Afrobeats tar över världen
En musikgenre rotad i Västafrikas hamnstäder tar med sitt inbjudande sväng den dominerande rollen i framtidens pop. Hasan Ramic introducerar till afrobeats.
MUSIK. Torsdag mitt i november. Partille Arena – till vardags en konferens- och idrottshall – har fyllts med drygt 5 000 ungdomar från landets alla hörn.
De väntar spänt och tålmodigt på en kraftigt försenad Burna Boy. Tjugo minuter efter att arenan egentligen skulle ha stängt äntrar han scenen.
Hitkavalkaden avslutas med Ye, låten som blivit något av afrodiasporans svar på Internationalen. Hela lokalen vrålar med i texten. Förseningen är förlåten.
Burna Boy – den klarast lysande stjärnan i den genre som benämns afrobeats visar vart inte bara popmusik för afrikaner i världen, utan popmusik generellt, är på väg.
Så vad är afrobeats? För det första är det viktigt att göra skillnad på afrobeats – med ett s på slutet – och afrobeat, den jazziga storbandsfunk som musikern Fela Kuti gjorde populär i Nigeria under 1970-talet.
Genren afrobeats har en något mer invecklad historia och bottnar i kultur-rivaliteten mellan Västafrikas två giganter: Nigeria och Ghana.
Det är kompromisslöst afrikanskt och svart, men samtidigt så svängigt och inbjudande att världen helt enkelt kommer att behöva ge efter
Kort kan man säga att det är en elektronisk sammansmältning av flera traditionella lokala stilar som hiplife, juju music, naija beats och highlife. Produktionerna är energiska och slagverkstunga.
Musiken är utåt sett relativt opolitisk med texter som mest rör kärlek, sex och pengar, även om undantag som ghananska Shatta Wale och ovan nämnda Burna Boy förekommer.
Lagos, Nigerias största stad, är epicentrum för allt som rör afrobeats. Under det tidiga 00-talet har många nigerianska artister inspirerats av den blommande azontomusikrörelsen från Ghana.
Artister som Yemi Alade, Davido, Tiwa Savage, Wizkid, Mr Eazi och Burna Boy kan med lätthet sätta ihop utsålda världsturnéer.
Avgörande för genrens spridning och popkulturella dominans är migrationen till framför allt England och USA. London är i dagsläget det internationella nav från vilket nigeriansk och ghanansk popmusik sprids vidare till resten av världen.
Populära Afrobeats-artister
Yemi Alade Nigeriansk sångerska och talangjaktsvinnare från ”Peak Talent Show” 2009. Hennes monsterhit ”Johnny” är en av de definierande låtarna i modern afrobeats.
Afro B Storbritanniens största afrobeatsexport. Låten ”Drogba (Joanna)” är ett världsfenomen. Ett levande exempel på hur London fungerar som en musikalisk smältdegel.
MHD Ursprungligen från Paris med föräldrar från Senegal och Guinea. Upphovsmannen till vad han kallar för ”Afro Trap”. Omåttligt populär inom den fransktalande afrocommunityn.
Staden fungerar som en musikalisk smältdegel. Där fogas musik samman med redan befintliga sounds och rörelser.
Det är där artister som Afro B, Yxng Bane, WSTRN, Not3s och Kojo Funds skapar framtidens musik. Det alla har gemensamt är att de är stolt rotade i sina hemländers traditioner, men musikaliskt drivna av att mötas, inspireras och ta över.
Helt enkelt vara den coolaste skiten därute.
Sverige, och framför allt Stockholm, är något av en förort till London. Många svarta svenskar har släktingar där och ljudet av London, med afrobeats och dess närliggande genrer, har smittat av sig på Sverige genom familjegruppchattar och släktbesök.
Svenska hiphopartister har inte varit sena att influeras musikaliskt. Rytmerna och snacket från London – och i förlängningen Västafrika – finns överallt.
Husbyrapparen Blizzy har haft en hit med sin låt No Wahala som betyder ”Inga problem” på nigeriansk pidgin. Lamix låt Hey Baby (remix), inspirerad av artister som Kojo Funds och Yxng Bane, har tiotals miljoner nedladdningar.
Kaliffa, en folkkär artist på egna meriter, är en försvenskning av det som har hänt i Västafrika under de senaste 10 åren.
Danser som azonto, alkayida, shoki, shaku-shaku och nu senast zanko har, via Instagram, nått betydligt fler än den västafrikanska publik som är den främsta och trognaste målgruppen.
MUSIKLISTA: Afrobeats
Afrobeats och närliggande genrer är överallt och hela tiden – i spellistorna, på dansgolven och i danserna som filmas och läggs ut på sociala medier.
Länge har amerikansk hiphop varit den dominerande musiken för afrikaner spridda i världen – och den största musikgenren över huvud taget. Afrobeats tycks sikta på att ta över den platsen.
Hiphopartister som Drake tar i dag hjälp av afrobeatsstjärnor. Hans låt One Dance som gästades av Wizkid var första låt att spräcka miljardstrecket på Spotify.
Beyoncé släppte i höstas ett helt album inspirerat av filmen Lejonkungen. Lion King: The Gift gästas av artister från hela Afrika, men den överväldigande majoriteten är från Nigeria och Ghana.
Albumet har hjälpt till att introducera västafrikansk musik till en av de mest hängivna fangrupperna – The Beyhive – och nu dansar hela världen shaku-shaku.
Det är kompromisslöst afrikanskt och svart, men samtidigt så svängigt och inbjudande att världen helt enkelt kommer att behöva ge efter.
Framtidens pop kommer inte längre att utgå från Nordamerikas kustmetropoler, utan från Västafrikas hamnstäder.