SÖLVESBORG. En onsdagseftermiddag i mitten av september sätter sig en Sölvesborgsbo framför datorn för att skriva ett långt mejl till personalchefen i kommunen.

Han är upprörd över hur kommunanställda uttrycker sig i medier om det politiska styret som leds av SD, och som är deras arbetsgivare. Han kallar det ”myteri” och anser att de bör sägas upp.

Ungefär samtidigt lämnar en kvinna som är anställd i kommunen Facebookgruppen ”Sölvesborgs SD-styre under luppen” med motiveringen: 

”Jag är rädd för repressalier från min arbetsgivare och styrande politiker som infekterat verksamheten och synen på den. Det har blivit väldigt infekterat att uttrycka åsikter eller ta ställning när det gäller SD.”

– Uppdelningen i för eller emot SD på arbetsplatserna har blivit ett arbetsmiljöproblem. De som har varit sverigedemokrater mer i smyg är nu helt öppna och spelar ut sina åsikter med pondus, säger Eva-Lena Ulvsfält, en av administratörerna i Facebookgruppen, och med ett förflutet som kommunpolitiker för Miljöpartiet. 

Sölvesborg, en plats där lövträdens blad ännu i mitten av oktober är klorofyllsprängda och ständigt darrar i en oavbruten vind från havsbukten.

Liksom i andra småstäder som fortfarande frodas finns det mesta: bio, bibliotek, thaimat, finfik, gammelfik, trafikskola, ett pampigt och aningen slitet stadshotell, stadshus, polishus, turistbyrå, sushi, kebab, grillkiosk, nagelsalong, konsthall, museum, banker, matbutiker, fotvård, frisör.

Kanske är det mer pittoreskt än i andra städer. Låga putsade stenhus i ljusa pasteller längs slingrande kullerstensgator med avtryck från den danskinspirerade stadsarkitekten Jan Lagerås som verkade här i 30 år. 

Vid gaveln till rådhuset har Kommunal sin sektion. Här finns Maria Lindros, som vanligtvis jobbar med funktionsnedsatta i kommunen, och sitter i kommunfullmäktige för Socialdemokraterna.

Hon tycker att arbetsplatserna är mer polariserade än någonsin.

– Klimatet har hårdnat, för de som styr nu har fått mer skinn på näsan.

Maria, som lever med en kvinna, berättar att hon blev chockad när hon i samband med flaggdebatten som dominerat hösten fick höra att ”det ska finnas en man och en kvinna” i en tvåsamhet.

– Sådant bidrar till känslan av ett hårdnat klimat. Det märks inte på möten, eller i någon nämnd. Utan mer i fikarummet, i korridorerna. Det är svårt att ta på. Men de som styr har blivit mer sturska. Helt klart.

Vilka flaggor kommunen ska hissa, vilken konst som ska köpas och att säga nej till de 16 nyanlända som kommunen ska ta emot nästa år, trots att lagen inte går att överklaga, har gjort Sölvesborg till riksnyheter gång på gång under hösten.

På SD:s lokala hemsida hälsar man att partiet är nöjt med Samstyrets arbete som ”ger avtryck i hela landet”.

Alla i kommunen är inte lika nöjda med avtrycket. I en risk- och konsekvensbedömning från anställda på individ- och familjeomsorgen skriver man att arbetsmoralen redan är påverkad av ”den negativa uppmärksamhet som kommunen och dess styre ådrar sig”.

Björn Petersson, chef på förvaltningen, vill inte kommentera analysen men säger att det redan är en utmaning att behålla och rekrytera socionomer och chefer till socialtjänsten. 

Utöver att vara ovanligt pittoresk sticker något annat ut i stadsbilden.

Med största sannolikhet finns här just nu flest antal regnbågsflaggor per kvadratmeter. Fastklistrade i skyltfönster, vajande i flaggstänger, det sitter till och med en högst upp på den 64 meter höga övergivna silon nere i hamnen.

Även inne i Bokelundsskolan, Jimmie Åkessons gamla högstadieskola, syns regnbågsflaggor här och var på namnskyltar.

Mikael Asper har jobbat här i över trettio år, och är ordförande för Lärarförbundet som organiserar cirka 300 lärare i kommunen. 

– Vi har stor samhörighet i frågan. Det var rektorn som hissade flaggan först.

Är det politiska styret en facklig fråga?
– Nej, det brukar inte vara det. Nu är det annorlunda eftersom man i större utsträckning detaljstyr i frågor som tidigare legat på tjänstemannanivå.

Även om Sölvesborg ofta beskrivs som SD:s skyltfönster röstade 71 procent på andra partier.

Samstyret är en koalition som, utöver SD, består av KD, M och det lokala SoL-partiet.

När valresultatet stod klart efter 30 års socialdemokrati sade Louise Erixon (SD), numera kommunstyrelsens ordförande, att maktövertagandet här är det största som hänt SD sedan riksdagsinträdet 2010.

