ARBETET GRANSKAR.

Renars Lazdins säger det rakt ut:

– Jag var som en slav. Men jag har lärt mig av mina misstag.

Han minns tydligt dagen då han och ett trettiotal andra letter klev i land vid Värtaterminalen i Stockholm i april 2013. Med buss och tåg tog han sig till Knivsta, fem mil norr om huvudstaden.

Där väntade tre röda småhus med vita knutar. I varje hus fanns två lägenheter som bestod av ett sovrum och ett vardagsrum.

Han anlände tio minuter före de andra. Då kändes det lilla sovrummet helt okej. Sedan började allt fler människor strömma in.

Renars Lazdins lön: 15 kr i timmen

– Då förstod jag att det här skulle bli helt galet.

Det visade sig att han skulle dela sovrummet med tre andra letter. I vardagsrummet bodde ytterligare fem, ibland sex. 

2019 träffar vi honom i Amsterdam, som trots att det är långt in i oktober håller en temperatur som tillåter oss att sitta på uteserveringen till hans nuvarande arbetsplats: en irländsk pub där han jobbar som kock. 

Han pratar lågmält och eftertänksamt. Trots det framgår det hur utnyttjad han kände sig de där nio månaderna i Sverige för sex år sedan.

– Nu skulle jag aldrig jobba för så lite pengar med ett sådant jobb i så många timmar. Absolut inte.

När Renars Lazdins trängdes bland sina landsmän visste han inte vad tiden i Sverige skulle kosta honom: En rejäl skattesmäll, frysta konton och skuldsättning. 

För att förstå varför går vi tillbaka till 2009.

***

”Hyrlett punkt nu, det är inte en felstavning, utan man hyr ut letter till oslagbara priser. Det här är människohandel i ny form.”

Socialdemokraten Marita Ulvskog var upprörd.

I SVT:s Agenda gick hon ut hårt mot det hon såg som en avart av den fria rörligheten inom EU: löne-dumpning och ett cyniskt utnyttjande av utsatta människor.

Inför EU-valet 2009, två år efter Lavaldomen, stod villkoren för utländsk arbetskraft i politikens centrum. En av symbolerna blev bemanningsbolaget Hyrlett och företagets företrädare Maris Sergejenko.

Hyrletts affärsidé var enkel: Rekrytera personal i Lettland och hyr ut dem till svenska företag till halva priset jämfört med svensk arbetskraft.

På hemsidan hyrlett.nu fanns en prislista där en byggarbetare gick för 160 kronor i timmen och en diskare eller städare för 125.

Redan när företaget etablerade sig 2004 i samband med Lettlands EU-inträde skapade det upprördhet hos facken. 2007 berättade företaget på sin hemsida att de som köper deras arbetskraft inte behöver betala någon övertidsersättning.

”De enda begränsningarna är att arbetare ska jobba max 10 timmar per dag och få en ledig dag per vecka.” 

Marita Ulvskogs uttalande 2009 fick stor uppmärksamhet och företagaren Maris Sergejenko förekom flitigt i medierna.

I en DN-intervju försvarade han sig med att de anställda fick minst 75 kronor i timmen i lön efter skatt, ett skattefritt traktamente på 500 kronor om dagen samt betalt boende.

Borgerliga politiker försvarade företaget och anklagade motståndarna för protektionism. Centerpartiet bjöd in Hyrlett när man höll pressträff för att prata om fri rörlighet.

– Det här företaget följer reglerna och har minimilöner som motsvarar de svenska, sade partiets EU-parlamentariker Lena Ek.

Ouff, fy fan! Det är ju slavarbete alltså

Det visade sig inte stämma. Inte enligt flera letter som jobbat för företaget. Inte heller enligt Skatteverket som vid flera tillfällen har granskat Maris Sergejenko och hans olika bolag. 

2013 kom den första skattesmällen.

Skatteverket dömde ut företagets upplägg med att skatta i Lettland men driva själva bemanningsverksamheten i Sverige. Notan: Sex miljoner kronor i skatt och andra avgifter.

– Om all omsättning är i Sverige och det är här som man skickar ut och in personer, då är det som vilket svenskt bolag som helst. Då ska man skatta här, säger Skatteverkets expert på ekonomisk brottslighet, Pia Bergman, i dag.

Hon menar att man titt som tätt upptäcker utländska bemanningsbolag med liknande upplägg. Det kan slå tillbaka på de anställda.

– Det kan bli oklart var de som utstationeras ska betala sin skatt.

Den oklarheten föll Renars Lazdins offer för.

För snart två år sedan fick han och ett stort antal andra tidigare anställda på Hyrlett brev från Skatteverket. De hade, enligt myndigheten, jobbat så länge i Sverige att de blivit skattskyldiga här.

Arbetet har hittat sådana beslut för totalt 23 personer.

