar en fjärdedel av väljarstödet och företrädare från de flesta partier mer eller mindre har förändrat sitt sätt att prata om invandring och flyktingmottagande.

För tio eller fem år sedan hade Jimmie Åkesson inte kunnat komma undan med sin flygbladskampanj – betydligt fler hade reagerat med bestörtning över kallsinnigheten. 

På sin egen Facebook-sida kommenterar Jimmie Åkesson sin resa till grekisk-turkiska gränsen med att han ”gör besök i verkligheten och pratar direkt med de människor som är berörda”.

Jimmie Åkesson utnämner därigenom sig själv till martyr, som någon som gör det tuffa jobbet att berätta för flyktingarna att de inte är välkomna i Sverige.

Hur det var för honom att möta det brutala lidande som människor lever i framgår inte av inlägget. 

Än så länge möter Sverigedemokraterna motstånd. Men för varje gång en SD-politiker slipper svara på de tuffaste frågorna tar de ett steg närmare att vinna spelet.

Den fråga Jimmie Åkesson efter sin resa borde tvingas svara på är hur det känns att se in i en desperat, flyende människas ögon och säga ”jag har inga intentioner att försöka hjälpa dig”.

Om han aldrig behöver ställas mot väggen för det så har SD kanske redan vunnit.