”Välfärdsfacken måste enas”
De fackliga organisationer som är verksamma inom välfärden måste protestera mot nedskärningar gemensamt, och kräva att välfärden får tillräckliga resurser. Den samhällsmodell vi nu är på väg emot ökar fattigdomen, skriver Fredrik Lundin, ledamot i Föreningen Välfärdsinitiativet.
Vi måste se till att den anglo-amerikanska modellen synliggörs som ett sämre alternativ, och att vi också tilldelar tillräckliga resurser till den generella välfärden, skriver Fredrik Lundin.
Med USA som västvärldens främsta exempel på ett ojämlikt samhälle går det enkelt att belägga konsekvenserna av en snabbt ökande fattigdom.
En stor andel medborgare i USA behöver numera tigga pengar för att kunna köpa livsnödvändiga mediciner; bristen på näringsrik mat leder till sjukdomar, svält och lidande; socioekonomisk utsatthet leder till minskad medellivslängd och en ökande barnadödlighet.
Utvecklingen präglas också av en alltmer försvagad medelklass, där den sociala rörligheten i stort sett upphört på grund av växande privata skuldberg.
I dagens Sverige ser vi tendenser till en utveckling som mer och mer liknar den amerikanska, framförallt med skillnader i medellivslängd mellan socioekonomiskt grupper.
Barnfattigdomen har förvisso totalt sett minskat i alla socialgrupper sedan 90-talets kris i Sverige.
Men det finns fortfarande en mycket större risk att drabbas av ekonomisk utsatthet för de barn som lever med en ensamstående förälder eller med föräldrar som har utländsk bakgrund.
Inom Sverige och EU fortsätter de ekonomiska klyftorna att utvidgas. Samtidigt har valfriheten under ett antal år propagerats hårt från borgerligt håll.
Privata vårdalternativ finns det numera gott om, inte minst i Stockholms län där de styrande gått hårdast fram med denna valfrihetspolitik.
I förlängningen riskerar det att leda till ett dyrare system, med sämre likvärdighet, och så småningom ”spiken i kistan” för det välfärdssystem som i många decennier satt Sverige på kartan över västvärldens välfärdsstater.
För att synliggöra orsakerna till en ökad fattigdom och hur dessa konsekvenser samspelar med nedskärningar i välfärden är det naturligtvis inte så enkelt som att peka på några enkla samband.
Vad som däremot går att peka på, är att kommunal välfärd allt oftare bedrivs enligt en så kallad New Public management-modell, med inspiration från privat företagande.
Det är i dessa tider som välfärden behövs allra mest behövs för att kompensera den accelererande ojämlikhet som syns på sina håll i Sverige med fattigdom, utslagning, psykisk ohälsa, marginalisering och i värsta fall barn och unga som hamnar i gängkriminalitet eller missbruk innan samhällets skyddsnät hinner fånga upp dem
Här gäller de ekonomiska målen i högre grad framför att styra skolan eller vården efter behov. I nästa led följer en minskad likvärdighet gällande kompenserande samhällsfunktioner, såsom skola, vård, omsorg.
Till detta kan man även synliggöra socialtjänsten, ”som går på knäna” till följd av stora besparingskrav, och en poliskår som får för lite resurser för att kunna garantera trygghet på gator och torg.
Att inrätta privata försäkringssystem, och att underlåta nya investeringar i det gemensamma, gör välfärdssystemet dyrare med tiden, men det leder också till att allt fler hamnar utanför samhällssystemet, med risk att bli inlåsta i en evig fattigdomsspiral och ett oöverstigligt utanförskap.
Vi måste i stället välja ett samhälle som bygger livskvalitet, hälsa och trygghet. Vi behöver en starkare generell välfärd där vi skjuter till fler resurser efter behov, och styr målsättningarna för långsiktig mänsklig hållbarhet, i stället för kortsiktig ekonomisk vinst.
Vi måste se till att den anglo-amerikanska modellen synliggörs som ett sämre alternativ, och att vi också tilldelar tillräckliga resurser till den generella välfärden.
Välfärdens fackförbund Kommunal, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Vårdförbundet, Vision, Läkarförbundet med flera behöver protestera tillsammans mot att beslutsfattare effektiviserar och skär ner på välfärdens kvalitet, när de i stället borde skjuta till extra resurser.
Det är i dessa tider som välfärden behövs allra mest behövs för att kompensera den accelererande ojämlikhet som syns på sina håll i Sverige med fattigdom, utslagning, psykisk ohälsa, marginalisering och i värsta fall barn och unga som hamnar i gängkriminalitet eller missbruk innan samhällets skyddsnät hinner fånga upp dem.
Nästa logiska steg är inte att göra skola, vård, polis och socialtjänst dyrare, mer otillgängliga och därmed verkningslösa.
Vi behöver i stället satsa på en välfärd anpassad efter behov så att nästa generation medborgare slipper tigga för mat, uppehälle och medicin.