Renars blev skyldig nästan 20 000 kronor i skatt. Pengar han inte hade. Snart började också breven från Kronofogden komma. 

Till sist frystes hans bankkonton av de lettiska myndigheterna, på begäran av de svenska. Han kunde inte betala sina räkningar och fick låna ihop till skatteskulden.

– Jag hade knappt några pengar att leva för. Så fort jag fick lön gick den till räkningar och att betala av på lånet.

Renars Lazdins ger oss också en unik inblick i villkor och lön för dem som anställts via Hyrlett.

Hans lönespecifikationer visar en lön på 15 kronor i timmen. Samtidigt fick han ett skattefritt traktamente på cirka 60 kronor i timmen.

Dessutom drog arbetsgivaren 2 500 kronor i månaden för boendet han delade med åtta andra anställda.

Nu skulle jag aldrig jobba för så lite pengar med ett sådant jobb i så många timmar. Absolut inte

Mycket lite av det Maris Sergejenko berättade i DN-artikeln 2009 visar sig alltså stämma med Renars Lazdins villkor. Lönen var 60 kronor lägre och företaget betalade inte boendet.

Däremot stämmer det att traktamentet låg på cirka 500 kronor om dagen.

Omräknat till en heltid motsvarar lönen plus traktamentet cirka 12 900 kronor i månaden före skatt.

– Ouff, fy fan! Det är ju slavarbete alltså. Ja, det var vidrigt, utbrister Alexander Ojanne, ombudsman på fackförbundet Seko, när han får höra summan. 

Lägstalönen för motsvarande arbetsuppgifter var 21 437 kronor i månaden i Sekos kollektivavtal 2013. För den som var på resande fot tillkom också skattefritt traktamente på cirka 10 000 kronor.

Lönejämförelse

För beräkning av månadslön har heltidsmåttet 172 timmar per månad använts. Dock jobbade Renars Lazdins ofta mer och ibland mindre än det.

Renars lettiska skatt framgår av lönespecifikationer från Hyrlett och är på 32 procent. Hans svenska skatt är 18 procent på lön + traktamente efter det lettiska skatteavdraget. Skattemyndigheten såg nämligen traktamentet som dold lön. (Källa: Seko och lönespecar från Hyrlett)

En annan som arbetat på Hyrlett, vi kan kalla henne Katerina, vittnar om samma upplägg där en stor del av ”lönen” egentligen bestod av traktamente.

Hon arbetade som städerska för Hyrlett mellan 2011 och 2014.

Hon visar upp sitt kontrakt där det framgår att lönen låg på 14 kronor och traktamentet på 47 kronor i timmen. Omräknat till heltid blir det ungefär 10 500 kronor i månaden.

Bostaden, som hon delade med flera andra, fick hon betala omkring 3 500 kronor i månaden för.

Även hon drabbades av en skattesmäll och tvingades betala ungefär 25 000 kronor till svenska Skatteverket. Hon lånade också ihop till summan och blev strax före sommaren i år till sist av med sina skulder.

Det är åt helvete

– Det var väldigt jobbigt, men nu är jag fri, säger hon.

Hyrlett betalade aldrig notan på sex miljoner till Skatteverket. Efter en lång överklagandeprocess lades företaget ner.

Skatteverket ansökte då om att göra ägaren Maris Sergejenko och hans pappa, som också var delägare i bolaget, personligen ansvariga för skatteskulden, något som förvaltningsrätten slog fast i maj i år.

Beslutet är överklagat och ännu inte avgjort.

Samtidigt som skatteprocessen från 2013 färdades genom rättssystemet fortsatte bemanningsverksamheten precis som tidigare på hemsidan hyrlett.nu.

Det framgår av ett nytt skattebeslut från slutet av november 2018 där smällen blir 3,7 miljoner för det nya lettiska företaget bakom hemsidan.

I samma beslut framgår också att företaget har haft en lång rad svenska kunder som hyrt arbetskraft de aktuella åren.

Den största är Renars Lazdins tidigare arbetsplats, Svensk Infrastruktur AB, som bygger öppna bredbandsnät. Företaget betalade drygt 21 miljoner till Hyrlett för lettiska kabelgrävare åren 2015 och 2016.

Sekos ombudsman Alexander Ojanne gick 2013 ut i medierna och kritiserade villkoren för ett antal lettiska kabelgrävare som var uthyrda till just Svensk Infrastruktur AB. 

När han får höra av Arbetet att samma företag fortsatt att hyra in lettisk arbetskraft blir han förvånad.

– Enligt avtalet måste de förhandla om underentreprenörer och bemanning och det har de inte gjort, konstaterar han.

Arbetets uppgifter leder till att Seko begär förhandling om eventuellt skadestånd för brott mot medbestämmandelagen.

Skattesmäll för Hyrlett 2013 3,7 miljoner

Torgny Nyström är styrelseordförande för Svensk Infrastruktur. Han var den som inledde samarbetet med Hyrlett 2011.