Så röstade Sölvesborg i kommunvalet

Samstyret som består av SD, M, KD och SoL har 27 av 49 mandat i kommunfullmäktige.

Både hon och sambon Jimmie Åkesson sitter i kommunfullmäktige.

I september i år presenterade styret sitt handlingsprogram i 220 punkter.

I inledningen står att kommunen ”vaknat upp” och ska testa saker som andra kommuner aldrig gjort.

Punkter som föreslås är: Narkotikahundar i skolan, språktest för kommunanställda, slöjförbud på barn och anställda, stöd endast till föreningar ”rotade i sådana normer som format det svenska samhället”, se över terrormotverkande fysiska åtgärder i innerstaden, kommunalt finansierade väktare, ”stimulera och underlätta återvandring för invandrare” och begränsa modersmålsundervisningen.

I en eftersatt källarlokal några kvarter bort från pastellhus och kullerstensklätt gatunät slår Seynab Mohammed ut armarna och skrattar.

– Just nu oroar sig ingen över detta. För hittills har ju inget hänt. Vi lever som innan.

Med ”vi” menar hon de 70 medlemmarna i den somaliska integrationsförening där hon är vice ordförande.

Två jämnstora flaggor, den kornblå svenska och den ljusblå somaliska, pryder långväggen i lokalen.

Hon har nyligen avsagt sig ordförandeskapet, det blev lite mycket eftersom hon också jobbar heltid som modersmålslärare i fem olika skolor i kommunen. Totalt undervisar hon 36 elever. 

– Skär de ner på modersmålsundervisning, då har vi problem. Dels för eleverna, dels våra jobb. Men jag kan alltid städa. För eleverna är det ett större problem.

Hon berättar om elever som främst pratar svenska, men är sämre på somaliska, samtidigt som föräldrarna inte kan svenska. Och hur språkinlärning alltid berikar det andra språket.

Den som blir bättre på somaliska blir bättre på svenska. Och vice versa. 

Under sina elva år som lärare i kommunen har hon burit slöja, eller hijab. Seynab Mohammed säger att det känns konstigt att först välkomnas, för att sedan eventuellt behöva ta av sig den för att jobba.

– Det är religion. För mig har Gud bestämt att jag ska ha den, så jag vill inte lämna hijaben hemma. Jag är faktiskt glad att bära den. Men människor är olika. Det finns säkert de som kan tänka sig att lämna den hemma.

Men, återigen. Det är än så länge en punkt i ett politiskt program. Inget beslut.

– Jag väntar tills de säger ”ni måste ta av den”. Då får vi börja diskutera, säger hon och går i väg för att spela fotbollsspel med barnbarnet som släntrat in efter förskolan.

Samstyrets klädpolicy förbryllar även andra anställda i kommunen. Som i skolan där Mikael Asper jobbar.

– En sådan klädpolicy är förmodligen inte ett sätt att gynna kvinnor, utan gör det snarare svårare för kvinnor att få ett jobb utanför hemmet. Likaså för våra elever, det blir svårare att fullfölja skolgången om det finns särskilda regler om vilka kläder man får ha och inte ha.

På Bokelundsskolan vill inga modersmålslärare prata med Arbetet. 

– Det är känsligt att prata om det här. Man är rädd för vad det kan leda till om det uppdagas att man varit kritisk i media. Många modersmålslärare har tillfälliga anställningar. Så det finns en viss eftertanke, säger Mikael Asper.

Seynab Mohammed var också nervös inför att bli intervjuad. Hon ringde sin kusin i Malmö som bott i Sverige sedan 1980-talet.

– Hon sade: ”Det är det som är en demokrati. Du får prata med medier även när det väl har hänt något från dem som bestämmer.” 

Arbetet har sökt såväl kommunstyrelsens ordförande Louise Erixon (SD) som Robert Lindén, ordförande för SD Sölvesborg och omsorgsnämnden. De har inte svarat.

Röster i Sölvesborg

Maria Brynolfson svensklärare i Bokelundsskolan, och kommun­ombud för Lärarnas Riksförbund

– Jag har hört dem som tänker efter två gånger om de ska söka jobb i Sölvesborg efter allt som hänt senaste året. Sedan är det skolans uppdrag att få elever att se skillnader som något positivt. Jag vet inte hur vi ska förhålla oss till en klädpolicy. I ett demokratiskt samhälle har du rätt att klä dig som du vill. 

Lina Jörnkrans undersköterska och ordförande för Kommunal Sölvesborg

– Det har blivit mer legalt att tycka högt. Men det är svåra och väldigt känsliga frågor. Folk har blivit mer engagerade, det har blivit en tydlig polarisering. Man är verkligen för eller emot SD.

Lars Ericsson kommunchef för Sölvesborg

– Den politiska viljan tar sig olika uttryck. Det är en politisk diskussion som pågår, i vissa fall en sakdiskussion. Så det handlar om politiska värderingar vilket föder en diskussion, men det är på en politisk nivå.