”Aftonbladets agerande urholkar förtroendet för journalistiken”

KULTURDEBATT. I dagens medielandskap med klickbeten, folk som bara läser rubriker och allmän misstro mot vad media rapporterar om, är det viktigare än någonsin att formulera sig tydligt och att måla upp en bild som överensstämmer med verkligheten.

I det har Aftonbladet brustit, å det grövsta, med deras online-publicering av en artikel med rubriken ”Gabriella, 40, sätts i fängelse – för att ha felanvänt LSS-stöd”.

Artikeln beskriver en kvinna som haft otrolig otur, det bolag hon anlitat för att tillhandahålla personlig assistans åt hennes son har slarvat med tidrapporteringen.

I artikeln kan man läsa att ”Hennes svårt sjuke son, som saknar matstrupe och riskerar kvävning nattetid, står snart utan sina båda föräldrar. Det är konsekvensen av en unik dom kring LSS-stöd”. 

Kvinnan själv säger: ”Det är där det har brustit, i kommunikationen mellan vårdbolagen. Vi har tyvärr litat på att bolagen ska sköta sitt arbete och de uppgifter som de tar betalt för att göra.” 

Kvinnan, som är jurist, hävdar också att domen är ett resultat av att det framtvingats praxis i syfte att avskräcka människor från att använda LSS-tjänster. 

Det är svårt att inte bli upprörd. Ska det verkligen gå till så här i Sverige? Ska en oskyldig straffas för vad någon annan gjort? Ska ett barn, helt utan grund, förlora sina båda föräldrar i flera år? 

I en tid när folk tycks tro på precis allt som skrivs på internet är artiklar av den här typen rent skadliga

Nej självfallet inte. För vad som egentligen har hänt framstår med all önskvärd tydlighet om man läser domarna från tingsrätt och hovrätt.

Där målas en helt annan bild upp än vad journalisten gör i reportaget om Gabriella.

Tingsrätt såväl som hovrätt är glasklart tydliga i sin bedömning: Gabriella är skyldig.

I tingsrättens dom listas till exempel en rad omständigheter och i sista stycket står det: ”Dessa omständigheter stämmer väl med att Gabriella inte bara känt till brottsupplägget utan också varit en av de drivande bakom genomförandet.” 

Det här handlar inte om att assistansbolaget slarvat lite med tidsrapportering, utan kortfattat har de anställt assistenter som det utbetalats assistentersättning till.

Som jag ser det underminerar den här typen av journalistik inte bara förtroendet för myndigheter och rättsväsende. För oss som tar sig tiden att kolla upp bakgrunden så urholkas såklart även förtroendet för journalistiken

De har dock inte arbetat som assistenter åt sonen på riktigt, utan pengarna har överförts till någon av föräldrarna eller andra inblandade. Det ”assistenterna” tjänat på detta är att de kunnat visa att de har en anställning, för att exempelvis kunna få a-kassa. 

Det föräldrarna och övriga huvudmän tjänat på detta är över sex miljoner kronor. 

Har man läst domarna är det svårt att hysa några tvivel om kvinnans skuld. Det finns gedigen bevisning och domarna är ytterst väl formulerade. 

Efter en genomläsning blir det fullkomligt obegripligt hur man kunnat vinkla det till att kvinnan blivit dömd till fängelse på grund av någon annans slarv.

Den vinklingen ligger så långt från verkligheten att det blir rent löjligt.

Det är också svårt att förstå varför man valt just denna vinkel.

Det saknar ju inte precis nyhetsvärde att skriva om fallet ändå, ur ett annat perspektiv. Särskilt inte när det framkommer att samma assistansbolag som är inblandat här, är inblandad i flera andra domar.

De har till exempel dömts för samma sorts svindleri tidigare. Vore det inte mer intressant att skriva om det?

Och om det ska skrivas en artikel om ”människor bakom brott”, som journalisten uttryckt sig i en mejlväxling med mig angående reportaget. 

Då kanske det bör handla om de människor som anställts som assistenter och som, åtminstone i vissa fall, framstår som något lurade?

Nej, i stället har man valt att skriva en text där en kvinna dömd i två instanser framställs som oskyldig. Självfallet har reaktionerna varit som förväntade.

På Aftonbladets Facebooksida har kommentarer av typen ”så oskyldiga sätts i fängelse, men våldtäktsmän går fria?” haglat tätt. Kritiken mot rättssystemet har varit hård på både Facebook och Twitter. 

I dagens medielandskap med klickbeten, folk som bara läser rubriker och allmän misstro mot vad media rapporterar om, är det viktigare än någonsin att formulera sig tydligt och att måla upp en bild som överensstämmer med verkligheten

Inte nog med det, artikeln har också lett till rädsla och oro bland människor i behov av LSS-insatser.

Krävs det verkligen så lite för att hamna i fängelse? Kan jag dömas om det bolag jag anlitat gör misstag? En rädsla och oro frammanad av hur både artikeln om Gabriella och artikeln med intervju med åklagare i fallet är formulerade.

I den senare ställer journalisten frågan ”Tror du att domen kan skapa rädsla hos personer som i dag använder LSS och inte har tidsrapporterat ordentligt, att det kan leda till fängelse?”. 

Självfallet behöver inte personer som i dag använder LSS vara oroliga för att de kan åka i fängelse om de inte tidsrapporterat ordentligt.

Det är inte det som fallet handlar om. Det handlar om att man om man begår grova brott, riskerar att dömas till fängelsestraff.

Precis som det ska vara, i det rättssamhälle vi lever i. 

I en tid när folk tycks tro på precis allt som skrivs på internet är artiklar av den här typen rent skadliga.

Som jag ser det underminerar den här typen av journalistik inte bara förtroendet för myndigheter och rättsväsende. För oss som tar sig tiden att kolla upp bakgrunden så urholkas så klart även förtroendet för journalistiken.

Det i en tid då journalistiken och journalister ansätts hårt för att producera fake news och liknande.