Enligt honom anlitas Hyrlett fortfarande eftersom man är väldigt nöjd med arbetskraften. Men han konstaterar också att en orsak är det låga priset. 

Torgny Nyström säger att företaget varje månad betalat för de anställdas boende till Hyrlett.

När Arbetet berättar hur lite de anställda fått i lön samt att Hyrlett dragit pengar för boendet på deras lön reagerar han med förvåning.

Är det en rimlig lön?
– Nej, nej, absolut inte.

Vad tänker du om det?
– Det är åt helvete.

Enligt Torgny Nyström kommer man nu att försöka ta reda på mer om de anställdas löner och villkor. 

– Vi har betalat en timkostnad och för husrummet. Hur de har haft sina löner har vi inte funderat på, utan vi har utgått från att det varit enligt reglerna i Lettland.

Hyrletts upplägg, att hyra ut arbetskraft i Sverige och skatta i Lettland där man i praktiken inte har någon verksamhet alls, har alltså dömts ut två gånger av Skatteverket. 

Men verksamheten fortsätter. Det visar såväl Sekos förhandling som Arbetets granskning av den webbsida där företaget söker lettisk arbetskraft till lediga jobb. 

Där söks bland annat städpersonal till privatbostäder i Jönköping. Lönen uppges vara 1 200 euro, cirka 12 900 kronor. På företagets Facebooksida söks också kabelgrävare för säsongsarbete. Lönen: 1 300 euro, cirka 14 000 kronor, i månaden.

På uteserveringen i Amsterdam berättar Renars Lazdins att han ska tillbaka till Lettland till våren.

Hans dröm är att utbilda sig till webbutvecklare, arbeta vanliga kontorstider och slippa kuska runt i Europa. 

Han har svårt att förstå att Maris Sergejenko kan fortsätta sin verksamhet efter miljonskulderna till Skatteverket och alla enskilda som drabbats.

– Varför stoppar inte myndigheterna honom och tar hans pengar? Jag förstår att jag inte kommer att få några pengar tillbaka, men jag hoppas att han tvingas betala för vad han har gjort.

---

Så gick det när Arbetet ville ha en intervju med Hyrletts ägare

När Arbetet under falskt namn frågar om städtjänster svarar Hyrletts grundare Maris Sergejenko på mejl. Men när frågan gäller en intervju går han inte att få tag på.

Två gånger har Skatteverket dömt ut Hyrletts skatteupplägg. Ändå används sajten hyrlett.nu fortfarande för att hitta svenska köpare av lettisk arbetskraft, visar Arbetets test. 

Vi skapar en falsk e-postadress och uppger i ett mejl via hemsidan att vi är på väg att starta ett it-bolag i Stockholmsområdet. Därför söker vi städare några dagar i veckan från och med årsskiftet. 

Inom några dagar svarar Maris Sergejenko från Hyrlett på vår fråga. 

Han berättar att företaget bara hyr ut städare på heltid men hänvisar oss till en ”städföretagskund i Stockholm” som kan hjälpa oss: Maidbook AB.

Maidbook är ett svenskt städföretag med täta kopplingar till Hyrlett. Maris Sergejenko har tidigare varit delägare och i dag ägs företaget i sin helhet av hans tidigare sambo.

Enligt Skatteverket har Maidbook under lång tid varit Hyrletts svenska kontor, vilket varit en del av bevisningen för att Hyrlett ska skatta i Sverige.

Några dagar senare kommer ytterligare ett mejl. Den här gången från Maidbook AB som erbjuder oss sina städtjänster.

Några veckor senare söker Arbetet återigen kontakt med Maris Sergejenko. Den här gången är vi öppna med att vi är journalister. På Eniro finns två telefonnummer skrivna på Maris Sergejenko, båda är kopplade till Maidbook.

På det första numret svarar en man först ja på frågan om han är Maris Sergejenko. Sedan ändrar han sig snabbt

– Nej, nej, nej.

Du är inte Maris Sergejenko? Det här numret står på honom.
– Nej, han har annat nummer, men jag kan inte det. Kolla företagets hemsida.

På det andra numret svarar en kvinna och säger att vi har kommit till städföretaget Maidbook. Samma kvinna förekommer i flera skattebeslut som rör Hyrlett.

Men när vi frågar efter Maris Sergejenko förklarar kvinnan att hon inte vet hur man får tag på ”den personen”.

Det finns också ett tredje nummer, det som står på hemsidan hyrlett.nu. Där svarar samma kvinna.

– Han svarar inte på det här numret.

Har du något annat nummer till honom?
– Nej, tyvärr. Vi har inget nummer till honom.

Men han står ju bakom Hyrlett?
– Du får mejla.

Vi skickar ett mejl men får inget svar. Trots att det är samma adress Maris Sergejenko svarade på när vi tidigare skrev och sökte städare till vårt påhittade it-bolag.