Kajsa Leo: Hur barn och synd blir till

När mamma och pappa kramas vandrar ett litet frö från pappas öra till mammas och på den vägen är det.

Denna förklaring gav en nervös fröken till min mor på 50-talet när en i klassen ställde frågan om hur barn blir till. Ni vet.

Undervisningen jag själv fått i ämnet lämnar också lite att önska.

Jag minns en låda där vi lade pliktskyldiga frågor som vi redan visste svaren på och jag minns syster Berits nariga fingrar på vilka hon rullade en kondom och körde upp i våra ansikten (efter det behövde vi inga preventivmedel).

Jag minns även en mellanstadielärare vars enda kommentar till pornografi var att det är orealistiskt att ”de hänger i takkronorna.”

Vid 37 års ålder har jag fortfarande inte sett en enda porrfilm som inkluderar takbelysning. Men skam den som ger sig.

I dag ser det annorlunda ut. I läroplanen står att ”ansvaret för kunskapsområdet vilar på flera lärare och ska tas upp inom många kurser och ämnen”.

Är det inte vackert ändå, hur vi hittar små kryphål (notera ordvitsen) när omvärlden hindrar oss från att leva?

Som lärare har vi tillgång till ett stort material inom området för sexualundervisning. Det finns till och med färdiga planeringar för hur ämnet kan integreras i träslöjden.

Frågan är dock om alla är rustade till att prata om dessa viktiga frågor. Jag har haft manliga kollegor som har skämtat om orakade vaginor strax innan de ska gå in och lära nior om sex och samlevnad.

Uppenbarligen är det inte bara elever som behöver utbildas.

På en högstadieskola där jag jobbade slog man på stort och ägnade en hel temavecka åt kärlek och sexualitet.

Olika organisationer var på plats och informerade, korridorerna svämmade över av rödkindade ungdomar och uppblåsta kondomer.

Allt från queerteori till pansexualitet skulle betas av.

Efteråt kunde vi nöjt klappa oss på axeln, tills veckan var över och en elev frågade sin kompis: men hur gör man egentligen barn?

Anekdoten visar att det faktiskt inte är så lätt. Var ska vi lägga ribban?

Vad ska vi fokusera på? Vilka ord ska vi använda och hur mycket ska vi ta för givet att eleverna redan vet?

Det är en svår balansgång mellan att infantilisera och chockera. Vi måste även ta hänsyn till att våra elever kommer från olika kulturer där det pratas olika mycket om sexualitet.

Jag minns även en mellanstadielärare vars enda kommentar till pornografi var att det är orealistiskt att ”de hänger i takkronorna”

I Polen ligger nu ett förslag från regeringspartiet om att man ska straffa lärare som bedriver sexualundervisning med upp till fem års fängelse.

De tror visst att vi blir mindre ”syndiga” ju mindre vi vet. Ha!

Tänk bara på den nu avlidna sexualupplysaren Maj-Briht Bergström-Walan som berättade om hur hon fick sin första orgasm när hon läste Bibelns Höga Visan som trettonåring.

Är det inte vackert ändå, hur vi hittar små kryphål (notera ordvitsen) när omvärlden hindrar oss från att leva?

Själv ser jag helst att vi vräker på med så mycket sexualundervisning att eleverna bönar och ber om att få återgå till rätvinkliga trianglar.

För nog behövs det i dag när många har hängt i takkronor vid tretton års ålder utan att veta vad som är fram eller bak.

Fast låt oss börja med att undervisa oss lärare. För tro mig, att förklara hur barn blir till är den enkla biten.